Sett till hela arbetsmarknaden täcks cirka 23 procent av alla anställda med kollektivavtal av helt sifferlösa avtal, det vill säga helt lokal lönebildning utan centralt satta nivåer om procent eller krontal. Allra vanligast är det inom Saco, där 67 procent går under sifferlösa avtal. För TCO är siffran 39 procent.
Men på LO-sidan ser situationen annorlunda ut. 95 procent av arbetarna omfattas av centrala avtal och inga av helt sifferlösa (se faktaruta för definitioner). Och kampen för att industrin ska fortsätta att vara normerande är stark.
”Anställda inom till exempel hotell och restaurang skulle kanske inte få några löneökningar alls om inte märket fanns på plats”
– Vi är ett litet exportberoende land. Vi måste se till omvärldens kostnadsökningar för att se hur mycket löneökningar vi har råd med. Och det hjälper dem med allra svagast ställning på arbetsmarknaden. Anställda inom till exempel hotell och restaurang skulle kanske inte få några löneökningar alls om inte märket fanns på plats, säger Anders Ferbe, ordförande i IF Metall.
Sifferlösa avtal har varken centrala nivåer för löneutrymme eller centrala bestämmelser om individuell fördelning. Vid lönerevisionen förhandlas den nya lönen antingen av de lokala parterna eller i lönesamtal mellan chef och medarbetare. Det finns också avtalskonstruktioner som kan beskrivas som delvis lokala. Lönen sätts av de lokala parterna eller i lönesamtal, men det kan till exempel finnas centrala bestämmelser om löneutrymme i det fall de lokala parterna inte är överens. Avtalen kan också ha bestämmelser om individgarantier, en summa som var anställd som minst ska få i löneökning. Även centrala avtal finns i olika konstruktioner. Många avtal anger en lönepott som sedan fördelas av de lokala parterna, medan andra endast har bestämmelser om en generell lönehöjning, en procentsats som reglerar löneökningen för alla som omfattas av avtalet.
Vad är sifferlösa avtal?
Det är offentlig sektor som står för den största delen av de sifferlösa avtalen. I privat sektor är det främst chefer som inte omfattas av centrala avtal. Om fler än så skulle gå ifrån märket skulle systemet rasa, menar han.
Läs mer: Sineva Ribeiro: ”Industrimärket är ett glastak”
– I samma stund som större grupper inom privat sektor går över till avtal utan siffror kommer det inte finnas någon som vill ta på sig ledartröjan för att sätta en norm. Ponera ett sönderfallande märke, där kommer inte vi stå kvar som ensamma försvarare. I dag fungerar det inte minst solidariskt.
”Vi kan inte gå tillbaka till den röra som vi såg under åttio- och nittiotalen.”
Om en tillräckligt stor del av arbetsmarknaden inte följer märket skulle IF Metall helt enkelt inte heller ta på sig att medverka till att ett märke blir satt.
– Men jag är inte orolig för industrin om märket skulle spricka, det är de svagaste som kommer att förlora mest på det. Vi ska komma ihåg att märket under de 20 år det har funnits har gett oss 60 procents reallöneökning under de 20 år som det funnits.
Olika syn på märkets roll för jämställdheten
De som förespråkar sifferlösa avtal lyfter ofta att märket cementerar ojämställdheten – en procentsats gör att de kvinnodominerade sektorerna där lönerna är lägre glider längre och längre ifrån högavlönade, mansdominerade branscher. Men Anders Ferbe ser situationen helt annorlunda.
– Vi har valt en väg för lönesystem där kompetens och arbetsuppgifter ska spela roll för lönesättningen, inte kön. Att vi följer ett märke leder till ett system där alla kan känna att det är transparent hur lönerna sätts. Vid individuell förhandling kan du inte det.
Men en diskussion om en vidareutveckling av avtalet har han ingenting emot.
– Jag är mycket medveten om att industrimärket har sina svagheter och brister. Jag är väldigt intresserad av vad de som har mycket uppfattningar om märket har för reella förslag på ett annat system. Men vi kan inte bara släppa det och ha en lönebildning i kaos. Vi kan inte gå tillbaka till den röra som vi såg under åttio- och nittiotalen.
Löneutvecklingen densamma oavsett avtal
Och faktum är att de sifferlösa avtalen i praktiken håller sig till de nivåer som industrin satt som norm. När Medlingsinstitutet förra året gick igenom löneökningsnivåer för olika avtalstyper mellan 2009 och 2013 kunde de konstatera att varje område i snitt hållit sig till märkets nivåer.
Däremot var skillnaderna inom vissa avtalskonstruktioner ibland stora. Vissa yrken har helt enkelt haft högre löneökningar än andra, och kvinnodominerade sektorer generellt lägre än mansdominerade.
”Vi har valt en väg för lönesystem där kompetens och arbetsuppgifter ska spela roll för lönesättningen, inte kön.”
I Medlingsinstitutets uppdrag ingår i dag att verka för att den konkurrensutsatta sektorn ska vara normerande, det vill säga att löneökningstakten inom industrin ska vara en norm för den övriga arbetsmarknaden. I takt med att fler sifferlösa avtal täcks skulle myndighetens roll kunna sättas ur spel. Men Christian Kjellström, utredare och statistiker på Medlingsinstitutet, tror att det är för tidigt att dra en sådan slutsats.
– Blir det fler och fler sifferlösa avtal kan man ju undra vad märket får för betydelse. Men sett till löneutfallen ser det ju likadant ut för alla grupper, oavsett avtal, så det verkar som att det ändå fortsatt spelar en viktig roll.