För att undanröja oklarheter och bemöta feltolkningar av Svenska Hamnarbetarförbundets inställning till att ingå ett så kallat andraavtal med Sveriges Hamnar, vill vi här själva redogöra för vår inställning.
Hamnarbetarförbundet har hela tiden varit för ett andraavtal, alltså att parterna träffar ett kollektivavtal med samma innehåll som det först ingångna avtalet mellan Svenska Transportarbetareförbundet och Sveriges Hamnar (Hamn och Stuveriavtalet). Fackförbundet har aldrig framfört några krav på särskilda skrivningar eller ytterligare tillägg. Förhandlingsbud med samma innehåll har också överlämnats till arbetsgivarparten i oktober 2018 samt till medlarna i januari och februari 2019.
Medlarna har gått ett steg längre och har föreslagit ett förbud för Svenska Hamnarbetarförbundet att ens ingå i förhandlingar om lokala avtal.
Som motbud har Sveriges Hamnar krävt att Svenska Hamnarbetarförbundet ska avsäga sig all rätt att träffa lokala avtal. De av Medlingsinstitutet utsedda medlarna har gått ett steg längre och har föreslagit ett förbud för Svenska Hamnarbetarförbundet att ens ingå i förhandlingar om lokala avtal.
Det har från arbetsgivarparten påståtts att ett andraavtal är oförenligt med lokala avtal. Det är korrekt att möjligheterna att teckna lokala avtal begränsas av förstaavtalet. Det finns också en osäkerhet om hur långtgående dessa begränsningar är. Dock torde alla sakkunniga på området vara överens om att något heltäckande förbud att teckna lokala avtal inte föreligger för den fackliga organisationen som har tecknat ett andraavtal.
Arbetsgivarpartens krav på ytterligare inskränkningar av de fackliga rättigheterna är därför orimligt.
Ett andraavtal är redan i sig begränsande men medför fredsplikt på samma sätt som det först ingångna avtalet. Arbetsgivarpartens krav på ytterligare inskränkningar av de fackliga rättigheterna är därför orimligt, inte minst mot bakgrund av att Svenska Hamnarbetarförbundet hos ett betydande antal lokala arbetsgivare organiserar alla eller en kvalificerad majoritet av de arbetstagare som avtalet gäller.
Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att Svenska Hamnarbetarförbundets förhandlingsbud om att ingå ett rent andrahandsavtal står mot arbetsgivarpartens bud om ett andrahandsavtal med väsentliga inskränkningar. Vi finner arbetsgivarparten bud alldeles för långtgående till nackdel för förbundet och arbetsgivarpartens ovilja att ens i någon mån rucka på sin inställning som okonstruktiv.