I den nya boken Åldersnojan – varför jobba till 70 om ingen vill ha oss efter 50? skriver journalisten, författaren och chefredaktören Jonas Nordling om hur tufft det är att få jobb efter 50. Idag är var femte person som är inskriven på Arbetsförmedlingen över 55 år.
Boken kom till efter att Jonas Nordling själv sagt upp sig efter 50 utan att ha ett nytt arbete, och därefter upptäckt hur svårt det var att få ett jobb.
Hur ska man kunna jobba längre utan anställning
– Jag var färdig på dåvarande arbetsplats och jag har inte ångrat att jag sa upp mig. Men jag hade nog sökt jobb först och sagt upp mig sedan om jag vetat hur det skulle vara att sluta innan man har ett nytt jobb, säger Jonas Nordling som menar att det i samhället idag är en allmän uppfattning att det anses suspekt att sluta innan man har ett nytt jobb.
Å andra sidan, resonerar han, hade effekten då kunnat bli att han till slut inte orkat söka jobb, för hur många jobb orkar man egentligen söka innan man ger upp?
Alla grupper på arbetsmarknaden förlorar inkomst när de blir av med jobbet, men värst är det för människor över 50 år. De förlorar fem gånger så mycket som andra. Samtidigt blir befolkningen allt äldre. Det innebär i praktiken att människor måste arbete allt längre för att kalkylerna ska gå ihop. Om de då inte får ett arbete är samhällsekonomin i gungning på längre sikt.
Jonas Nordling hoppas att boken ska läsas av alla som vill fundera och bygga system för hur arbetsmarknaden och pensionssystem ska fungera. Han var nyligen på bokmässan i Göteborg med boken och det var många som reagerade på undertiteln: Varför jobba till 70 om ingen vill ha oss efter 50. Det är tydligt för alla att det är en ekvation som inte går ihop.
Fler tvingas ta ut pension tidigare
– En effekt av den åldersnoja som råder i samhället är att allt fler kommer att tvingas plocka ut pension tidigare när de inte får jobb. Då skapas fler fattigpensionärer, säger Jonas Nordling.
Att fler ska jobba allt längre skapar också djupa orättvisor i samhället. Servitriser, undersköterskor och industriarbetare har slitit ut sina kroppar efter många år i arbetslivet. För dem är det omöjligt att orka arbeta längre.
– Vi har ju också jobbonärsdiskussionen om att man ska jobba allt längre och kombinera pension med att jobba. Det vi vet om de som jobbar efter 70 är att de ofta är egenföretagare. Det är klart att det finns bönder och undersköterskor också som arbetar längre, men forskningen visar att det mest är en högavlönad grupp som fortsätter jobba på det sättet.
Svårare att få komma på intervju efter 40
Många är de som redan efter fyllda 40 vittnar om att de söker massor av jobb men inte blir kallade på en enda intervju. Att det blir svårare att kallas till intervju efter fyrtiostrecket befäster det vi har vetat väldigt länge, menar han.
– Arbetsgivare som kollektiv tycks inte ha en positiv bild av åldrande varken i Sverige eller i jämförbara länder, även om det förstås finns undandrag hos enstaka arbetsgivare.
Vanföreställning hos arbetsgivare
Arbetsgivarnas så kallade ”40-årspsykos” har funnits sedan 1930-talet och kanske ännu tidigare än så. Den nämns i boken där Nordling fördjupat sig i svensk arbetsmarknadspolitik.
– Ordet psykos tyder på att det är en vanföreställning hos arbetsgivarna som gör att äldre arbetskraft döms ut.
Vilka förändringar behövs då på arbetsmarknaden för att äldres kompetens ska tas tillvara på ett bättre sätt? Jonas Nordling menar att det finns olika sätt att närma sig frågan.
Kompetens och erfarenhet för dyr
– Min teori är att man i första hand väljs bort för att kompetens och erfarenhet kostar, man är helt enkelt för dyr. Förändringar hos enskilda arbetsgivare på arbetsgivarnivå kan göra skillnad. Då kan man jobba på längre sikt med attitydförändringar.
Man kan också välja att titta på att vi behöver lösa problemet att allt fler ska jobba allt länge.
– Då kanske man ska vikta om hela systemet. Om arbetsgivarna inte anställer äldre är det kanske mer en diskussion om finansieringen av pensionssystemet som krävs. Man kanske kan få arbetsgivarorganisationer att arbeta på ett annat sätt med attitydförändringar. Det kommer dock att ta tid, och den förlängda pensionsåldern kräver snabbare resultat än så. Man skulle kunna experimentera med lägre arbetsgivaravgifter för arbetstagare som byter jobb.
Blir kvar på jobbet fast man har stagnerat
En annan viktig fråga som hänger samman med svårigheten för äldre att få ett nytt jobb, är de som blir kvar på arbetsplatser trots att de har stagnerat och vill därifrån.
– De tvingas gilla läget trots att de egentligen vantrivs. Samhället skulle förmodligen må bättre om det blir en rörlighet också bland äldre arbetskraft. Då skulle yngre förmågor istället kunna få dessa jobb och de äldres erfarenhet och kompetens tas tillvara på nya arbetsplatser.
Äldre har tröttnat på att bli ratade
De största inlåsningseffekterna skapas dock av arbetsgivarnas själva, menar Jonas Nordling.
– Äldre arbetskraft har tröttnat på att få hundratals nej. De resignerar och sitter kvar på en arbetsplats trots att de skulle vilja göra något annat.
Enligt Jonas Nordling har regeringen fortfarande inte skrivit in i arbetsmarknadsdirektivet att äldre är en grupp som borde prioriteras, trots att Riksrevisionen sedan en lång tid tillbaka pekat på att denna åldersgrupp borde prioriteras.
Var femte rädd för åldersdiskriminering
I en färsk Novusundersökning som gjorts på uppdrag av SPP i oktober 2025, framgår att 23 procent är rädda för att utsättas för åldersdiskriminering på arbetsplatsen.
I undersökningen framgår också att var tredje svensk ser åldern som det största hindret till att få ett nytt jobb. Var fjärde svensk i åldern 50-64 år uppger att de har diskriminerats. Hälften av alla svenskar anser att människor är som mest attraktiva på arbetsmarknaden när de är mellan 30-40 år.
Enligt Diskrimineringsombudsmannen (DO) finns det ett stort mörkertal när det gäller åldersdiskriminering. En orsak till att det sker kan vara att arbetsgivare vill betala så lite som möjligt och att äldre anställda är dyrare för företag och organisationer än yngre.