Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
Fackligt självskadebeteende i hamnkonfliktens spår Motivet till TCO:s och Saco:s ställningstagande har ännu inte getts någon rimlig förklaring, men det är svårt att tro att alla inblandade verkligen varit medvetna om att deras eget förslag drabbar dem själva hårdare än vad den statliga utredningens förslag skulle göra, skriver Kjell Nilsson. På bild TCO-ordförande Eva Nordmark, Saco-ordförande Göran Arrius, vice vd Svenskt Näringsliv Peter Jeppsson, under pressträffen på Scandic Grand Central i Stockholm i fjol där parternas förslag om inskränkt strejkrätt presenterades. Foto: TT

Debatt Fackligt självskadebeteende i hamnkonfliktens spår

Debatt Regeringens förslag till inskränkningar i strejkrätten riskerar inte bara att drabba fackföreningar utanför LO, TCO och Saco. Det är svårt att tro att alla inblandade verkligen varit medvetna om att deras eget förslag drabbar dem själva hårdare än vad den statliga utredningens förslag skulle göra, skriver sociologen Kjell Nilsson, fackligt aktiv inom ST.
5 mar 2019

I juni 2018 presenterade LO, TCO, Saco och Svenskt Näringsliv ett gemensamt förslag om inskränkt strejkrätt, som sedan också blev regeringens. Förslaget är till och med mer långtgående än förslagen från den statliga utredningen som de fackliga organisationerna tidigare kritiserat.

Bland annat undantas inte förbund inom LO, TCO och Saco när det gäller förhandlingar om kollektivavtal där det finns flera fackliga organisationer inom samma arbetsområde, vilket utredningen föreslog. Utifrån en diskussion om konkurrerande fackföreningar inom till exempel Saco och TCO och risken för gula fackföreningar och avtalsshopping föreslog utredningen att undantag görs för de fall där den stridande arbetstagarorganisationen kan anses vara en etablerad kollektivavtalspart.

Motivet till TCO:s och Saco:s ställningstagande har ännu inte getts någon rimlig förklaring

De fackliga centralorganisationerna har alltså fört fram och ställt sig bakom ett förslag som innebär en större risk att de själva drabbas av avtalsshopping från arbetsgivarens sida. Frågan är varför LO, TCO och Saco ägnat sig åt den här typen av självskadebeteende.

Enligt Kurt Junesjö, tidigare LO-TCO:s rättsskydd, är det LO-facket IF Metall och dess motpart Industriarbetsgivarna som varit drivande i kraven på inskränkt strejkrätt. Motivet är enligt Junesjö inte hamnkonflikten, som använts som förevändning, utan udden är snarare riktad mot de fem LO-förbunden inom grupperingen 6F (Byggnadsarbetareförbundet, Elektrikerförbundet, Fastighetsanställdas Förbund, Målareförbundet och Seko) som ifrågasatt industriförbundens lönenorm, ”märket”, som länge styrt löneförhandlingarna generellt.

Om inte 6F underkastar sig märket i sina löneförhandlingar och arbetsgivaren väljer att byta till Metalls avtal kommer inte dessa LO-förbund efter lagändringen att ha laglig rätt att försvara sina avtal genom stridsåtgärder. (Clarté 15/12 2018).

Detta fackliga självskadebeteende tyder på bristande insikt

Junesjös tolkning skulle för LO:s del kunna förklara varför parternas och regeringens förslag till inskränkning av strejkrätten inte innehåller det undantag för etablerade kollektivavtalsparter som den statliga utredningen föreslog. Det som talar för en sådan tolkning är också det LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson skrivit i Aftonbladet: ”Om man tillåter ett förbund att träffa bättre eller sämre avtal där det redan finns kollektivavtal så öppnar man upp för avtalsshopping.” (AB 2/2 2019) LO tycks alltså anse att det är anställda och fackförbund som ska förhindras att ”avtalsshoppa”, vilket ligger i linje med Junesjös tolkning.

Motivet till TCO:s och Saco:s ställningstagande har ännu inte getts någon rimlig förklaring, men det är svårt att tro att alla inblandade verkligen varit medvetna om att deras eget förslag drabbar dem själva hårdare än vad den statliga utredningens förslag skulle göra. Detta fackliga självskadebeteende tyder på en bristande insikt om att de själva kan hamna i samma situation som Hamnarbetarförbundet i framtiden.

Kjell Nilsson
universitetslektor i sociologi vid Lunds universitet och förtroendevald i facket ST
5 mar 2019
Visa artikelns 2 kommentarer
Kommentera
  1. Av tobias 6 mar 2019:

    Så vem skall man lita på nu?

  2. Av Tobias 10 mar 2019:

    En hemlig uppgörelse bakom sämre strejkrätt!
    Lagförslaget är ett sällsynt hafsverk. De normalt så viktiga förarbetena till en lag var blott några hastigt hopkomna A4-sidor från fack och arbetsgivare så regeringen fick göra ett eget ”förarbete” i efterhand.

    Inte underligt att ansvariga ministern Ylva Johansson, när hon nyligen fick frågan av Ekot, svarade att hon inte visste hur lagen skulle tolkas utan att detta fick avgöras av domstol i framtiden.
    Bara detta borde få alla fackliga varningsklockor att ringa. Signalen borde inte mildras av att Arbetsdomstolen, just den instans som ska tolka lagen, i sitt remissvar säger att förslaget borde skrivas om eftersom det riskerar att göra även politiska strejker olagliga.

    Arbetsrätten är ett komplicerat bygge som står i en föränderlig omgivning. Om en så grundläggande del som strejkrätten rubbas, är det svårt att se vilka konsekvenserna kan bli när tiden gått och förhållandena förändrats.

    Det finns en viktig lärdom i detta: ändra inte i arbetsrätten om inte konsekvenserna är extremt noga utredda.

    Trots att regeringen alltså själv inte vet vad lagen kommer leda till, håller de nu på att skynda igenom den i riksdagen.

    De stödjer sig på att LO, TCO och Saco står bakom förslaget.

    I själva verket var det en liten grupp i toppen som i hemlighet gjorde upp med arbetsgivarna och utan diskussion drev igenom det i de olika förbunden.
    Dessutom i strid med fackliga kongressbeslut strax innan förslaget presenterades.

    Så åter igen: vem kan man lita på nu?

    Skulle lagen trumfas igenom den 2 maj skulle till exempel de starka kraven från Kommunal inte hinna diskuteras på förbundets kongress i maj. Om strejkrätten försvagas står fler försämringar i kö.

    I regeringsöverenskommelsen utlovas försämrat anställningsskydd, helst genom att facken själva förhandlar fram det.
    Arbetsgivarna kommer givetvis inte att nöja sig. De vittrar blod och kommer allt mer högljutt att driva sina hjärtefrågor om att steg för steg pressa tillbaka löntagarna och våra organisationer på arbetsplatserna.

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

News
De viktigaste nyheterna en gång i veckan
Copyright © Arbetsvärlden 2017 | Linnégatan 14
114 94 Stockholm
Telefon 08-782 93 12 | red@arbetsvarlden.se
Ansvarig utgivare: Mikael Feldbaum
Arbetsvärlden ges ut av Tjänstemännens
Centralorganisation, TCO.