Minimilöner är bara början på EU:s ambitioner Kristdemokraternas Europaparlamentariker Sara Skyttedal försöker stoppa europeiska minimilöner. Foto: Fredrik Persson / TT

Debatt Minimilöner är bara början på EU:s ambitioner

Debatt Fler EU-förslag som går in och petar i arbetsmarknadsfrågor väntas komma i höst. Såväl lönetransparensdirektivet som regler kring plattformsarbete hotar den svenska modellen, skriver Sara Skyttedal, KD, inför helgens sociala EU-toppmöte.
7 maj 2021

I helgen träffas EU:s stats- och regeringschefer i Porto, bland annat för att diskutera förslaget om europeiska minimilöner. EU-kommissionen vill detaljreglera svensk lönebildning, och huruvida vi lyckas freda oss genom tydliga undantag eller inte återstår fortfarande att se. Tydligt är dock att den svenska regeringens strategi i denna och liknande frågor har misslyckats rejält. Att här och nu göra vad vi kan för att minimera skadeverkningarna för svensk arbetsmarknad är naturligtvis angeläget. Men lika viktigt är att dra rätt slutsatser av hur och varför vi hamnat i den här positionen. Annars kommer vi inte kunna hindra liknande förslag i framtiden.

Förslaget om europeiska minimilöner presenterades i höstas med uttrycklig hänvisning till EU:s sociala pelare, vars existens varit den svenska regeringens kanske tydligaste prioriterade EU-fråga. De försäkringar som EU-kommissionen ställer ut om att det föreslagna direktivet respekterar den svenska arbetsmarknadsmodellen är mycket svåra att ta på allvar. Dels eftersom konstruktionen som sådan stipulerar att en viss procentandel av svenska arbetstagare måste vara kollektivavtalsanslutna om vi ska undgå kravet på lagstadgade minimilöner, dels eftersom det är den oberoende EU-domstolen som i nästa steg ska tolka direktivet. Kommissionen är inte i position att föregripa en sådan tolkning.

EU:s nyare medlemsstater är i kapp resten av unionen vad gäller minimilönerna inom de närmaste tio åren. Att riskera den positiva utvecklingen med juridiska pålagor från Bryssel får betraktas som mycket kontraproduktivt.

Faktum är att inte ens EU-kommissionens egna uttalade motiv till direktivet om minimilöner stämmer med verkligheten. Löner i Europa ökar, och de ökar som snabbast i de östra delarna av unionen. Beräkningar utförda av Institutet för Näringslivsforskning (IFN) uppskattar att EU:s nyare medlemsstater är i kapp resten av unionen vad gäller de genomsnittliga köpkraftsjusterade minimilönerna inom de närmaste tio åren. Att riskera den positiva utvecklingen med juridiska pålagor från Bryssel får betraktas som mycket kontraproduktivt.

Det finns en uttrycklig vilja från EU-kommissionens sida ”att göra EU socialt”. En sorts godhjärtad men i praktiken mycket destruktiv PR-idé, som inte minst har sitt ursprung i att unionen i södra Europa snarare förknippats med krav på att hålla nere statsutgifter. Denna vilja översattes i ett första steg i EU:s sociala pelare, hösten 2017. Pelaren utgör en samling principer som EU-länderna enades om. Principer som förvisso inte är lagstiftande, men som EU-kommissionen allt sedan dess använt för att motivera olika lagförslag. Tidigare har den sociala pelaren bland annat använts för driva igenom EU-regler rörande kvoterad föräldraförsäkring. Nu har vi hantera en ny våg av initiativ, där inte minst förslaget minimilöner utgör en grundbult.

Det är angeläget att förstå att förslaget om minimilöner bara är början.

Att göra motstånd mot denna utveckling är inte ”EU-fientligt”, vilket det ibland låter som i svensk debatt. Däremot hotar de som inte ser en bortre gräns för vilka frågor som kan, eller bör, bli föremål för EU:s lagstiftningsmaskineri i grunden EU:s förmåga att agera i frågor som på allvar utgör gränsöverskridande problem. Det är därför snarare direktivförslag som det om minimilöner som bör betraktas som EU-fientliga.

Hur väl Sverige lyckas freda sig från minimilönerna återstår som sagt att se. Men det är angeläget att förstå att förslaget om minimilöner bara är början. Parallellt förhandlas också frågan om EU-kommissionens föreslagna lönetransparensdirektiv, som utgör ett uppenbart hot mot individuell lönesättning enligt den modellen vi är vana vid i Sverige. Och fler EU-förslag som går in och petar i arbetsmarknadsfrågor som hittills reglerats nationellt väntas komma i höst, bland annat vad avser plattformsarbete.

Vad som nu krävs är att Sverige tydlig och med full kraft tar strid mot hela tanken som EU:s så kallade sociala pelare bygger på. För att detta ska kunna ske krävs alldeles uppenbart ett regeringsskifte.

Sara Skyttedal
Europaparlamentariker KD
7 maj 2021
Kommentera
Kommentera

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Nyheter
De viktigaste nyheterna två gånger i veckan