Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
Därför har Martin Ådahl (C) så bråttom att stöpa om AF Just nu präglas arbetsmarknadspolitiken mycket av Centerns och Martin Ådahls idéer. Att Arbetsförmedlingen länge har befunnit sig i kris är en självklarhet för Martin Ådahl. Arkivbild: Staffan Löwstedt/SvD/TT

Därför har Martin Ådahl (C) så bråttom att stöpa om AF

Intervju Centerns chefsekonom Martin Ådahl har i år klivit fram som en av de viktigaste personerna i svensk arbetsmarknadspolitik och reformen av Arbetsförmedlingen. Själv tycker han att andra har fastnat i frågan om privatisering eller inte, och hade gärna sett att både utredare och facken hade funderat mer över hur det nya systemet kan riggas för att bli bra.
19 aug 2019

I morgon tisdag den 20 augusti går ansökningstiden ut för jobbet som Arbetsförmedlingens framtida generaldirektör. Regeringen beslutade i juni att den sittande generaldirektören Mikael Sjöberg inte får förnyat förtroende när förordnandet går ut i mars 2020. Platsannonsen ligger på både regeringens hemsida och på Arbetsförmedlingens egen platsbank.

Martin Ådahl, Centerpartiets chefsekonom och arbetsmarknadspolitisk talesperson, har länge krävt att Mikael Sjöberg skulle avgå. De två har inte varit speciellt överens om hur den nationella arbetsmarknadspolitiken borde skötas. Efter januariavtalet mellan regeringspartierna, Liberalerna och Centerpartiet är stora delar av arbetsmarknadspolitiken C-märkt, och Martin Ådahl har blivit en nyckelperson när det gäller att driva på reformeringen av Arbetsförmedlingen.

Det är viktigt att få det här på plats innan det blir ett sämre konjunkturläge. För effektiviteten för de arbetslösa

– Konjunkturen håller på att vända nedåt, och det är viktigt att få det här på plats innan det blir ett sämre konjunkturläge. För effektiviteten för de arbetslösa, säger han till Arbetsvärlden före sommaren.

Den brådskan har fått kritik, har har inte bara kommit från politiska motståndare och den fackliga sfären utan även från andra, som tunga forskarnamn. Oskar Nordström Skans, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet, varnade på ett SNS-seminarium i våras för att man inte ska underskatta möjligheten att vi nu skapar ett system som är väsentligen sämre än det vi har i dag. Och att det finns risk att dagens system beskrivs som så dåligt att alla förändringar ses som bra, även de dåliga.

Saknar effektiva åtgärder

Martin Ådahl återkommer hela tiden till att Arbetsförmedlingen befinner sig i kris, och säger att den har varit långvarig. När Arbetsvärlden ber honom konkretisera närmare vad det är för kris han ser, svarar han att de flesta som arbetar med de arbetslösas situation i vardagen ser det.

Vi lägger bland de största resurserna i västvärlden på att hjälpa arbetslösa, men har på toppen av en högkonjunktur en stor grupp arbetslösa som är permanent utanför.

Martin Ådahl, Centerns chefsekonom och arbetsmarknadspolitiska talesperson. Foto: Ewa Persson

– Det är ju väldigt enkelt: i ett läge där vi lägger bland de största resurserna i västvärlden på att hjälpa arbetslösa, så har vi på toppen av en högkonjunktur en stor grupp arbetslösa som är permanent utanför.

– Och vi har haft det ganska länge. Det har inte med nyanlända och migration att göra, det har framför allt att göra med arbetsmarknaden. En viktig pusselbit är att de stora resurserna vi lägger inte används effektivt.

Hans analys är att det beror både på en illa fungerande arbetsmarknad och på att Arbetsförmedlingen saknar effektiva metoder för att få folk i jobb. 

Ett av tecknen på politikens låga effektivitet är enligt Martin Ådahl många års intervjuundersökningar som gång på gång visar att en minoritet av de arbetssökande upplever att de har fått jobb via Arbetsförmedlingen.

