Maria Mattsson Mähl är en av fyra delägare i AlphaCE som omsätter 100 miljoner kronor och är ett av landets största coachningsföretag. Innan Arbetsförmedlingen drog ner på anlitandet av externa leverantörer av tjänster för de arbetssökande hade företaget mer en dubbelt så stor omsättning med som mest 230 miljoner kronor och betydligt fler anställda än dagens 140 personer.
Reformeringen av Arbetsförmedlingen har en oerhört stor betydelse för företagets framtid. När privata aktörer ska ta över arbetet med de arbetssökande, rusta och matcha dem till nya jobb, öppnas en ny marknad med ett värde på 6 till 15 miljarder kronor per år.
Gå ut ur rummet
Maria Mattsson Mähl säger till Arbetsvärlden att i partistyrelsen ska ledamöterna diskutera långsiktiga, strategiska frågor och inte dagsaktuella frågor som den brännande politiska frågan om reformeringen av Arbetsförmedlingen.
– Om den frågan ändå kommer upp går jag ut ur rummet. Oavsett vilket politiskt uppdrag du har, om du sitter i en byggnadsnämnd eller partistyrelse, ska du kliva ut om en intressefråga kommer upp.
Maria Mattsson Mähl vill varken bli Liberalernas motsvarighet till Centerpartiets Martin Ådahl, som starkt drivit på reformen, eller partiets talesperson i frågan om reformeringen av Arbetsförmedlingen.
– Nej, det kommer inte att hända.
Hon säger till Arbetsvärlden att hennes inställning till reformeringen är välkänd och hon har som företagare fört dialog med alla partier från Vänstern till Moderaterna.
– Jag förstår att frågan om reformeringen har en komplexitet, men den frågan har redan passerat den instans som partistyrelsen är. Partiets inställning diskuterades för åtta, tio år sedan. Skulle frågan ändå dyka upp måste jag gå ut ur rummet.
Brinner för frågan
Men hon förklarar att hon brinner för dessa frågor.
– Ja, och framför allt blir jag väldigt frustrerad när jag ser arbetstillfällen som skulle kunna tillsättas av nyanlända, men det sker inte eftersom individerna sitter fast i systemet. Vi har över 360 000 inskrivna på Arbetsförmedlingen. Väldigt många av dem skulle kunna få jobb idag.
Liberalerna har för en kort tid sedan haft sin jävsdebatt. Inför EU-valet fick Cecilia Wikström lämna sin position som partiets främsta kandidat eftersom hon hade två styrelseuppdrag som gav en månadsinkomst på 70 000 kronor. Kombinationen ansågs inte förenlig och hon ströks därför som förstanamn på Liberalernas valsedel.
Wetterstrand närmare makten
Men det är ett annat exempel som Ulrik Åshuvud, ordförande för Transparency International Sweden, tar upp när Arbetsvärlden ber om hans bedömning. När Maria Wetterstrand (MP) utredde fossilfria flygbränslen var hon samtidigt styrelseledamot och aktieägare i ett bolag i branschen. Hon hade visserligen anmält detta till tjänstemän på regeringskansliet, men det påverkade ändå inte utnämningen.
– Den gången hade vi anledningen att reagera utifrån förhållandet att hon som utredare var lite för nära sitt uppdrag för bolaget. Hon var i en situation där hon kunde bli jävig eller möjligen hade egna vinstintressen av att frågan gick åt ett visst håll.
Ulrik Åshuvud, Transparency International.
Då kanske det inte är lämpligt att man också driver företag i branschen.
Att sitta i en partistyrelse är generellt sett längre ifrån den politiska beslutande makten än vad en utredare är, enligt Ulrik Åshuvuds bedömning.
Bör inte bli talesperson
En partistyrelse har inte inflytande i detaljerna i den politiska maktens beslut, som den exakta utformningen av den framtida Arbetsförmedlingens uppdrag.
Däremot är det annorlunda om en person utses till partiets förhandlare eller representant i frågan.
– Då kanske det inte är lämpligt att man också driver företag i branschen.
Ledning som vågar granska risker
Varje person som sitter i en ledande position bör ta ett steg tillbaka varje gång något börjar närma sig individens intressekrets och fundera över om man ska delta i beslutet, råder Ulrik Åshuvud.
– Fråga tillsammans med kollegerna om det finns anledning att bedöma läget på ett annat sätt. Då har man kommit ganska långt i sitt tänkande kring jäv och gjort ett aktivt val.
Det handlar om att göra en extra kontroll, vilket är lättare sagt än gjort beroende på den kultur som finns på arbetsplatsen eller i organisationen, betonar Ulrik Åshuvud.
– Framförallt måste ledningen ha ett intresse av detta och våga ställa kniviga kontrollfrågor och granska risker. Sänder man ut den signalen genom sitt agerande kan man få hjälp av övriga i organisationen att göra rätt.