I artikeln “Höjda räntor på CSN väcker fackliga protester” i Arbetsvärlden från 17 september läser jag att omställningsstöd som är del av den kommande las-reformen finansieras bland annat genom höjda räntor på alla CSN-lån. Jag, som är både arbetstagare och student, blir också rasande.
Omställningsstödet för studier och bildandet av en ny omställningsmyndighet är en av de huvudåtgärder som ska väga upp för det försämrade anställningsskydd som nya las-reformen för med sig.
Förespråkare för ändringar i las lyfter att reformen är en “give and take” där flexibilitet för arbetsgivare förenas med trygghet för arbetstagare. Men det verkar som att det för arbetstagare och även framtida arbetstagare snarare handlar om “give and give”, och inte så mycket “take”.
Redan nu skulle man kunna fråga sig om las-reformens nya och kostsamma omställningsåtgärder inte låter ganska likt det som är Arbetsförmedlingens befintliga uppdrag
Las-reformen huvudsyfte är att öka “flexibiliteten” på arbetsmarknaden som i praktiken betyder billigare uppsägningar, och helt enkelt mindre kostnader för företagen. Reformens omställningsåtgärder som ska mildra de negativa effekter och otrygghet för arbetstagare kommer kosta ca 11 miljarder kronor per år, och ska betalas med allmänna medel, det vill säga av arbetstagarna själva. Bland annat genom skatter eller de ovan nämnda räntehöjningarna.
Är detta verkligen en så bra deal för oss som arbetar eller försöker vidareutbilda oss?
För att svara på frågan är det bäst att börja från början.
Las-reformens slutliga form är en effekt av förhandlingar mellan Svenskt Näringsliv, PTK, Kommunal och IF Metall. Men planen att genomföra ändringar i lagen om anställningsskydd kom inte på parternas initiativ, utan är effekten av en politisk uppgörelse och är en tydlig eftergift av Socialdemokraterna i januariavtalet.
Det är oklart i dag vad arbetstagare i verkligheten kommer att få ut av omställningsstödet i förlängningen
Trots att det sista lagändringsförslaget kommer från parterna, har det bara undertecknats av två av sjutton LO-förbund. Vidare är innehållet i stort sätt identiskt med Tojier-utredningen, som togs fram av regeringen just som en del i genomförandet av januariavtalet, och som innebär bland annat: Fler undantag i turordningsreglerna, lättare uppsägning pga personliga skäl, samt en ändring som gör det omöjligt att ogiltigförklara felaktiga uppsägningar.
Det är också i Toijer-utredningen vi finner en politisk motivering till reformen: många arbetsgivare (speciellt de små) upplever idag att det är krångligt att sparka personal (även till den nivå att de ibland anser sig tvungna att fingera arbetsbrist).
Vidare anger utredningen att marknaden, produktionen och ekonomin blivit mer och mer oförutsägbar och föränderlig.
Därför är starkt anställningsskydd inte förenligt med den moderna marknaden.
Är detta verkligen en så bra deal för oss som arbetar eller försöker vidareutbilda oss?
Slutklämmen i utredningens motivering är argumentet att arbetsrätten därför ska “moderniseras”. Det måste bli mer flexibelt, alltså lättare och billigare, för arbetsgivare att vid behov bli av med personal, utan att det ska kosta för mycket och därför måste arbetstagarnas rättigheter, i form av anställningsskydd, försvagas.
Reformen har kritiserats brett från fackförbunden till Arbetsdomstolen. Men det är inte enbart själva lagändringarna och det försvagade skyddet som är problematiskt. Det är även frågan om vem som i det längre loppet tjänar på och vem som betalar för reformen och även hur den genomförs.
De planerade omställningsinsatserna består av ett nytt omställningsstudiestöd och en ny omställningsmyndighet, samt omställningsnämnden. Dessa instanser kommer erbjuda rådgivning, vägledning och administrera omställningsbesluten. Utförande av omställningstjänster för myndighetens räkning kommer läggas på privata aktörer.
Det är bra att ge arbetstagare möjlighet till omställning och omställningsstudiestödet är inte heller en dålig idé i sig självt. Som kulturarbetare utan högre utbildning, under pandemin, försökte jag själv byta karriärbana. Jag upptäckte själv att i dag är möjligheterna till studier och till exempel a-kassa samtidigt väldigt begränsade. Och när jag anordnade arbetspraktik för att validera mina informella kunskaper var Arbetsförmedlingen snarare en belastning än till hjälp för mig.
Jag upptäckte själv att idag är möjligheterna till studier och till exempel a-kassa samtidigt väldigt begränsade
Redan nu skulle man kunna fråga sig om las-reformens nya och kostsamma omställningsåtgärder inte låter ganska likt det som är Arbetsförmedlingens befintliga uppdrag. Samtidig som Arbetsförmedlingens förmåga att uppfylla uppdraget begränsats av kraftiga nedskärningar. Ironiskt nog på grund av samma Januariavtal.
Jag förstår att allt detta är förvirrande, så här kommer en enkel uträkning:
De som kommer få ut mest av reformen är följande:
– Arbetsgivare som kommer få mer “flexibilitet”, det vill säga det blir lättare för dem att byta ut anställda, och mindre kostnader för felaktiga uppsägningar. (Företag kommer att betala avgifter till omställningsorganisationer med 0,15 % av lönekostnaden, men de ersätts senare av staten)
– Privata aktörer som kommer att utföra stödåtgärder för omställningsmyndighetens räkning och som också kommer att ersättas av staten, säkert med god vinstmarginal.
Planen att genomföra ändringar i lagen om anställningsskydd kom inte på parternas initiativ
Det är oklart i dag vad arbetstagare i verkligheten kommer att få ut av omställningsstödet i förlängningen, men las-reformen och priset för att upprätthålla en flexibel arbetsmarknad kommer att vara högt för arbetstagare. Studenten som nu utbildar sig för att senare skapa värde åt företagen, kommer få betala även med en högre ränta till CSN.
Arbetstagaren kommer också att betala flera gånger, med sina försvagade rättigheter och trygghet. Men också med sin skatt för genomförandet av omställningsåtgärder som ska minska den otryggheten.
Även arbetslösa kan komma att behöva betala en högt pris, då statens egen utredning om omställningsreformeren visar att kommande ändringar i lagen om anställningsskydd kan leda till att färre kommer att kvalificera sig för ersättningen.
Det är bra med möjligheter till omställning men det är svårt att se hur den omfattande, förhastade (införlivas redan i oktober 2022) och kostsamma las-reformen är “give and take”för vanliga befintliga och blivande arbetstagare.
Las-reformen moderniserar inte arbetsmarknaden utan går i 30 år gamla spår
Visst att det finns utmaningar med den framtida arbetsmarknaden men las-reformen moderniserar inte arbetsmarknaden utan går i 30 år gamla spår. Den minskar arbetsgivarnas kostnader genom “flexibilitet” medan staten och arbetarna står för notan för otryggheten som den för med sig.
Att privatisera vinster och socialisera risker – à la finanskrisen 2008 – är inte alls modernt. I dag borde det tvärtom anses ganska passé.