En reglering av minimilönerna på Europanivå kryper allt närmare.
Sverige, Danmark och några länder från Öst- och Centraleuropa har begärt att ministerrådets Rättsliga tjänst skulle bedöma förslaget till direktiv innan förhandlingarna om dess slutliga utformning startar.
Nu är bedömningen klar och den ger grönt ljus för direktivet. Förslaget strider inte mot EU:s grundfördrag, enligt bedömningen som nyhetsbyrån Agence Europe har tagit del av. Handlingen är inte offentlig.
Men arbetsmarknadens parter är inte lugnade av bedömningen, utan anser fortfarande att förslaget till direktiv om minimilöner hotar den svenska modellen på sikt. Så sent som under torsdagen framförde de sin oro i ett möte med EU-kommissionär Nicolas Schmit, som ansvarar för arbetsmarknadsfrågor.
– Arbetsmarknadens EU-råd har idag vid möte med Nicolas Schmit tydligt upprepat vår oro för att direktivförslaget riskerar den svenska arbetsmarknadsmodellen, säger Martin Linder, ordförande i PTK och Arbetsmarknadens EU-råd, i ett mejl till Arbetsvärlden.
”Kommissionen som har problem, inte vi”
Inte heller LO:s ordförande Susanna Gideonsson svänger det minsta efter det rättsliga utlåtandet. Hon ser det inte som ett klartecken för direktivet, utan hävdar att om man läser utlåtandet noga kräver juristerna ändringar:
– Det är inte vi som har problem just nu, utan det är kommissionen som har ett allvarligt problem. Kommissionen borde utifrån kritiken dra tillbaka förslaget och komma tillbaka med någon annan form av initiativ, till exempel en rådsrekommendation.
Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark säger till Arbetsvärlden att hon redan under torsdagen ska ha kontakt med den danska regeringen om den juridiska bedömningen samt senare samla andra likasinnade länder och diskutera vägen framåt.
– Det är viktigt för oss att samla ett så stort stöd som möjligt inför eventuella förhandlingarna, säger hon.
De länder som begärde ett rättsligt utlåtande önskade svar på frågan om förslaget strider mot EU:s grundfördrag, eftersom det förbjuder EU att lägga sig i medlemsländernas löneförhållanden.
De svenska parterna på arbetsmarknaden, som mycket stark motsatt sig ett bindande direktiv, hävdar bestämt att förslaget om minimilöner strider mot grundfördraget. De hävdar också att direktivet detaljstyr vad som är en tillräcklig minimilön.
Nej, fel, säger rådets jurister, enligt Agence Europes referat av utlåtandet.
Förslaget styr varken nivå på ersättningarna i form av minimilön eller ingriper direkt i fastställandet av dessa ersättningar, konstaterar juristerna. Därför är det förenligt med EU:s grundfördrag.
Det är nyhetsbyrån Agence Europe, som fått tillgång till utlåtandet som ännu inte har publicerats av EU-administrationen. Utlåtanden från rådets rättsliga tjänst bli inte alltid offentliga.
”Inte alla arbetstagare behöver omfattas”
De svenska parterna hävdar i motsats till EU-juristerna att reglerna i direktivet betyder att alla arbetstagare ska skyddas av minimilöner. För Sverige skulle en sådan reglering inte vara acceptabel eftersom de lägsta lönerna bestäms i kollektivavtal och dessa täcker inte alla anställda utan 90 procent av arbetskraften.
Även på denna punkt gör Rådets jurister en annan bedömning av förslagets innebörd. Reglerna i direktivet kräver inte av medlemsstaterna att alla arbetstagare ska omfattas av minilöner, konstaterar de.
Om detta däremot hade varit målet skulle direktivet ha stridit mot förbudet att lägga sig i löneförhållanden i medlemsstaterna, säger juristerna också.
Men Martin Linder, PTK, anser att oklarheterna om den juridiska grunden kvarstår:
– Vid en första snabb läsning noterar jag att rättstjänsten konstaterar att kommissionen har gått för långt, att direktivförslaget i delar strider mot fördraget och att det är motstridigt i flera delar.
”Ser liknande problem”
LO:s ordförande Susanna Gideonsson hävdar att EU-juristerna snälltolkar direktivet när de utgår från att förslaget inte ger alla arbetstagare i EU rätt till minimilön. Om alla arbetstagare hade skyddats av förslaget skulle det strida mot EU:s grundfördrag, säger rättstjänsten enligt Gideonsson.
– Rättstjänsten säger att förslaget i vissa delar faktiskt inte är förenligt med fördraget. Allvarlig kritik riktas mot förslaget och rättstjänsten säger att det måste ändras.
Gideonsson nämner bland annat utformningen av artikel 6 som exempel på hur direktivet ger sig in på förbjudet område och reglerar löneförhållanden.
Inte heller arbetsmarknadsminister Eva Nordmark ser direktivets juridiska status som helt klarlagd efter det rättsliga rådets bedömning.
– Jag kan konstatera att rättstjänsten ser liknande problem med förslaget som vi. Att utrymmet för EU-lagstiftning på det här området är tydligt begränsat och att EU inte har rätt att besluta om en individuell rätt till en viss lön.
