Vi har inte planekonomi i Sverige. Om till exempel ICA blir för dyrt går jag i stället till Willys eller Lidl och handlar.
I en marknadsekonomi bestäms priserna i spelet mellan utbud och efterfrågan. På makronivå är det visserligen penningpolitikens och i viss mån finanspolitikens roll att se till att efterfrågan inte ökar på ett sådant sätt att inflationen drar i väg.
Däremot är det knappast en uppgift för det politiska systemet att reglera på vilka grunder företagen sätter sina priser på mikronivå. Det finns heller inget regelverk i Sverige som reglerar hur företagen ska sätta sina priser. I synnerhet finns det ingenting som tvingar/förutsätter att företagen anpassar sina priser till kostnadsutvecklingen. I en debattartikel öppnar Daniel Lind för ett sådant resonemang, delvis baserat på det faktum att statliga myndigheten Konjunkturinstitutet tittat på inflation och utvecklingen av priser i ekonomin i sin nyligen publicerade lönebildningsrapport.
Skolastikerna såg perfekt konkurrens
Hur priser sätts/bör sättas har annars varit en fråga för filosofer och ekonomer under sekler. Skolastikerna kom under 1200-talet till slutsatsen att det rättvisa priset är ungefär synonymt med det pris som uppstår vid perfekt konkurrens även om den terminologin inte användes på den tiden. En mer generell tolkning av det rättvisa priset är att det helt enkelt handlar om marknadspriset.
Visserligen lever flertalet marknader i det verkliga livet inte upp till kriterierna om perfekt konkurrens varför priserna förmodligen inte uppfyller villkoren för att vara rättvisa i Skolastikernas strikta mening. Detta är dock inget nytt fenomen och heller knappast en nyhet för politiken, Konjunkturinstitutet, Riksbanken, med flera aktörer. Detta har heller inte givit upphov till krav på att utreda, än mindre ingripa i, prissättningen sedan prisstoppens dagar på 1980- och 1990-talen.
Prishöjare kan bli utkonkurrerade
Debattartikeln genomsyras av ett patos som lyder ungefär så här: om ingen sätter tummen i ögat på företagen kommer de att höja priserna till himlen. Men poängen är att företagens intäkter och vinster inte stiger kontinuerligt i takt med att man höjer priserna. Företag som ”höjer priset för mycket” kan förlora kunder, tvingas sänka priset igen eller bli utkonkurrerade och gå omkull vilket därmed leder till en naturlig utrensning av företag som inte klarar sin uppgift. I andra branscher blir det fråga om mer aktiva val för företagen.
Hur utvecklas ekonomin och villkoren för den konkurrensutsatta industrin utvecklas från och med andra kvartalet 2023? Det är utgångspunkten för Industriavtalet och lönebildningen. Riksbanken, regeringen, konjunkturinstitutet, ja samtliga bedömare, är ense om att det inte ser ljust ut.