Sfi under pandemin håller inte måttet UNder pandemin har även SFI skett på distans. Lillemor Malmbo anser att förhållandena varit undermåliga.

Debatt Sfi under pandemin håller inte måttet

Distansundervisningen har drabbat Sfi-undervsiningen hårt. Lektioner via mobiltelefoner eller lånade datorer och svajiga uppkopplingar försämrar i förlängningen etableringen på arbetsmarknaden. Det är dags att vi diskuterar att förlänga etableringsprogrammen för dem som blivit lidande, skriver sfi-läraren Lillemor Malmbo, Umeå.
25 feb 2021

Sfi förtjänar att tas på allvar

Det är länge sedan skolan och välfärdsfrågor varit så högaktuella som senaste året och månaderna. Vi har sett otaliga debattinlägg, krönikor och ledare kring marknadsskolan, vinster i välfärden, besparingarna i densamma och pandemins påverkan på skolor och undervisning. I media möts vi av mängder av reportage och inslag om hur distans- och fjärrundervisning fungerar, eller inte fungerar, för lärare och elever.

Men är det någon elevgrupp som tagit smällen det senaste året är det sfi-eleverna. I dagsläget finns det elever som snart studerat ett helt år enbart på distans eller med någon form av fjärrundervisning och enstaka lektioner på plats i skolan men då i mindre gruppkonstellationer. Detta trots att eleverna enligt skollagen ska erbjudas minst 15 timmars undervisning per vecka. Att sfi-elever det senaste året fått betydligt mindre undervisning än så, är det dock tyst om.

Har du tur har du fått låna en dator av skolan men det är trångt i lägenheten och uppkopplingen svajar.

Tar kommunerna som huvudmän sitt ansvar och undersöker och följer upp hur sfi-undervisningen fungerar nu i deras verksamheter, oaktat om den är utlagd på entreprenad eller drivs i egen regi? På de skolor och orter där man såg att eleverna saknade tillgång till såväl digitala verktyg som IT-stöd – har man åtgärdat det? Eller förväntas sfi-elever fortfarande försöka studera via sina mobiler trots att utbildningen ska vara kostnadsfri och läromedel och andra hjälpmedel för en tidsenlig utbildning ska tillhandahållas? Hur går resonemanget och tankegångarna kring de elever som studerar sfi inom ramen för sitt etableringsprogram?

Tänk dig att du kommer ny till ett land, du kanske har en kort formell skolbakgrund och en livssituation som är starkt påverkad av din migrationsbakgrund. Samtidigt som du ska få vardagen att fungera för dig och din familj och du har mängder av myndighetskontakter och annat att hantera ska du också lära dig ett nytt språk. Är du kortutbildad lär du dessutom bli ålagd med en plikt att lära dig språket. Så du anmäler dig till sfi och börjar dina studier. Du och din lärare delar inget gemensamt språk men ni gör så gott ni kan under de förutsättningar som finns. Till dess att en pandemi slår till och nu förväntas du studera hemifrån. Själv. Tiden tickar på och du kan komma till skolan vid enstaka tillfällen. Har du tur har du fått låna en dator av skolan men det är trångt i lägenheten och uppkopplingen svajar. Ibland ses du och läraren på länk och du får instruktioner om vad du förväntas göra i veckan. När du kör fast i uppgifterna ber du barnen om hjälp. Och tillfällena till att faktiskt få öva på att prata svenska, i en kontext, i autentiska samtal krymper till näst intill ingenting. Nu har det snart gått ett år av din tid i etableringsprogrammet och om ett år ska det avslutas.

Varför har inte ett ord yppats om att förlänga etableringsprogrammet för de elever som drabbats av sämre förutsättningar under pandemin?

Det här är verkligheten för en del av eleverna inom sfi och det är det alldeles för tyst om. Hur kan det vara rimligt att ålägga elever med en utbildningsplikt när den utbildning som samhället tillhandahåller faktiskt inte håller måttet nu? Varför har inte ett ord yppats om att förlänga etableringsprogrammet för de elever som drabbats av sämre förutsättningar under pandemin?

Det finns självklart skolor och verksamheter som fått distansundervisningen att fungera och sfi-lärare runt om i landet kämpar varje dag för att göra det bästa för eleverna samtidigt som man parerar för att hålla avstånd och ta ansvar för att minska smittspridning. Men parallellt med det tycks det finnas en övertro i samhället på att distans fungerar fint för vuxna elever och ett skadligt narrativ om att svenska skulle vara lätt att lära sig om man som elev bara var motiverad och kämpade lite mer.

Men att lära sig ett nytt språk som vuxen tar tid. Enligt språkforskning kan det ta mellan ett till två år att utveckla ett vardagsspråk och för en effektiv språkinlärning krävs rik och tät kontakt med språket i många olika, autentiska sammanhang. Att få så många tillfällen som möjligt att kommunicera är centralt. Andra faktorer som påverkar språkinlärningen är studiebakgrund, om modersmålet är nära besläktat med svenska eller inte, om man kan flera språk och i vilken grad man har kontakt med svenskar och därigenom har möjlighet att aktivt kunna använda språket i många olika sammanhang. Under pandemin med distansstudier, uppmaning att arbeta hemifrån, inställda fritidsaktiviteter som språkcaféer och andra mötesplatser har de här möjligheterna kraftigt beskurits.

Över hälften av lärarna saknar högskolepoäng i svenska som andraspråk.

Som om en pandemi och oreglerad distansundervisning inte vore nog har sfi andra utmaningar som måste bemötas och tas om hand. I KLIVA-utredningen (SOU 2020(66)) kan vi se att nationellt sett är endast cirka 29 procent av sfi-lärarna behöriga och över hälften av lärarna saknar högskolepoäng i svenska som andraspråk. Dessutom framkommer en bild av sfi som ett spretigt och osammanhängande system med svag koppling mellan huvudmän och utförare. Sfi läggs ut på entreprenad, auktorisation eller bedrivs i egen, kommunal regi men det brister i både tillämpning och uppföljning trots att regelverket och styrdokumenten för sfi är tydliga.

Det finns guldkorn att vaska fram och lärdomar att dra utifrån det läge som sfi befinner sig i och har varit i sedan mars 2020 men de lärdomarna ligger utom räckhåll om vi inte på allvar börjar prata om förutsättningarna och behoven inom vuxenutbildningen. Här finns ett stort samhällsansvar att ta för såväl politiker som huvudmän men också media. Varför talas det inte mer om sfi och vuxenutbildningen? Varför är det så tyst?

I KLIVA-utredningen läggs flera förslag fram för hur kvalitet och uppföljning inom sfi kan förbättras. Det gäller bland annat stärkt beställarkompetens och ökat krav på huvudmän att följa upp sfi. Att skapa fler och bättre möjligheter för kompetensutveckling bland personalen och mer forskning kring vuxnas lärande och andraspråksinlärning. Nu finns genomlysningen och förslagen. Det är dags att börja ta sfi och därmed integrationen på allvar.

Lillemor Malmbo
Sfi-lärare och förstelärare i svenska som andraspråk, Umeå
25 feb 2021
Kommentera
Kommentera

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Nyheter
De viktigaste nyheterna två gånger i veckan