Medlingsinstitutets årsrapport visar att gapet ökar mellan tjänstemän och arbetares anslutningsgrad till facket. Men Sveriges främste expert på organisationsgrad och den svenska förhandlingsmodellen, sociologiprofessorn Anders Kjellberg, som står bakom det kapitlet i årsrapporten, ser det inte som något större hot.
Professor Anders Kjellberg, Lunds universitet.
–Jag tror inte att den ökande skillnaden påverkar kärnan i den svenska förhandlingsmodellen, säger han till Arbetsvärlden.
–Om man ser på organisationsgraden för arbetare och tjänstemän inom just industrin, som sluter normerande avtal för hela arbetsmarknaden, så är årsgenomsnittet för arbetarna där 76 procent 2014.
Det faktum att alla tre centralorganisationerna också har stora förbund inom just industrin – Saco:s Sveriges Ingenjörer, TCO:s Unionen och LO:s IF Metall – borgar enligt Anders Kjellberg ytterligare för att den svenska förhandlingsmodellen inte påverkas.
Olika förklaringar bakom skillnaden
Det stora tappet på arbetarsidan kom efter differentieringen av a-kasseavgifterna, men även andra förändringar har påverkat organisationsgraden inom vissa branscher. Anders Kjellberg nämner att det inom bygg finns långa underleverantörskedjor där de längst ner i kedjan ofta saknar kollektivavtal.
–Sedan finns andra förklaringar, som att industrins sysselsättningsandel minskar och privata tjänster ökar, där andelen fackanslutna är lägre. Inom offentlig verksamhet å andra sidan, där organisationsgraden är hög, är andelen tjänstemän hög och bidrar till att hålla uppe andelen fackligt anslutna tjänstemän.
Att tjänstemannagrupperna blir allt bättre organiserade upprätthåller kollektivavtalens täckningsgrad.
Sammantaget gör det att skillnaden mellan grupperna ökar.
–Och för arbetargrupperna är det rent allmänt ingen nackdel att tjänstemannagrupperna blir allt bättre organiserade. Det upprätthåller kollektivavtalens täckningsgrad.