– Om man har en myndighet som lägger tiotusentals kronor per individ, och det bara är någon mycket liten bråkdel som anser att de får hjälp via den myndigheten och ytterligare en tiondel som får hjälp ens via den databas man har – där man ju faktiskt inte gör så mycket aktivt – då är det ju en kris. Då är det ju otroligt mycket pengar som läggs ner.

Mätningar ger olika bilder

Martin Ådahl säger att det handlar om bara några få procent som fått hjälp in i sitt jobb genom en aktiv insats av Arbetsförmedlingen, ytterligare 8–10 procent upplever att de fått hjälp av Arbetsförmedlingens platsbank. En av källorna till den statistiken är SCB:s arbetskraftsundersökningar.

Men när Arbetsförmedlingen i egna undersökningar frågar tidigare inskrivna om hur de fått arbete är siffrorna högre. I en arbetsmarknadsrapport från myndigheten i juni går att läsa att bland de som gått till osubventionerat arbete under de tre senaste åren har 30 procent eller fler svarat att Arbetsförmedlingens insatser hade bidragit till att de fick arbete. Under åren 2011–2015 var andelen något lägre. Drygt 20 procent av de som fick osubventionerat jobb svarar att informationen om jobbet kommit via Arbetsförmedlingen.

Hur ska man tolka resultatet? Som ett nederlag – eller ett bevis för att inskrivna av Arbetsförmedlingen har rustats i att hjälpa sig själva?

Oavsett vilka siffror som ligger närmast verkligheten kan det vara rimligt att ställa frågan: Hur ska man tolka resultatet att en minoritet anger att de fått sitt jobb via Arbetsförmedlingen? Som ett nederlag för myndigheten – eller som en framgång om det i stället skulle kunna ses som ett bevis för att inskrivna av Arbetsförmedlingen har rustats i att hjälpa sig själva, något som sedan länge är ett av målen i den statliga arbetsmarknadspolitiken?

Anser inte att Arbetsförmedlingen tillför värde

För Arbetsförmedlingen och generaldirektören Mikael Sjöberg är det senare en levande fråga i verksamheten, men för Martin Ådahl är en positiv slutsats inte tillämpbar i Arbetsförmedlingens fall.

– Statistiken ser likadan ut från alla möjliga håll: när man tittar på vad som händer med personer som är inskrivna på Arbetsförmedlingen och i vilken mån de får jobb. Man ser det från enkäterna från SCB, från förtroendemätningarna och man ser det från arbetsgivarsidan.

– Arbetsförmedlingen förmår inte att hjälpa dem som är mest utsatta och tudelningen blir bara värre och värre, sammanfattar Martin Ådahl. De tillför inte något värde för de som är arbetslösa och insatserna ger inga resultat.

Tidigare hävdades det att den berodde på att äldre förlorat jobbet i finanskrisen, eller på att unga inte kom in på arbetsmarknaden. Nu är det andra som stängs ute.

Att en allt större andel av de inskrivna på Arbetsförmedlingen tillhör utsatta grupper, nu är andelen 80 procent, och att det tar tid för framför allt lågutbildade nyanlända att etablera sig tycker inte Martin Ådahl är någon ursäkt, grundproblemet är mer bestående än så.

– Vi har haft det här tudelningsproblemet jättelänge. Tidigare hävdades det att den berodde på att äldre förlorat jobbet i finanskrisen, eller på att unga inte kom in på arbetsmarknaden. Nu är det andra som stängs ute. Det är dels för att arbetsmarknaden fungerar dåligt, och dels för att Arbetsförmedlingen inte anpassar sig till de behov som finns.

Foto: Ewa Persson

Och att många ändå har fått jobb hänvisar han till yttre faktorer, främst den goda konjunkturen.

– Högkonjunkturen är som tidvattnet: den lyfter alla båtar och då har arbetsförmedlingar över hela världen ett lättare jobb. Men inte ens på toppen av högkonjunkturen har det svenska arbetsmarknadssystemet förmått att leverera.

