För Sveriges fackliga organisationer är ett växande löneutrymme en avgörande komponent av uppdraget. Skälet till detta är enkelt: det är en förutsättning för att medlemmarnas reallöner kan öka. För att löneutrymmet ska växa krävs att vi klarar av att producera mer värde per timme vi arbetar – att produktiviteten ökar.
Sedan finanskrisen 2008 har produktiviteten i västvärlden vuxit långsammare än tidigare. Orsakerna till detta är inte helt klarlagda, men en aspekt tycks vara en växande skillnad mellan de företag som agerar på den globala marknaden och de företag som agerar på den inhemska. Detta indikerar att spridningen av produktivitet inom länder har försämrats. Den här förändringen har skett samtidigt som de allt mer etablerade globala produktionskedjorna under senare år har gynnat produktiviteten.
Sveriges produktivitet har utvecklats sämre än genomsnittet för de nordiska länderna. Norge har utvecklats bäst och Finland sämst.
Båda dessa trender gör det tydligare än tidigare att svensk produktivitet bör förstås utifrån ett produktionsprocessperspektiv – det vill säga då alla steg i produktionskedjan inkluderas. När den svenska stålproduktionens effektivitet ökar eller när de indiska kunskapsintensiva tjänsteföretagens informationshantering uppdateras gynnar det även slutkundens, till exempel den svenska fordonsindustrins, produktivitet.
Den här handeln med insatsprodukter har beaktats i en nyligen publicerad akademisk artikel om svensk ekonomis produktivitet i förhållande till viktiga konkurrentländer sedan millennieskiftet. Några av de slutsatser som jag kommer fram till är:
Sveriges produktivitet har utvecklats sämre än genomsnittet för de nordiska länderna. Norge har utvecklats bäst och Finland sämst. Sverige är därmed inte längre det land i Norden med de mest produktiva produktionskedjorna inom industrin.
Underleverantörsledets produktivitet har i den nordiska industriproduktionen utvecklats bättre än industribranschernas ”egna” produktivitet.
Sveriges produktivitet har utvecklats bättre än genomsnittet för ett antal stora länder i västvärlden, så som USA, Tyskland, Frankrike och Storbritannien.
Underleverantörsledets produktivitet har i den nordiska industriproduktionen utvecklats bättre än industribranschernas ”egna” produktivitet. Detta går stick i stäv med synsättet att industrin är produktivitetsledande.
Den globala handeln med insatsprodukter har bidragit positivt till produktiviteten längs industrins produktionskedjor. Globaliseringen innebär därmed inte bara en ökad efterfrågan på svenska produkter, utan gör även produktionen av dessa produkter mer konkurrenskraftig.
En fråga som det är förvånansvärt tyst om är urholkningen – med 30-50 procent sedan 1990-talet – av resurserna per högskolestudent.
Sveriges ställning som produktivitetsledande nordisk industrination har försvagats sedan millennieskiftet. För att vända den här trenden krävs ett förnyat fokus på produktivitetens drivkrafter. Under senare år har forskningen utvecklats på ett positivt sätt för de fackliga organisationerna. Tidigare fokus på välfungerande marknader, fysiska investeringar och infrastruktur, har nu kompletterats med ett större fokus på lärande och innovation. Detta riktar ljuset mot den löpande kompetensutvecklingen, på medarbetarnas möjligheter till kreativt utlopp och att kraven på arbetsgivarna skärpts i dessa avseenden. En fråga som det är förvånansvärt tyst om är urholkningen – med 30-50 procent sedan 1990-talet – av resurserna per högskolestudent och dess långsiktiga konsekvenser för Sveriges konkurrenskraft.
Fler låglönejobb sänker den genomsnittliga produktiviteten.
En annan aspekt av en modern produktivitetspolitik är att beakta att stora inkomstskillnader kan urholka landets produktiva bas och att fler låglönejobb sänker den genomsnittliga produktiviteten. Därtill blir resursallokeringen än viktigare när värdeskapande ökar. Vi som land har därför inte råd att misshushålla med den kompetens som finns. Detta innebär att likvärdighet i grundskolan, jämställdheten mellan könen och den sociala rörligheten måste öka samtidigt som diskrimineringen av utlandsfödda måste minska. Arbetsmarknadsforskningen är tydlig: ett högt välbefinnande i arbetet är produktivt.
Avslutningsvis är det centralt att underlätta spridningen av tekniska och andra landvinningar i ekonomin. Samspelet mellan näringsliv och akademi blir då centralt, men även de nätverk av kunskapsöverföring och innovation som de kunskapsintensiva tjänsteföretagen skapar med sina kunder. Detta samspel är relevant även för de företag som vill söka sig ut på den globala marknaden. Att bli underleverantör till ett globalt orienterat företag är ofta lättare än att börja exportera på egen hand, men är lika positivt för landet och gynnar den egna verksamhetens produktivitet.
En modern produktivitetspolitik bör därför utgå från att allt hänger ihop, att alla delar av ekonomin knyts samman i ett intrikat flöde av insatsprodukter. Det handlar inte om industrin eller tjänstesektorn, inte heller om import eller export – det handlar om både och.