Socialminister Strandhäll har flera gånger meddelat att hon ”inom kort” ska återkomma med ändringar inom sjukförsäkringen. En del förbättringar har redan genomförts, höjd sjukersättning och bostadstillägg samt sänkt skatt. Den 1 juli höjs även nivån på garantiersättningen för sjukersättningen, taket i sjukpenningen har höjts och den bortre tidsgränsen (stupstocken) är avskaffad. Det är bra reformer och de första förstärkningarna på mycket länge. Men de når endast de som redan är inne i systemet och ”sitter säkert”. Att få sin sjukpenning förlängd eller att få sjukersättning beviljad har aldrig varit svårare än idag och redan innan hade vi OECD:s hårdaste regler i vår svenska sjukförsäkring.
Vad kan vi förvänta oss att Strandhäll kommer att presentera ”inom kort”?
Det som man kan förvänta sig är att det kommer att göras lättare för sjuka som förlorat sin arbetsförmåga för överskådlig tid att få sjukersättning. Det finns ett förslag från Försäkringskassan till regeringen om att det bör genomföras. Regeringen hade en prognos och begränsning om beviljade sjukersättningar för 2017 på 18 000 beviljade fall av sjukersättning. Det blev ca 7 000. Där finns alltså bra marginaler för mindre snäva bedömningar för de som aldrig kommer att kunna arbeta mera.
Att få sin sjukpenning förlängd eller att få sjukersättning beviljad har aldrig varit svårare än idag.
Det är nu två fall om bedömning av arbetsförmåga uppe i Högsta Förvaltningsdomstolen och de drivs av LO-TCO Rättsskydd. Hur ska arbetsförmåga bedömas och hur ska den bedömas mot arbetsmarknaden? Vad är normalt förekommande arbete? Den 29 december 2017 presenterade Strandhäll ett nytt regleringsbrev till Försäkringskassan. Hon sa då att hon vill se en trygg sjukförsäkring där ingen hamnar i kläm. I regleringsbrevet saknas konkreta förslag om förändringar inom arbetsförmågebedömningar vid de fasta tidsgränserna och inget om begreppet ”normalt förekommande arbete.”
Det har kommit kritik från Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) mot bedömningarna vid tidsgränserna och man menar att Försäkringskassan behöver ”utreda ärenden utifrån vad varje specifikt ärende kräver”. Alltså en mera individuell bedömning där man dessutom bedöms mot en existerande arbetsmarknad och inte mot en fiktiv där just de begränsningar som den sjuke har sägs inte vara ett hinder i sådant arbete, ett arbete som inte kräver att man kan koncentrera sig, sitta, gå eller lyfta. Enligt ISF är bara ca 30 procent av bedömningarna efter 90 dagar av tillräcklig kvalitet. Av bedömningarna som görs efter 180 dagar är ca 60 procent av tillräcklig kvalitet.
I en intervju av Ekot 18 december sa Strandhäll ”Det kan vara så att vi också måste titta på frågan om både normalt förekommande arbete och särskilda skäl. Hon säger också ”Är det så att bedömningarna vid tidsgränserna är så snäva att människor kastas ut istället, då måste vi se till att göra rätt saker. För annars fungerar inte försäkringen.”
Vi förväntar oss att flera ska beviljas sjukersättning och vi önskar bättre och individuella bedömningar av arbetsförmåga vid flexiblare tidsgränser där man bedöms mot en faktisk och existerande arbetsmarknad.
En trygg och rättssäker sjukförsäkring där kvalifikationskraven till sjukersättningen helt enkelt är rimligare.