– Så jag tror att det är jätteviktigt när man gör sådana här förändringar att man inte sluter sig som en sköld för behovet av förändring.

Är det någon som har slutit sig mot förändringar?

– Nej, men fram tills att vi skulle göra förändringarna var alla tämligen överens om att det inte fungerar. När vi äntligen gör en förändring där folk inser att det här blir på riktigt, då börjar alla ifrågasätta mätningar och siffror och undersökningar. Och plötsligt börjar man efterkonstruera: ”Arbetsförmedlingen är ganska bra ändå”.

– Jag har all respekt för att en massa som sitter på Arbetsförmedlingen tänker, att: ”nu sitter de där politikerna på sidolinjen och bara kommenterar. Det är inte så himla lätt att vara här inne.” Men när vi har gjort den här typen av byråkratireformer tidigare i Sverige, har man ofta har varit helt övertygad om att det gamla sättet är det enda sättet att göra det på, och att vi måste ha alla de här jättelika resurserna. Och sedan, när man har tagit steget över på andra sidan, så undrar man: varför gjorde vi så här mycket tidigare?

Vi  har sagt gång efter gång efter gång att det inte funkar att ”privatisera”. Man måste göra det på rätt sätt.

I princip varje fråga om huruvida det inte också finns ett komplext samspel mellan olika faktorer som påverkar förutsättningarna för den statliga arbetsmarknadspolitiken besvaras på liknande sätt av Martin Ådahl; han är övertygad om att Arbetsförmedlingen har misslyckats i sitt arbete.

Centern satt ju själva i alliansregeringen 2006–2014 då stora förändringar gjordes av Arbetsförmedlingen genom att bland annat ta in många privata aktörer. Och ändå har det inte fungerat. Vad är det då som krävs?

– Vi  har sagt gång efter gång efter gång – i alla fall Centerpartiet har varit tydliga med det – att det inte funkar att ”privatisera”. Man måste göra det på rätt sätt.

Vad är rätt sätt?

– Rätt är att betala efter resultat, och att se till att det är väldigt stor skillnad mellan de enkla och de tuffa fallen, så att de fristående aktörerna – både ideella och de privata – inte bara tar de enkla fallen hela tiden.

– Om pengen när man tar sig an folk är väldigt stor, är risken överhängande att man överlever på det i stället för att väldigt målstyrt gå mot det som ger jobb. Det har vi sett med coacherna och med lotsarna, även med Stöd och matchning. Styrningen är inte tillräckligt stark mot de väldigt intensiva åtgärderna som krävs för att komma över på andra sidan, och fixa så att personen kommer in i jobb. Och då slösar man bort pengarna.

Det betyder inte att alla aktörer kommer att vara aktiva överallt, men du kommer att kunna välja någon aktör överallt

Det är så Martin Ådahls och Centerpartiets modell, och numera regeringens, ska få bitarna att falla på plats. Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsdepartementet jobbar nu parallellt med bland annat hur den modellen kan se ut, och senast 1 november ska Arbetsförmedlingen lämna över sitt förslag. I kort är uppdraget att ta fram en modell där utförarna får betalt efter svårighetsgrad men framför allt efter resultat: hållbara jobb. Det ska ställas krav på att utförarna inte kan säga nej till deltagare, certifiering görs av de som uppfyller kraven och ett ratingsystem ska tas fram och arbetssökande själva ska kunna välja enligt LOV – lagen om valfrihetssystem. Aktörerna ska inte kunna tacka nej när de blir valda av arbetssökande.

Enligt Martin Ådahl ska aktörerna vara certifierade så att det finns aktörer i alla regioner.

– Det betyder inte att alla kommer att vara aktiva överallt, men du kommer att kunna välja någon aktör överallt, säger han.

Och det, tillägger han, skulle i praktiken kunna innebära att de stora aktörerna blir valbara i hela landet.