Förespråkar strykning i förslaget
När Rådets rättsliga tjänst bedömer att förslaget är förenligt med EU:s grundfördrag beror det på att direktivet inte direkt reglerar minimilönerna. De rekommenderar emellertid att titeln på direktivet ändras för att dess verkliga innehåll ska bli tydligare.
På en punkt vill rådets jurister se en total omarbetning eller strykning. Det gäller artikel 6, som enbart berör de 21 medlemsländer med lagstadgade minimilöner men inte Sverige med sin kollaktivavtalsreglering.
Om artikeln står kvar med sin nuvarande skrivning anser juristerna att den strider mot EU:s grundfördrag och förbudet att lägga sig i medlemsländernas löneförhållanden.
Rådets rättsliga tjänst är den andra juridiska bedömningen av förslaget till direktiv. I december förra året kom ett kritiskt yttrande från Scrutiny Board, som kan liknas vid det svenska Lagrådet. I sitt negativa yttrande begärde Scrutiny Board klarare skrivningar i direktivet och en klarare juridisk grund för regleringen.
De svenska parterna på arbetsmarknaden har gått samman för att stoppa direktivet. De anser att ett bindande direktiv hotar den svenska modellen på lång sikt.
”Politisk pamflett” ska försvara svenska modellen
I en mycket kritisk analys av jurister från Svenskt Näringsliv, PTK och LO kallas direktivet en politisk pamflett. De underkänner direktivets garantier till medlemsländer som reglerar minimilöner via kollektivavtal. De ska inte behöva införa lagstiftade minimilöner eller allmängiltigförklara kollektivavtal.
− Kommissionen har försökt konstruera ett skydd för Sverige och Danmark. Men skyddet är rättsligt verkningslöst och utgör i praktiken en politisk pamflett, hävdar de svenska juristerna.
Sverige försökte för ett par månader sedan stoppa direktivet på ett tidigt stadium. Den svenska riksdagen gav direktivet ett så kallat gult kort. När riksdagen granskade direktivet ansåg den att det stred mot närhetsprincipen, subsidiaritetsprincipen. Men enbart parlamenten i Danmark och Malta gjorde samma invändning och ansåg att direktivet omfattar ett område där länderna själva ska fatta beslutet. Det var inte tillräckligt för att få igång förfarandet med gult kort, som ytterst kunde ha tvingat EU-kommissionen att dra tillbaka sitt förslag.
Ett annat försök att stoppa direktivet genomfördes av den svenska regeringen i förra månaden. Den tog initiativ till att nio länder skrev ett brev till EU och begärde att frågan om minimilöner skulle hanteras av en icke bindande rådsrekommendation istället för ett tvingande direktiv.
Susanna Gideonsson, som stöder den linjen, betonar att alla är eniga om att Europas löntagare behöver schysta löner och villkor.
– Ja, vi är helt eniga om det, men vi är inte eniga om att det ska göras genom en överstatlig lagstiftning. Det finns andra vägar. Därutöver behöver vi stärka alla instanser som kan främja parternas dialog och styrka runt om i Europa.
Vad bråkar de om?
Enligt EU:s grundfördrag kan unionen lägga sig i arbetsmarknadsfrågor, men bara under vissa förutsättningar. Det regleras i fördragets artikel 153 som är uppdelad i fem olika punkter.
I punkt 1b sägs att EU kan skriva direktiv om arbetsvillkor. EU-kommissionen utgår från den punkten i sitt förslag till direktiv om minimilöner. När rådet av ministrar ska fatta beslut enligt punkten gäller majoritetsbeslut. Sverige har inte vetorätt, som man ibland har som medlemsland.
De svenska parterna hävdar att vissa delar i förslaget till direktiv faller under punkt 1f där frågor regleras som rör parterna rätt att företräda på arbetsmarknaden. I dessa frågor måste ministrarna i rådet vara enhälliga i sina beslut. Då skulle Sverige ha vetorätt.
De svenska parterna hävdar också att direktivet strider mot den femte punkten i artikel 153. I punkt 5 förbjuds EU att lägga sig i löneförhållanden, föreningsrätt och strejkrätt.
Rådets rättsliga tjänst säger att direktivets rättsliga grund är punkt 1b och att en regel i direktivet behöver skrivas om för att den bryter mot förbundet att reglera löneförhållanden.
Det rättsliga rådet ger som skäl att direktivet inte sätter nivåer på minimilönerna eller fastställer hur de ska sättas. Ett annat skäl är att direktivet inte säger att alla arbetstagare i ett medlemsland ska omfattas av minimilöner.
De svenska parterna har en farhåga att EU-domstolen skulle kunna komma att bedöma de lägsta lönerna i ett svenskt kollektivavtal. En annan farhåga är att domstolen skulle kunna lägga sig i vår kollektivavtalstäckning, eftersom den inte omfattar alla arbetstagare utan 90 procent av de anställda. En tredje är att en enskild individ som inte är facklig medlem skulle kunna åberopa kollektivavtal i domstol och få rätt av EU-domstolen.
Alla dessa tre exempel skulle innebära grova ingrepp i den svenska modellen. Frågan är om de blivit mindre troliga efter utlåtandet från Rådets rättsliga tjänst. Parternas uttalanden under dagen visar att de inte tror det.