Det har hävdats att politik är att tjata. Det är just vad Centerpartiet gör när det kommer till den europeiska pelaren för sociala rättigheter.
Centerpartiet antyder gång på gång att den sociala pelaren är roten till allt ont. Och att det är Socialdemokraternas fel att EU har höjt de sociala ambitionerna för vanligt folk och att detta hotar den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det är en medveten och vilseledande retorik. Ja, vi socialdemokrater anser att EU-samarbetet måste ha en stark social dimension. Och ja, vi kommer att fortsätta att hävda att EU måste ha uppsidor även för vanligt folk – inte bara för företag som vill sälja varor och tjänster på den inre marknaden.
Centerpartiets Abir Al-Sahlani vet egentligen bättre. Hon vet att den sociala pelaren, som antogs av alla EU-länder och proklamerades i Göteborg hösten 2017, inte är rättsligt bindande. Hon vet också att den sociala pelaren inte medför någon kompetensförskjutning från medlemsstaterna till EU. Men likväl fortsätter Abir Al-Sahlani att tjata. Man kan fråga sig varför och med vilka intressen.
Vad Abir Al-Sahlani egentligen vänder sig emot är starka fackföreningar och en utvecklad välfärdsstat.
Centerpartiets syn på EU präglas av nyliberala idéer. Marknaden har företräde framför politiken. Företagens intressen ska gå före löntagarnas intressen. Ekonomisk ojämlikhet är ok – det anses till och med vara en förutsättning för välstånd. Detta är Centerpartiets underliggande agenda som Abir Al-Sahlani bär med sig in i EU-samarbetet.
Kritiken mot den sociala pelaren blir på det sättet en dimridå för att undvika att diskutera de verkliga problemen på den europeiska arbetsmarknaden. Idag har vi en situation i Europa med utbredd konkurrens med låga löner, dåliga arbetsvillkor och farlig arbetsmiljö. Det är denna osunda konkurrens som är det verkliga hotet mot den svenska arbetsmarknadsmodellen och även för EU:s framtid. Centerpartiet har under årtionden stått upp för utländska företags rätt att dumpa löner på svensk arbetsmarknad och har därmed ingen trovärdighet i sitt försvar av den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Centerpartiets politik syftar inte enbart till att frihandeln ska vara EU:s enda mål. Det handlar även om att försvaga medlemsstaternas förmåga att upprätthålla starka regler för att skydda löntagare. Vad Abir Al-Sahlani egentligen vänder sig emot är starka fackföreningar och en utvecklad välfärdsstat, vilka är centrala principer i den sociala pelaren. Vad Abir Al-Sahlani förespråkar är underbudskonkurrens mellan EU:s medlemsstater. För när länder konkurrerar med varandra på löntagarnas bekostnad kan näringslivet flytta fram sina positioner.
Inom ramen för ett fördjupat frihandelssamarbete som EU är måste man bestämma sig för vilken konkurrens som är tillåten. Ska ett företag i en medlemsstat tillåtas exponera sina arbetstagare för cancerframkallande ämnen för att tillverka billigare produkter? Ska företag tillåtas konkurrera på den inre marknaden med dåliga arbetsvillkor och låga löner? Om inte, då behöver samarbetet en social dimension.
Istället för att lägga ut dimridåer borde Centerpartiet och Abir Al-Sahlani vara med och diskutera hur EU-samarbetet kan hålla ihop långsiktigt. Det svenska EU-medlemskapet har gynnat oss väl. Men allt i EU kan inte enbart handla om den inre marknaden. Efter att ha dominerats av nyliberala marknadsföreställningar under lång tid har unionen nu blivit allt svårare att hålla samman. Det är hög tid att EU gör skillnad för vanligt folk – och inte bara för företagen. Det är därför vi stödjer den sociala pelaren, som en gemensam vägledning för att skapa mer hållbar och inkluderande utveckling av EU-samarbetet.