Kommunerna är det sista lagret

Många framhåller som viktiga erfarenheter att ta med sig från de internationella erfarenheter av privatiseringarna, bland annat efter decennier av reformer i Australien, att det räcker inte att privatisera, man måste skapa incitament i systemet att också göra rätt.

Huruvida det räcker för att verkligen lyckas är ändå inte självklart. Den internationellt erkände arbetsmarknadsforskaren Bruno Crépon resonerar i antologin Framtidens arbetsförmedling (med Lars Calmfors som en av redaktörerna) kring problemet att hitta rätt balans i ersättningssystemet – här finns flera fallgropar att ramla i. Antologin är utgiven av tankesmedjan Fores, med Centern som största finansiär.

Men även Martin Ådahl kan känna en viss oro för att allt inte kommer att fungera till fullo.

– Det vi oroar oss för är att aktörerna inte kommer vara tillräckligt aktiva i hela landet. Den oron kan vara berättigad, trots att vi har gett dem alla möjliga incitament. Där gör vi ytterligare en sak: vi ska en slags glesbygdstillägg, ”regionalt differentierat” som det står i uppdraget till Arbetsförmedlingen. Men om det ändå inte fungerar är det bra att ha ytterligare ett lager. Och det lagret skulle kunna vara att kommunerna själva går in.

Ledningen verkar inte riktigt ha följt vår inriktning, så det har varit bråttom med en tydlig och distinkt plan

Förutsättningarna för kommunernas medverkan är inte klara, även det har Arbetsförmedlingen fått i uppdrag att titta närmare på fram till 1 november i år.

Börjar pröva nya matchningstjänster redan 2020

Men att genomföra reformen gradvis och långsammare för att studera effekterna efter hand och korrigera är inget som Martin Ådahl föredrar, om det gör att reformen drar ut på tiden.

– Nu är det viktigaste och det mest akuta inte att skapa mera forskningsunderlag, utan att använda det som finns för att göra reformen så rätt som möjligt och komma i gång. Arbetsförmedlingen har haft väldigt oklara besked och ledningen verkar inte riktigt ha följt vår inriktning, så det har varit bråttom med en tydlig och distinkt plan. Det andra skälet är att konjunkturen håller på att vända nedåt, och det är viktigt att få det här på plats innan, för effektivitetens skull.

I början av juli, efter Arbetsvärldens intervju med Martin Ådahl, fick Arbetsförmedlingen i uppdrag av regeringen att utveckla och förbereda matchningstjänster som ska kunna börja prövas redan 2020. Man fick alltså inte mer tid på sig, snarare ska arbetet starta tidigare, men med chans att korrigera innan systemet införs i full skala. I uppdraget ingår att samråda med IFAU om hur uppdraget kan genomföras på ett kunskapsbaserat sätt och IFAU får i uppdrag att följa upp och analysera verksamheten.

Vad säger att ni inte kommer att misslyckas, på samma sätt som du tycker att andra har gjort?

– Ja, det här kommer inte att bli perfekt. Det sade jag redan innan vi fick chans att göra reformen. Det kommer en lågkonjunktur där arbetslösheten kanske till och med går upp, men vi kommer att få större utväxling av resurserna för de arbetslösas bästa än vad vi får i dag. Och varför tror jag så starkt på det? Jo, för att vi ser att det fungerar.

– Nu har vi haft en Australienvåg över världen och de länder som har satsat på de här systemen, har finjusterat det under årens lopp. De har i väldigt hög grad lämnat de systemen som vi har i Sverige. Och vi i vår tur har lämnat den väldigt förenklade synen att om arbetslösa bara väljer sin arbetsförmedlare så blir allt bra, vi har gått till att förstå hur det fungerar effektivt.

Det forskarna säger – och där vi är helt överens – är att det här kan göras väldigt dåligt, och väldigt bra.

– När alla har kommit till den insikten då tror jag att det stämmer, helt enkelt. Sedan vet jag att det finns ett antal forskare där ute som säger i princip att … nu när man märker att det kanske går bra vill man gå motvalls mot det. De har gjort ett antal undersökningar där man har tittat på alla små misslyckade experiment i Europa, för att de är jämförbara.

