Skolledare har ett av Sveriges viktigaste chefsjobb.
Vi har ett livsviktigt samhällsuppdrag som lägger grunden för Sveriges framtid och utveckling. Under pandemin har Sveriges skolledare vänt ut och in på sig själva och uträttat små mirakel för att försöka upprätthålla någon sorts normalitet i skolan.
Avgörandet om att hålla en skola stängd eller öppen har i många fall hamnat i knät på rektor, som därmed behövt bära ansvaret för att hejda smittspridningen. Detta trots att smittskyddsarbete är ett arbetsmiljöarbete som arbetsgivaren ansvarar för.
Våra myndigheter har försökt stötta med rekommendationer, råd och arbetsmaterial, men det har blivit ett så omfattande material att det till slut blivit omöjligt att överblicka.
Många skolledare går på sista reserven, men det är inget nytt. Redan innan coronapandemin bröt ut var sjuktalen höga.
Många skolledare lider av utmattning
Av ett forskningsprojekt som genomfördes av Lunds och Umeå universitet före pandemin och som nyligen presenterat en delrapport framgår att 25 till 30 procent av skolledarna visar tecken på tidig eller uttalad utmattning.
Kvinnor är mest drabbade, vilket hänger ihop med att kvinnliga chefer är överrepresenterade i skolväsendet.
I en likvärdig population uppvisar 14 procent tecken på stress och utmattning. Orsaker som nämns är högt tempo och ständigt ökade krav på effektivitet.
Många skolledare går på sista reserven, men det är inget nytt
Hög administrativ börda och bristande stödstrukturer är andra bidragande orsaker liksom svårigheter att dra en gräns mellan arbete och fritid.
Lärarförbundet Skolledare kan i en ny medlemsundersökning visa att rektorer i kommunal förskola och grundskola i snitt ansvarar för 35 medarbetare. Det kan jämföras med den mansdominerade branschen fastighetsverksamhet där snittet ligger på 10 medarbetare per chef.
Svårt att följa upp medarbetares utveckling
Över hälften av rektorerna i kommunal förskola och grundskola svarar i vår undersökning att de har för många medarbetare för att hinna med att ha en regelbunden dialog med dem. Det gör att de varken kan rätta till obalanser i medarbetarnas arbetsbelastning eller följa upp deras yrkesmässiga utveckling.
Flera studier har visat att en chef med många medarbetare har sämre möjligheter att vara en bra chef. Relationen till medarbetarna försämras, och tiden som går att lägga på det pedagogiska ledarskapet minskar i takt med att administrationen ökar.
Stora personalgrupper leder också till högre personalomsättning, sämre kommunikation och ökat missnöje med arbetsmiljön. Samvetsstressen hos skolledarna ökar vilket i sin tur riskerar att leda till ohälsa.
Kvinnors arbete värderas lägre än män
Det ojämställda arbetslivet kan nog inte illustreras tydligare än i fallet med chefer inom skola och förskola. Det arbete som kvinnor gör värderas lägre än mäns och det drabbar både medarbetare och chefer. I skolan får det förödande konsekvenser eftersom det handlar om verksamhet som ska trygga allas vår gemensamma framtid – barnen och eleverna.
Ett rimligt antal medarbetare per chef är en viktig organisatorisk förutsättning för att verksamheten i skola och förskola ska fungera och för att vi chefer ska må bra.
Det är dags att regeringen som ytterst ansvarig för det regelverk som kringgärdar skolväsendet agerar och ser till att vi skolledare garanteras förutsättningar att göra ett bra jobb. Att samtidigt skapa en mer jämlik arbetsmarknad ser vi som en självklarhet i sammanhanget.
Jag har gång efter annan påtalat behovet av en nationell riktlinje för antal medarbetare per chef i skolväsendet. Det är dags att regeringen tar frågan på allvar.