Arbetsvärlden har på kort tid kunnat visa på flera nybildade fackföreningar vars oberoende till arbetsgivarsidan kan ifrågasättas. Det senaste i raden är det sd-stödda Samverkan, vars ordförande är både politisk parhäst och personlig vän till vd:n för det företag där det har sin bas.
Niklas Selberg, arbetsrättsexpert och professor i civilrätt vid Linnéuniversitetet, ser en oroande trend, som växer fram som en följd av samhällsförändringar, sjunkande facklig organiseringsgrad och nya strejkrättsregler.
– Det är definitivt en trend att det rör sig underifrån, men från arbetsgivarhåll. Enskilda arbetsgivare utmanar de traditionella fackföreningarna, säger han.
Utvecklingen gör det tydligt att politikerna behöver lagstifta mot arbetsgivarkopplade gula fack och det så fort som möjligt, åtminstone om man vill bevara den svenska modellen, säger han.
– Det är oerhört problematiskt. Systemet bygger på att det är olika krafter som är motstående och att utfallet av konflikter och förhandlingar speglar den relativa styrkan mellan dessa krafter. Om det är otydligt vem som representerar vad brakar systemet ihop. Då kan man inte längre säga att kollektivavtalen speglar styrkeförhållandena. Då är vårt system inte autonomt i förhållande till staten, utan i händerna på skrupelfria arbetsgivare, säger han.
Regeringen sval
Arbetsvärlden har tidigare rapporterat om att arbetsmarknadsminister Johan Britz med regeringen är av åsikten att lagstiftningen redan kan hantera frågan. Men Niklas Selberg är av helt motsatt åsikt.
Lagen behöver en utredd och tydlig definition av spelreglerna, vad som gör en fackförening oberoende och vad som är en gul fackförening, anser han.
Dagens lagstiftning är utformad utifrån en verklighet där förekomsten av gula fack var otänkbar. De två avgöranden där gul-anklagade fack och som arbetsmarknadsministern tagit som intäkt för att nuvarande lag räcker har avgjorts på teknikaliteter eller i förvaltningsdomstol. Frågan hör hemma i Arbetsdomstolen vars domar blir del av den arbetsrättsliga lagtillämpningen, anser han.
– Man borde vara snabb, vara proaktiv istället för att ingripa i efterhand och bortdefiniera redan existerande avtal och organisationer. Förutom samhällsförändringarna har strejkrättsförändringen 2019 gett arbetsgivare ett incitament och en ny frestelse att skapa utökad fredsplikt genom att själva skapa fackföreningar som kan ingå kollektivavtal.
Den tidigare TCO-ordföranden Sture Nordh reagerade starkt på Arbetsvärldens nyhet som han ansåg ”borde gå som en larmsignal genom hela fack-Sverige”. Det håller Niklas Selberg med om. Han ser en beröringsskräck, kryddad med konservatism, hos de stora facken som genom sin delaktighet i strejkrättsinskränkningen 2019 ”bundit ris för egen rygg”.
Är Samverkan ett gult fack?
Niklas Selberg anser sig inte klar över om Samverkan ska betraktas som ett gult fack. Å ena sidan så pekar kopplingarna till arbetsgivaren och fokuset bort från konflikt åt det hållet. Men å andra sidan kan inte oskicklighet, mesighet eller fokus på samverkan vara definitionen av en gul fackförening. Därigenom blir det nya facket ett tydligt exempel på varför det måste definieras tydligt i lag, resonerar han.
– Det handlar inte om att utdefiniera fack som kan sägas vara mesiga enligt någon viss måttstock eller har en politisk idé om nationell samhörighet eller är vänskapliga med arbetsgivaren. Det handlar om att definiera ut de arbetsgivarkontrollerade facken. Sedan får olika fackliga organisationer konkurrera med varandra genom att leverera de bästa villkoren för de anställda, säger Niklas Selberg.
Men han vill också vara tydlig med att det inte heller handlar om politisk koppling. Inom offentlig sektor är det långt ifrån ovanligt att du har aktiva socialdemokrater eller vänsterpartister på båda sidor om bordet. Det förstärker bara argumentet för en tydlig definition av oberoende.