Men – om forskare som Bruno Crépon, Lars Calmfors och Oskar Nordström Skans säger att det till exempel inte går att veta exakt var och hur reformerna i Australien har hängt ihop med resultaten – vad är det du vet, som de inte vet?

– Det forskarna säger – och där vi är helt överens – är att det här kan göras väldigt dåligt, och väldigt bra. Det som är vanligast i dag i forskningen är att jämföra arbetslösa som har fått en insats med en kontrollgrupp som inte har fått det. Problemet är bara att de flesta av de projekten har varit ganska dåliga experiment, som även vi har haft här i Sverige. De har gått ut på att man ger en peng till några privata aktörer, för att testa om de har gjort det bättre än den offentliga arbetsförmedlingen. Och så har man inte tänkt igenom att det måste vara resultatbaserad ersättning, på riktigt.

Svårt för forskarna att ge tydliga svar

I den omtalade antologin från tankesmedjan Fores (där Martin Ådahl för övrigt själv har varit chef) om framtidens arbetsförmedling för Bruno Crépon ett resonemang kring bristen på vetenskaplig data efter stora privatiseringar. En anledning är just som Martin Ådahl påtalar att de jämförande experimenten är förhållandevis få, och små. Men Bruno Crépons slutsats är ändå att de experiment som har gjorts inte visar att privatiseringar effektiviserar, snarare tvärtom.

I antologin konstaterar forskarna att det inte går att särskilja vilka faktorer som påverkat vad i exempelvis Australien. Om man genomför en stor privatisering parallellt med andra viktiga förändringar av samhällsekonomin blir det svårt att dra slutsatser om det var just den reformen eller andra faktorer som var viktigast för att få ner arbetslösheten.

Arbetsmarknadsutredaren Cecilia Fahlberg. Arkivbild: Pontus Lundahl / TT.

Ytterligare en komplikation som arbetsmarknadsutredaren Cecilia Fahlberg lyfter fram i sin utredning är att i Sverige har det varit svårt att jämföra Arbetsförmedlingens resultat med de kompletterande aktörernas. Anledningen är att det som utförs i offentlig regi saknar vattentäta skott mellan olika resurser och uppgifter på myndigheten. Det innebär svårigheter att jämföra insatsernas resultat i offentlig regi med privat.

Komplikationer av den här typen gör att insatta experter och forskare ibland kan vara nästan irriterande svävande i sina slutsatser om vad som har fungerat och inte fungerat.

Ett skäl till att C och S har funnit varandra ganska mycket är delvis att man försökt få till något vettigt så länge, men känt att man inte fått något resultat

Men Martin Ådahl, som länge har följt arbetsmarknadsforskningen, svävar varken på medel eller mål.

– Allting har att göra med utförandet. Och det intressanta är att i de få fallen där man har gjort så, som i Schweiz och Nederländerna, ser man omedelbart bättre resultat, trots att det ändå inte är genomfört på helt rätt sätt.

Han återkommer hela tiden till frågan om debattens fixering vid privatisering eller inte.

– Jag tror att många överdriver hela det här ideologiska, om privat eller inte. Ett skäl till att C och S har funnit varandra ganska mycket är delvis att man försökt få till något vettigt så länge, men känt att man inte fått något resultat. Så där kan man kalla det för kris, och det kallar jag det för, men ett misslyckande är det tveklöst, och har varit under väldigt många år. Det upplever Socialdemokraterna, och till och med Moderaterna, med lite eftertanke, faktiskt.

– Det forskarna säger, är att det inte är huruvida det är privat eller inte som ger resultat, utan hur man gör det. Både i Calmfors antologi, och det du hörde av Oskar Nordström Skans på seminariet, så säger de att om de skulle utforma systemet så skulle de göra just så: resultatbaserat, och gradera det efter hur tufft deltagarna har det, vänta tills de har fått varaktigt till jobb, öppna för olika metoder, men med certifiering av aktörer, ja – i princip en beskrivning av det vi nu genomför.

