Från och med den 6 mars varslar Hamnarbetarförbundet om storstrejk i alla hamnar efter att Sveriges Hamnar varslat om lockout på medlemmarnas lediga dagar. Lockouten innebär exempelvis att en hamnarbetare som jobbar en heltidsvecka med jobb alla vardagar och ledighet över helgen förlorar två sjundedelar av lönen, men förlusten kan bli uppemot halva lönen eftersom många jobbar skift- och helgarbete, enligt Erik Helgeson, ledamot i Hamnarbetarförbundets styrelse, i Arbetet.
De nya ronderna med stridsåtgärder kommer efter att parterna inte kunnat enas om det senaste medlarbudet till andraavtal.
En av de springande punkterna som skapar oenighet är en skrivelse som säger att Hamnarbetarförbundet inte får lokal förhandlingsrätt: ”Rätten och skyldigheten att ingå i förhandlingar om lokala avtal tillkommer enbart parterna i förstahandsavtalet.”
I en debattartikel i Arbetet skriver Erik Helgeson att man från fackets sida är villiga att ingå andraavtal om den här meningen stryks, liksom en formulering som innebär att andraavtalet har samma löptid som förstahandsavtalet med LO-förbundet Transport.
Jag kan förstå att arbetsgivaren vill detta
Örjan Edström, professor i arbetsrätt vid Umeå universitet, menar också att det vore besynnerligt att skriva in i det centrala avtalet att man inte ska ha lokal förhandlingsrätt.
– Jag tycker att det låter märkligt att avtala bort den lokala förhandlingsrätten. Jag kan förstå att arbetsgivaren vill detta eftersom man inte vill fastna i lokala förhandlingar med två parter som vill olika saker, säger Örjan Edström till Arbetsvärlden.
Han påpekar att många frågor i första hand förhandlas lokalt, exempelvis arbetsmiljöfrågor.
– Det kan vara olika förhållanden som råder vid olika hamnar som man vill förhandla om lokalt. Det kan gälla sådant som tillgång till vissa personalutrymmen eller personalförmåner. Om man avtalar bort den lokala förhandlingsrätten blir det Transport som lokalt förhandlar vad som gäller också för Hamnarbetarförbundets medlemmar, säger Örjan Edström.
Skulle bryta mot föreningsfriheten
Hamnarbetarförbundet oroar sig också för att andraavtalet, om löptiden knyts till Transports avtal, förlängs om Transport väljer att förlänga sitt förstahandsavtal. Där tror dock Örjan Edström att Hamnarbetarförbundet gör en feltolkning.
– Då skulle vi ha en situation där två parter förhandlar bort en tredje parts förhandlingsrätt, det vill säga, de två skulle komma överens om att förlänga Hamnarbetarförbundets avsaknad av lokal förhandlingsrätt. Det skulle strida mot föreningsfriheten och jag tror inte det vore möjligt, säger Örjan Edström.
Dessutom föregås en förlängning av ett avtal av en ny förhandling.
– En förlängning av ett avtal är detsamma som att ingå ett nytt likalydande avtal, vilket innebär att Hamnarbetarförbundet skulle få förhandla sitt andraavtal. Har man andraavtal så är man en avtalspart, säger Örjan Edström.
Han tillägger att Arbetsdomstolen förmodligen också skulle finna att det inte fanns någon gemensam partsavsikt att avtalet skulle ha en sådan innebörd.
Svagare ställning med andraavtal
Däremot skulle förstahandsavtalet ha företräde om det finns oförenliga villkor i de båda avtalen.
– Om förstahandsavtalet och andraavtalet har två oförenliga tillämpningar så skulle det först ingångna avtalet, alltså Transports avtal, ha företräde i Arbetsdomstolen. På det sättet har förstahandsavtalet en starkare ställning. Det kan handla om exempelvis hur en viss typ av arbete ska ersättas, säger Örjan Edström.
I debattartikeln argumenterar Hamnarbetarförbundet också för att dessa krav utgör avvikelser från vad som är normalt för andraavtal på svensk arbetsmarknad. Dan Holke, chefsjurist LO-TCO rättsskydd, menar dock att det är svårt att säga vad som är normalt i det här fallet.
– Det är över huvud taget ovanligt med andraavtal på svensk arbetsmarknad så jag skulle säga att det inte finns någon praxis. Oftast finns det bara ett kollektivavtal för samma grupper. De gånger det finns fler avtal på en arbetsplats gäller det oftast olika yrkesgrupper, säger Dan Holke till Arbetsvärlden.