När Stefan Löfven initierade EU-toppmötet om den sociala pelaren för Europa i Göteborg 2017 öppnade han pandoras ask. Viljan var att exportera den svenska modellen till Europa – men resultatet är att vi nu får kämpa för att Sveriges modell inte ska bytas ut mot en europeisk. Nu måste vi stoppa fler EU-lagar och initiativ inom arbetsmarknadspolitiken.
Stefan Löfven fick mycket kritik i och med toppmötet och deklarationen om den sociala pelaren – vilken han var snabb med att vifta bort. Många med oss varnade redan då för att ambitionen att få Europa att engagera sig kring välfärd och arbetsmarknad på sikt skulle leda till lagstiftning på dessa områden. Nu ser vi resultatet. Sedan toppmötet har vi sett en rad EU-lagar och EU-initiativ presenteras, som exempelvis direktivet om europeiska minimilöner och arbetsvillkorsdirektivet för att nämna två. Regeringen har i det tysta den senaste tiden jobbat för att få en blockerande minoritet emot direktivet om europeiska minimilöner, för stoppa lagstiftning på området – vilket vi tyvärr fick besked om hade misslyckats för någon vecka sedan.
Dessa nya initiativ riskerar att sätta vår svenska modell på paus.
Lönebildningen och arbetsmarknaden i stort är ju något arbetsmarknadens parter i Sverige sköter idag, men som EU nu vill ha inflytande över och besluta om. Vilket, trots löften om det motsatta från EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, så klart kommer få efterverkningar även för svensk arbetsmarknad. Europa har trots allt en gemensam inre marknad med fri rörlighet mellan länderna – Sverige är inte mirakulöst undantaget där.
Ytterligare EU-lagstiftning inom områdena som rör de övriga 19 punkterna i deklarationen om den sociala pelaren är att vänta. Liksom fördragsändringar som ger EU-kommissionen mer inflytande i sociala frågor och arbetsmarknadsfrågor. Dessa nya initiativ riskerar att sätta vår svenska modell – där fack och arbetsgivare gemensamt kommer överens om löner och arbetsmiljö – på paus. Om EU dessutom tar fram lagar inom välfärdspolitiken finns det inga garantier för att våra svenska och framåtriktade lagar för föräldraledighet eller abort är ohotade. EU ska inte ge sig in i medlemsstaternas arbetsmarknad och välfärdssystem eller ta alla tillfällen i akt att expandera sin egen byråkrati.
Nu under våren bjuds samtliga medlemsländer in till nytt socialt toppmöte, denna gång i staden Porto. Det är alarmerande.
Frågan aktualiseras nu ytterligare sedan Portugal sedan årsskiftet tog över ordförandeskapet i EU-rådet – med den uttalade ambitionen att genom bindande lagstiftning förverkliga den europeiska sociala pelaren. Nu under våren bjuds samtliga medlemsländer in till nytt socialt toppmöte, denna gång i staden Porto. Det är alarmerande. Samtidigt har Stefan Löfven, som var den som rodde båten nu övergivit den. Istället vädjar Socialdemokraterna till oss andra partier gång efter annan att rösta emot förslagen som nu kommer i Europaparlamentet. Trots det har vi sedan EU-valet 2019 sett upprepade tillfällen där Socialdemokraternas parlamentariker samtidigt motsägelsefullt röstar för en utvidgning av ett socialt Europa. Hyckleriet från S om arbetsmarknaden måste få ett stopp.
Vi måste klart och tydligt stå upp emot att EU tar fler initiativ på arbetsmarknads- och välfärdsområdet.
Det är klart att det är en fin ambition att genom den sociala pelaren förbättra arbetsmarknad och välfärd i Europa – vem vill inte att andra ska ha det bra? Men vägen till helvetet kantas som bekant av goda ambitioner. En kostym passar inte alla – att tro att EU kan eller ens ska lösa allas problem är naivt.
Det är viktigt att beslut om arbetsmarknad och välfärd fattas så nära medborgaren som möjligt. Med Portugals ordförandeskap och ambitioner behöver vi se till att EU gör det EU är bäst på – istället för att underminera de nationella kompetenserna. Vi måste klart och tydligt stå upp emot att EU tar fler initiativ på arbetsmarknads- och välfärdsområdet, och samtidigt staka ut Sveriges väg framåt för vad vi vill i ett välfungerande EU. I slutändan ska EU säkerställa fred och samarbeta kring de stora frågorna som klimatet och handeln – men EU ska inte detaljreglera sådant som medlemsstaterna gör bäst själva. Det måste en samlad svensk politikerkår kunna stå upp för.