– Det är intressant att läsa det sista kapitlet i antologin, som gång på gång används av olika vänsterdebattörer för att kritisera mig och Centerpartiet, när det gäller den här reformen. Men där beskrivs ju i princip exakt det vi gör nu. Och lyssnar man på Oskar Nordström Skans på seminariet så är det exakt det han säger.

Tycker att Centern misstolkas

Martin Ådahl beskriver debatten som en ”motvallsdebatt när man ska göra stora reformer”, och att debattörerna i polemikens namn misstolkar en del av det som Centern säger. Han hade önskat att fler, exempelvis Cecilia Fahlbergs arbetsmarknadsutredning, hade ägnat sig åt att mer ingående studera det material som finns om Centerns förebild Australien.

– Att det inte gjordes tycker jag är synd, för då hade utredningen kunnat uträtta ett jättejobb, som både hade informerat alla och dessutom hade varit till stöd nu. Då hade vi sluppit delar av det här analysuppdraget till Arbetsförmedlingen, det som de har fått nu. På något sätt har man i stället gång på gång ställt frågan: Är det privata bra eller dåligt?

Om du ska göra en lista på de 10 främsta experterna på det här området, så finns där ett gäng som fått möjlighet att jobba jättemycket med detta på arbetsgivarsidan

Arbetsvärlden frågar Martin Ådahl om vissa uttalanden av honom själv inte kan ha gett bilden av det motsatta: att Centerpartiet å sin sida helt har köpt marknadens intressen genom att plocka in Almegas åsikter i sin politik, från en organisation vars kompetens främst är inriktad på förutsättningarna för medlemsföretagen att arbeta för privatisering för själva näringens skull.

– Om du ska göra en lista på de 10 främsta experterna på det här området, så finns där ett gäng som fått möjlighet att jobba jättemycket med detta på arbetsgivarsidan, svarar han. De har lagt ner många timmar på att undersöka det här noggrant, och därmed sitter de inne med mycket kompetens, det är det inget snack om. Men därifrån till att vi i alla lägen väljer alternativ som de presenterar – så kommer det ju inte att vara.

Och så tar han några exempel: näringslivsorganisationerna kanske inte nödvändigtvis vill att ersättningen ska vara så resultatbaserad.

– För det är såklart lättare att få en andel betald när man tar sig an folk, då är man tryggare, än om man måste leverera resultat i alla lägen. Detsamma gäller om vi skulle ge lite mera utrymme till idéburna organisationer.

Hade velat se fler ”bra” inspel från ST

Och även om han är medveten om att fackförbund som ST, ett av förbunden som organiserar anställda på Arbetsförmedlingen, inte har samma resurser som näringslivsorganisationerna hade han önskat se ”samma djupa engagemang där för innehållet i reformen”.

– De har väldigt mycket input om hur det går till på fältet, hur man upplever att det faktiskt går till i verkligheten på olika kontor för de har många medlemmar som berättar om hur det funkar. Jag försöker lyssna så mycket jag kan på fackens synpunkter, och var ju med på ST:s seminarium. Men det hade också varit kul om de på sitt håll hade lagt ytterligare energi och tänkt igenom: hur kan vi göra den här modellen? Genom att titta på länder som lyckats, och på vad medlemmar i andra länder som jobbar i de här systemen tycker. För vi behöver bra sådana inspel.

Vi tar ansvar för varenda grej som vi har drivit och står för. Men om sedan Arbetsförmedlingen gör helt andra saker – då kan vi inte ta ansvar för det

Att arbetsmarknadsutredningen inte fick ett konkret uppdrag att fördjupa sig i just Australien, och att fackförbunden inte prioriterar att fördjupa sig i modeller som man inte önskar, kan vara några av invändningarna mot Martin Ådahls önskemål. Själv tycker han att både centerpartister och andra politiker har fått oförtjänt mycket kritik för att skjuta över ansvaret för en fungerande arbetsmarknadspolitik på andra.

