Teknikföretagens chefsekonom Mats Kinnwall replikerar på min debattartikel i Arbetsvärlden om greedflationen och dess koppling till avtalsrörelsen. Med alla mått mätt var det, tyvärr, en substanslös replik. På inget sätt bemöts mina sakargument om prisutveckling och vinstnivåer i svensk industri och ekonomi. Det kan rimligen inte tolkas på något annat sätt än att Mats Kinnwall håller med om min analys.
Det är positivt, men symptomatiskt är också att han inte kan säga det. Och skälet till detta är det som jag nämner i debattartikeln: hans huvuduppdrag som Teknikföretagens chefsekonom är att alltid prata ner löneutrymmet så mycket som möjligt. När det inte går riktas fokus mot esoteriska ekonomiska resonemang utan relevans för ämnet som debatteras.
Men om vi öppnar den esoteriska lådan var 2021 års ekonomiprisvinnare David Card tydlig på Produktivitetskommissionens nyligen genomförda webbinarium: den ekonomiska forskningen har under flera decennier förstått att många företag har prissättarmakt. Nyare forskning av Card och många efterföljare visar att företag ofta även har lönesättarmakt – att lönerna kan bli för låga och att högre löner därmed skulle förbättra arbetsmarknadens funktionssätt.
Slutsatsen är tydlig: Kinnwall bör, utan intressepolitiska skygglappar, uppdatera sig om den arbetsmarknadsekonomiska forskningsfronten. Hojta om du vill ha lite hjälp på traven!