Hur länge ska vi hemkunskapslärare orka? Kerstin Törnroth, hemkunskapslärare på Bergshamraskolan. Fotograferat för artikel i Lärarnas Tidning. Foto Janerik Henriksson / SCANPIX

Debatt Hur länge ska vi hemkunskapslärare orka?

Skolan En ny undersökning visar på milsvida skillnader i förutsättningarna för att bedriva hemkunskapsundervisning. Tillsammans bygger vi nu ett nationellt nätverk med stöd från Lärarförbundet, skriver tre hemkunskapslärare.
9 feb 2021

Under hösten 2020 landade Skolverkets rapport om ökad likvärdighet och ökad kvalitet i skolan på regeringens bord. I förslaget slår myndigheten fast att ”likvärdigheten inom skolväsendet ska förbättras” och att ”skillnader i förutsättningar, resultat och kvalitet mellan och inom förskolor och skolor ska minska”. I sammanställningen identifieras tio framgångsfaktorer som framstår som mycket angelägna att arbeta vidare med.

Rapportens fokus riktas tydligt mot elevernas rätt till likvärdig utbildning. Möjligheten att nå detta mål hänger dock nära samman med vilka förutsättningar som lärare verkligen ges i praktiken. Låt oss därför rikta strålkastarljuset mot de ramfaktorer som direkt påverkar lärares möjligheter att bedriva en kvalitativ undervisning.

Flera hkk-lärare beskriver möten med rektorer där denne sällan tillskriver hem- och konsumentkunskap samma status som övriga ämnen.

För oss som arbetar i skolan är det en självklarhet med likvärdig utbildning. Kvaliteten på undervisningen hänger nära samman med de villkor som kringgärdar den enskilde lärarens arbetssituation. Ofta diskuteras skillnader lärare, ämnen och skolor emellan. En tydlig bild framträder. Det finns stora skillnader i gruppstorlek, lektionslängd, för- och efterarbetstid, lärares scheman, budget och kondition på undervisningssalar.

Hem- och konsumentkunskap är ett ämne där de skilda förutsättningarna framstår som alarmerande stora. Bristen på likvärdighet framträder tydligt i en enkät som nyligen genomfördes i samarbete med filosofie doktor Elina Larsson och Lärarförbundets nätverk för hkk-lärare, som besvarats av 368 hem- och konsumentkunskapslärare.

Över häften av lärarna uppger exempelvis att de saknar en ordentlig hem- och konsumentkunskapssal.

En del av problemen är rent materiella; över häften av lärarna uppger exempelvis att de saknar en ordentlig hem- och konsumentkunskapssal. Medan några endast har tillgång till kokplattor eller trånga fritidskök, arbetar andra i fullt utrustade och anpassade hem- och konsumentkunskapssalar. Andra problem har med arbetspraxis att göra; över hälften av lärarna vittnar om att arbetsbördan har ökat på grund av administrativa uppgifter. Det är heller inte svårt att förstå att riskanalysen för en lärare med grupper på 24–30 elever bland kokande vatten, varma ugnar och vassa knivar ser helt annorlunda ut jämfört med läraren med en gruppstorlek på 8–12 elever.

Vi anser att ambitionen om likvärdighet och de högt uppställda målen är bra. Kombination med olika förutsättningar riskerar dock att skapa stress hos den enskilda läraren. Dessa uttryck för stress framträder också i svaren i Elina Larssons enkät. Samtliga lärare som undervisar årskurs 7–9 uppger att de kontinuerlig upplever stress kopplat till arbetet och undervisningen i hem- och konsumentkunskap.

Enligt enkätsvaren orsakar en bristande förståelse för ämnet mycket stress: scheman är inte optimala för ämnet, det saknas pengar för att handla råvaror eller grupperna är för stora. Hem- och konsumentkunskap är ett ämne i skolan där läraren är ansvarig för att både hygien- och säkerhetsreglerna följs i salen. Även detta orsakar stress, särskilt om det t.ex. saknas material eller stödpersonal för elever som behöver hjälp. Många av våra kollegor slår knut på sig själva. Förlikar sig med sin situation. Hur länge ska de orka?

