Coronapandemin har drabbat Sverige hårt. Under hösten har vi kunnat följa hur spridningen accelererar och arbetslösheten fortsätter att stiga. Enligt Arbetsförmedlingens prognoser kommer arbetslösheten under början av 2021 landa på 11,4 procent. I oktober månad var över 680 000 inskrivna hos Arbetsförmedlingen och av dessa hade 62 procent varit inskrivna i högst ett år. Med prognoserna från ansvarig myndighet står det klart att denna siffra enbart kommer att öka.
Några av de som har svårast att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden är utrikesfödda. Detta beror på flera olika faktorer som utbildning, arbetslivserfarenhet, språkkunskaper och kontakter. Utrikesfödda riskerar därför att bli en av de stora förlorarna efter den ekonomiska krisen, med längre distans till arbetsmarknaden och ett växande bidragsberoende.
Att jobba är det bästa sättet att bli integrerad in i det svenska samhället. Via jobbet får man en egenförsörjning – en inkomst att starta sitt liv i Sverige med, arbetskamrater som skapar tillhörighet och kontakt med det svenska språket. Det är viktigt för den enskilde individen men även för samhället i stort. Kanske ännu viktigare i kölvattnet av pandemin. Den svenska ekonomin behöver startas om igen, och med det behövs reformer för att underlätta utrikesföddas etablering – eller återetablering – på den svenska arbetsmarknaden.
95 procent av de med avslutad utbildning med yrkesinriktning bussförare hade ett jobb.
1 Ett mer yrkesinriktat SFI
Stockholmskommunerna har satsat stort på SFI utbildningen. De har skapat ett kommunöverskridande samarbete för att göra vägen från SFI till ett jobb kortare. Samarbetet kallas för SFX, svenska för yrkesutbildade. Svenskan kopplas ihop med det yrke den studerade har tidigare erfarenhet inom. Samarbetet har varit mycket framgångsrikt och 2014 hade 95 procent av de med avslutat utbildning med yrkesinriktning bussförare ett jobb.
Genom att möjliggöra för dessa typer av SFX på en nationell skala skulle fler av de utrikesfödda som står längst från arbetsmarknaden få ett arbete.
2. Förlängd etableringstid
För att kunna få till en integrationspolitik som fungerar är samspelet mellan nyanländ, myndigheter och civilsamhället av yttersta vikt. I dag är etableringsplanen cirka tre år, men det kan ta upp mot sju år för en nyanländ att få in en fot på arbetsmarknaden för att kunna försörja sig. Vi anser att etableringstiden bör förlängas – främst när det kommer till nyanlända, lågutbildade kvinnor som i dag har mycket svårt att komma i arbete. Det stöd som den nyanlända får kommer även att behöva fasas ut under tiden, tillsammans med det ekonomiska stödet för att egen försörjning tydligt ska vara målet.
I Kanada finns ett system, ett mentorsprogram, för att kvalificerade människor enkelt och snabbt ska kunna komma in på den kanadensiska arbetsmarknaden.
3. Mentorskapsprogram för arbetskraftsinvandrare
Att inspireras av framgångsexempel bör vara en huvudregel när det kommer till arbetskraftsinvandring och integration. I Kanada finns ett system, ett mentorsprogram, för att kvalificerade människor enkelt och snabbt ska kunna komma in på den kanadensiska arbetsmarknaden samtidigt som utvecklingsmöjligheter ges på plats.
Genom en mentor får arbetskraftsinvandrare stöd för den framtida etableringen på den svenska arbetsmarknaden. Mentorer hjälper med kontaktnät, yrkesspecifika språkkunskaper samt en förståelse över arbetsplatskulturen. Många aktörer har hyllat mentorskapsprogrammet och dess effektivitet, bland annat OECD som rekommenderar fler länder att införa systemet.
Virusutbrottet av covid-19 har utan tvekan skakat om det svenska samhället och ekonomin. En lyckad integration är en mycket viktig del av vägen framåt. Regeringen satsar hårt på en utvidgad bidragsstat i krisens spår, och fortsätter lämna integrationslösningar utanför sitt arbete. När vi satsar på integrationen skapar Sverige större möjlighet för människor att bygga upp ett nytt liv i Sverige. Integrationen är nyckeln till framtidens välstånd, även i kriser.