Coronapandemin ser ut att fortsätta hålla Sverige kvar i jobbkrisen. Arbetsförmedlingen spår en arbetslöshetsnivå mot 11 procent år 2021 och ungdomsarbetslösheten når redan idag över 32 procent. A-kassans fortsatta utformning kommer därför spela en extra stor roll inom en relativt kort framtid. Arbetsmarknadens nya förutsättningar kräver att a-kassan moderniseras – den behöver skydda fler, bli mindre krånglig och grunda sig i arbetslinjen.
A-kassans utformning är ett märkligt undantag i det annars mycket omfattande svenska socialförsäkringssystemet. I normala tider präglas a-kassan av tidsbestämda medlemskrav och dubbla avgiftsinbetalningar via både arbetsgivaravgiften samt den egna inbetalningen av arbetstagaren själv varje månad. Vid det laget räknas man som försäkrad, vilket gör att a-kassans medlemmar får en exklusivitet som genom åren omfattat färre och färre människor.
Förra året var det över 30 procent av arbetskraften som inte omfattades av skyddet.
De tillfälliga ersättningshöjningarna och de sänkta medlemskraven åtgärdar inte det strukturproblem som a-kassan har. Förra året var det över 30 procent av arbetskraften som inte omfattades av skyddet. Samtidigt finansierar alla som arbetar a-kassan genom de arbetsgivaravgifter som dras ifrån arbetstagares löner. Det är djupt orättvist att samtliga som arbetar är med och betalar för ett skydd de själva inte garanteras att omfattas utav.
Många riskerar då istället att bli beroende av kommunalt försörjningsstöd, ett system där utbetalningar inte grundar sig i arbete utan istället grundar sig i de olika ekonomiska förutsättningarna i varje kommun. Därför borde a-kassan göras obligatorisk – så att den omfattar alla som arbetar.
På så sätt säkras ett skydd för alla som finansierar systemet och ger eventuell återbäring för de som inte utnyttjar a-kassan.
I ett sådant system skulle staten kunna vara huvudman utan att bedriva verksamheten. Vi ser exempel på detta inom bland annat utbildningssystemet, där kommunen är huvudman och verkar tillsammans med privata aktörer. På detta sätt kan vi skapa ett brett utbud av a-kassor där valfrihet och konkurrens frodas, samtidigt som varje skattebetalare får ta del av det de betalar in till, utan att riskera att hamna utanför.
Den enskildes bidrag till systemet kan sedan via pensionssystemet få tillbaka eventuell outnyttjad a-kassa. På så sätt säkras ett skydd för alla som finansierar systemet och ger eventuell återbäring för de som inte utnyttjar a-kassan.
Svenska arbetstagare förtjänar ett bättre skydd. Ett bättre skydd där krav på medlemskap och tidsbegränsningar inte riskerar att utelämna de som hamnar utanför och står allra längst bort från arbetsmarknaden. Ett bättre skydd som man faktiskt redan idag är med och betalar för.