– Mycket kan man kritisera oss för, men inte för att vi inte är beredda att gå på djupet och ge svar på svåra frågor.

– Vi tar ansvar för varenda grej som vi har drivit och står för. Men om sedan Arbetsförmedlingen gör helt andra saker – då kan vi inte ta ansvar för det.

Fackförbundet ST med ordförande Britta Leijon i spetsen demonstrerar i vintras mot neddragningarna av AF.
Arkivbild: Fredrik Persson / TT

Flera av Arbetsförmedlingens beslut har upprört honom mycket: uppsägningar av personal som arbetar med personer som har funktionsnedsättningar liksom beslutet om nedläggningen av över 130 lokalkontor i landet. Han berättar om upplevelsen av att myndigheten har försökt runda hela den politiska processen genom att gå emot partierna som slutit januariavtalet.

– Man skulle tro att vi, som vill ha en effektiv Arbetsförmedling, inte vill ha en massa ineffektiva kontor. Men de minsta kontoren är ju inte den minst effektiva delen av AF. Mycket tyder på att det är tvärtom. Och en sak är vi helt säkra på: myndigheten måste finnas i alla kommuner när den ska göra bedömningar, och lämna över till aktörerna.

Det handlar inte om att det är jättedyrt att vara kvar i alla kommuner, det handlar om att myndigheten själv vill ha en centraliserad och digitaliserad organisation.

Martin Ådahl berättar att han har räknat på vad de allra minsta kontoren har kostat, och beräkningar har enligt honom själv visat att det kan handla om någon miljon per kontor.

– Det låter ju jättelite. Men det är små hyror för lokalerna, och ganska få personer som berörs av kontorsnedläggningarna. Så det handlar inte om att det är jättedyrt att vara kvar i alla kommuner, det handlar om att myndigheten själv vill ha en centraliserad och digitaliserad organisation. Vi säger tvärtom: ni kan inte själva så här på eget bevåg tolka en myndighet. När vi fick veta via myndighetens styrelse att de vill lägga ner kontoren, sade vi: N e j, g ö r  i n t e  d e t !

Martin Ådahl har upprörts av flera beslut från AF:s generaldirektör Mikael Sjöberg, som kontorsnedläggningarna och neddragningar av stödet till funktionsnedsatta.
Arkivbild: Vilhelm Stokstad / TT

Den synen skiljer sig markant från Arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöbergs bild av framtiden. Han har valt att hela tiden hålla fast vid den förnyelseresa som han inledde redan 2014, och trots kritik har hävdat måste fortsätta, trots budgetneddragningar och besluten i januariavtalet om reformeringen av den statliga arbetsmarknadspolitiken. Målet med Förnyelseresan är en omfattande digitalisering av servicen, och har internt kallats för ett kulturellt systemskifte.

Martin Ådahl konstaterar själv att kontorsnedläggningen inte gick att stoppa, så som han hade velat. I stället fick Arbetsförmedlingen i våras i uppdrag att se till att vara närvarande i hela landet. Och i början av juli slöt Arbetsförmedlingen ett avtal med Statens servicecenter som innebär att landets alla 113 servicekontor stegvis ska ta över Arbetsförmedlingens kundtorg.

Han har aldrig suttit i egna möten med generaldirektören för Arbetsförmedlingen – ”det är inte mitt uppdrag, jag är inte minister”

Trots att Martin Ådahl är en av de allra viktigaste personerna bakom reformen, har han aldrig suttit i egna möten med generaldirektören för Arbetsförmedlingen – ”det är inte mitt uppdrag, jag är inte minister” säger han.

Men hans och partiets missnöje har som sagt varit stort över Arbetsförmedlingens ledning, och inte minst efter beskedet om kontorsnedläggningarna har man öppet talat om krav på generaldirektörens avgång.