Att inte bli lyssnad på är provocerande. Det är en tragisk försummelse av vår kompetens.

Förmodligen är det inte de många uttrycken för skilda förutsättningar en slump. Flera hkk-lärare beskriver möten med rektorer där denne sällan tillskriver hem- och konsumentkunskap samma status som övriga ämnen. Många lärare vittnar också om svårigheten i att få gehör för rimliga villkor gällande exempelvis ämnets placering på schemat, tid mellan lektioner och lektionslängd. Att i ett processämne tvingas undervisa en årskurs 6, som för övrigt ofta är nya inför ämnet, i 50 minuter – är ett bevis på stor okunskap om ämnets syfte och roll. Att inte bli lyssnad på är provocerande. Det är en tragisk försummelse av vår kompetens och vad ämnet kan bidra med.

För att komma till rätta med den bristande likvärdigheten krävs kraftfulla centrala beslut. Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand framhåller i Läraren nr 09-2020 att de kvalitativa skillnaderna mellan skolor i olika kommuner är avgrundsdjupa. Hon hänvisar till den statliga utredningen ”En likvärdig skola” som lades fram i våras som tydligt pekar på att kommuner med god ekonomi tenderar att satsa mer på skolan, medan kommuner med sämre ekonomi inte har de förutsättningarna.

Staten, inte kommunerna, bör överta huvudansvaret för kvalitet, likvärdighet och resurser i hela utbildningssystemet. I vissa sammanhang har staten redan tagit på sig en sådan tydligare ledarroll.  2011 blev skolbibliotek en del av skollagen. Som vi ser det vore det angeläget att på motsvarande sätt se över möjligheten att säkerställa en minimumnivå vad gäller undervisningssalar, timfördelning och gruppstorlekar i hem- och konsumentkunskap.

Hem- och konsumentkunskap är ett ämne där eleverna ges kunskap i handling. Ämnet erbjuder vardags- och verklighetsnära kunskap för livet. Dagens samhälle utmanar och ställer allt högre krav på att vi utbildar medvetna konsumenter som gör hållbara val med avseende på hälsa, ekonomi och miljö. I dessa frågor är hem- och konsumentkunskap ett ämne att räkna med. Med ojämlika förutsättningar ökar emellertid risken med att det som ligger i ämnets potential inte kan förverkligas på vissa skolor och elevens rätt till likvärdig utbildning går förlorad.

Ensam är tyvärr inte stark. Det är sorgligt nog en påtaglig realitet för många hem- och konsumentkunskapslärare. Har man en ämneskollega är det ofta lättare att driva ämnesspecifika frågor. På skolor där ämnet har status, och där rektorer är lyhörda, skördas resultat i form av högre kvalitet. Till er övriga; rektorer, skolchefer och beslutsfattare, nu är det upp till er att få upp ögonen för de här orättvisorna. Några av oss har förutsättningarna. Nu är det dags att alla våra kollegor runt om i landet får samma möjligheter! Tillsammans bygger vi oss starka i ett nytt nationellt nätverk. Ett nätverk för hem-och konsumentkunskapslärare med stöd från Lärarförbundet.  Ett forum där vi kan utvecklas och samlas kollegialt. En mötesplats där vi kan lova att vi kommer fortsätta kämpa för att våra elever får den utbildning de har rätt till. Ambitionen, kunskapen och viljan är stark– ge oss gedigna och likvärdiga förutsättningar!

Elina Larsson, Robert Dahlqvist, Linda Lorentsson
Legitimerade hkk-lärare i Täby kommun Eskilstuna och Säters kommun. Lärarförbundets nationella nätverk för hem- och konsumentkunskapslärare.
9 feb 2021
Kommentera
Kommentera

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Nyheter
De viktigaste nyheterna två gånger i veckan