I dag fredag växlar fack och arbetsgivare i industrin krav inför våren avtalsrörelsen. På Teknikföretagens kontor på Östermalm i Stockholm kommenterade båda under förmiddagen sina mål för förhandlingarna.
– Det är som vanligt. Arbetsgivarna vill ha mer makt, säger Veli-Pekka Säikkälä, IF Metalls avtalssekreterare.
Står långt ifrån varandra
På många punkter står parterna långt ifrån varandra. De har olika syn på den ekonomiska utvecklingen. Facken anser att det i grunden går bra för svensk industri och att det inte finns någon lågkonjunktur i sikte. De anser dessutom att det är rimligt att deras medlemmar får del av resultatet som företagen skapar.
Arbetsgivarna ser en avtagande tillväxt och att industrin är på väg in i en recession. Följaktligen finns inte mycket till ökade lönekostnader, resonerar de.
Facken inom industrin och LO lade fram sina avtalskrav redan i början av november. Svaret från arbetsgivarna kom i dag när parterna växlade krav.
– Totalt sett ligger fackens krav på 4 procent. Det är långt utanför vad den konkurrensutsatta industrin kan hantera, sade Teknikföretagens vd Klas Wåhlberg vid pressträffen i dag.
Han räknar då ihop kostnaderna för lönekravet samt LO-förbundens krav på höjda pensionsinbetalningar och en låglönesatsning.
Lokala potter förhandlingsbara
Tomas Undin, tillförordnad förhandlingschef hos Teknikföretagen, pratade om större flexibilitet. Han argumenterade för att lokala lönepotter ska vara förhandlingsbara på IF Metalls område, liksom möjlighet att ta ut mer övertid och möjlighet för arbetsgivaren att lägga ut semestern mellan maj och september. I dag kan en arbetsgivare förlägga semestern mellan juni och augusti.
Teknikföretagens krav
Detta är Teknikföretagens utgångsbud i avtalsrörelsen 2020.
– Ett-årigt avtal
– Ökningar av lönekostnaderna som bidrar till en förstärkt konkurrenskraft för industrin
– lokalt dispositiva löneavtal med IF Metall
– nej till individgarantier
– fyra veckors semester ska förläggas mellan maj och september
– tjänstemän kan ansöka om deltidspension från 63 års ålder
– större möjlighet att ta ut övertid från IF Metall
– utökad arbetstidskorridor för IF Metall till 7 timmar under en två-veckors period.
Teknikföretagens biträdande förhandlingschef Maria Möller förespråkade att Unionen och Sveriges Ingenjörer ska ha likadana löneavtal.
På den gemensamma pressträffen hävdade facken att lönekostnaderna inom svensk industri ligger under genomsnitt i jämförbara länder och under lönekostnaderna i Tyskland. På det hade arbetsgivarna inget tydligt svar på presskonferensen.
”Omkring 8 procent saknar löneutveckling”
Huvuddelen av fackens krav är kända sedan tidigare. På pressträffen pratade Ulrika Lindstrand, ordförande för Sveriges Ingenjörer, om att omkring 8 procent av medlemmarna hos Sveriges Ingenjörer inte får någon eller väldigt låg löneökning. Därför ställer Sveriges Ingenjörer för första gången krav på garanterade löneökningar i teknikavtalet.
Unionens ordförande Martin Linder förklarade att Unionen och Sveriges Ingenjörer vill att föra in en ny avtalsregel om vab – vård av barn. Kravet är 90 procent av lönen vid vård av sjukt barn. Tanken är att lönen inte ska avgöra vem av föräldrarna som stannar hem när barnen blir sjuka. Förhoppningen är att detta ska gälla under fem dagar per år.
Kräver bättre arbetsmiljö
IF Metalls ordförande Marie Nilsson resonerade om arbetsmiljön. Hon argumenterade för bättre arbetsanpassning och rehabilitering, och tog också upp att arbetsskador kan minskas med en obligatorisk introduktion för dem som är nya på jobbet.
Både fack och arbetsgivare i industrin betonar att det är den konkurrensutsatta sektor som ska vara lönenormerande för hela arbetsmarknaden. Inför årets avtalsrörelse är de dessutom eniga om att skriva ett ettårigt avtal.
Förmodligen blir det inte så svårt att tillmötesgå Teknikföretagens strävan att skapa enhetliga löneavtal för Unionen och Sveriges Ingenjörer. Teknikföretagens Maria Möller säger att det i stor utsträckning är en redaktionell fråga medan Unionens ordförande Martin Linder inte ser det som ett principiellt problem och tror att det finns förutsättningar att komma överens.
Industrifackens krav
Krav från facken inom industrin (Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GF.)
– 1 årigt avtal
– Facken inom industrin kräver två normerande löneökningar
+ löneökningar med 3,0 procent
+ krontalspåslag på lägst 783 kronor för dem som har en lön lägre än 26 100 kronor i månaden
– ındividgaranti 530 kronor
– större avsättning till flexpension/deltidspension
– arbetsmiljö
+ introduktion om arbetsmiljörisker och säkerhetsrutiner
+ stärkt arbetsanpassning och rehabilitering
– åtgärder för att hindra negativa effekter av föräldraledighet.
– 90 procent av lönen vid VAB under 5 dagar per år för Unionen och Sveriges Ingenjörer
LO-förbunden kräver dessutom förbättringar av avtalspensionen. Det handlar i första hand om att arbetsgivaren ska betala in till avtalspensionen från första arbetsdagen istället för från 25 års ålder som det är idag.
Strid om lönenivåer
Men när det gäller förhandlingarnas centrala fråga – lönerna – är avståndet mellan parterna stort. Likaså drar de åt olika håll ifråga om övertiden. Facken vill se begränsningar medan arbetsgivarna vill ha större möjligheter att lägga ut arbete på övertid.
Det är inte rimligt att den skattefinansierade sektorn ska ta ut mer än den konkurrensutsatta industrin
LO-förbunden är också splittrade. Flera av dem står inte bakom LO:s avtalssamordning och de står heller inte bakom industrins lönenormerande roll. Kommunal vill ha 0,5 procent i extra lönepåslag utöver kravet på 3,0 procent löneökning för sina yrkesutbildade medlemmar. Tanken bakom detta är att löneskillnaderna mellan manligt och kvinnligt dominerade branscher ska minska.
– Det är inte rimligt att den skattefinansierade sektorn ska ta ut mer än den konkurrensutsatta industrin, säger IF Metalls Veli-Pekka Säikkälä.