Hur ser du på risken för att just ni får skulden om det sedan återigen inte fungerar?

– Så är det i politiken. Vi kan få en lågkonjunktur som startas upp av president Trumps handelshinder mot Kina eller av att bostadssektorn i Stockholm kraschar men det kommer ändå att skyllas på alla möjliga andra saker, som på politiker.

– Det får man leva med, säger Martin Ådahl, Centerpartiets chefsekonom.

Fotnot:

Efter sommaren visar Arbetsförmedlingens statistik att trenden av minskande arbetslöshet nu ser ut att vara över. DN rapporterar om att det blir allt svårare för myndigheten att placera arbetssökande i subventionerade arbeten och arbetsmarknadsutbildning på grund av brist på både personal och programanslag, en följd av M och KD-budgeten som togs i riksdagen i vintras med stöd från SD.

19 aug 2019
Visa artikelns 1 kommentar
Kommentera
  1. Av Göran 19 aug 2019:

    Martin Ådahl har kritik om det mesta, förutom självkritik mot sig själv och sitt eget parti.

    Han har länge sagt att Arbetsförmedlingen ska läggas ner i sin nuvarande form, för den är misslyckad. Där ”glömmer” han att C var med och skapade Af i sin nuvarande form. Det var Alliansregeringen som beslutade om att slå ihop AMS och 20 länsarbetsnämnder och bilda det i en enda stor central myndighet, som startade 1 jan 2008. Han skäller på att Af nu vill centralisera, när hans eget parti var med om att göra det till en enda centraliserad myndighet.

    Han säger att Arbetsförmedlingen har för dåliga resultat. Där ”glömmer” han att Alliansregeringen gav Af nya direktiv. Af fick inte längre jobba med de som stod nära arbetsmarknaden, utan de skulle jobba med de som står längst från arbetsmarknaden. Man tog bl a bort det tidigare målet om att de som beviljades arbetsmarknadsutbildning så skulle 70% få ett arbete, ett mål som fram tills dess uppfylldes av Af. Istället skulle man ge arbetsmarknadsutbildningarna till de som stod längst ifrån arbetsmarknaden, istället för att yrkesskickliga förmedlare fick välja ut lämpligaste kandidaterna till att få ett jobb efter utbildningen. Resultatet av hur många som fick jobb sjönk därför så lågt att det inte ens kunde påvisas att de som fick utbildningen hade större chans att få jobb än om de inte fått någon utbildning. Och sen skäller då Martin Ådahl och C på dåliga resultat. Det är som om en försäljningschef står på en säljkonferens inför sin säljkår och säger: ”Nej, ni ska inte försöka sälja de där varorna vi säljer bra av. Ni ska istället försöka sälja de där varorna som stått längst in på lagret och samlat damm i flera år”. För att sedan på nästa säljkonferens stå och skälla ut säljkåren för dåliga resultat.

    Martin Ådahl skäller på Af för att man av besparingsskäl måste stänga en lång rad kontor, han säger att det är något han och C motsatt sig. Men han glömmer att han och C släppte fram den budget som innehöll stora och drastiska besparingar på Af:s budget, det som vi nu börjar se effekterna av.

    Martin Ådahl vill ha större inslag av privata aktörer. Men vill gärna glömma att C stod bakom de privata inslag på tre områden som infördes av Alliansregeringen. Alla de tre nedlagda p g a omfattande fusk med skattemedel

    Martin Ådahl och C har stått för många av de förändringar som lett till dagens situation. Ändå tycker han att C är bäst lämpade att helt förändra den enligt honom totalt misslyckade myndighet, som C var med och skapade i sin nuvarande form.

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Nyheter
De viktigaste nyheterna två gånger i veckan
Copyright © Arbetsvärlden 2017 | Linnégatan 14
114 94 Stockholm
Telefon 08-782 93 12 | red@arbetsvarlden.se
Ansvarig utgivare: Mikael Feldbaum
Arbetsvärlden ges ut av Tjänstemännens
Centralorganisation, TCO.