1501 fackkvinnor i upprop #InteFörhandlingsbart 1501 kvinnor från hela den svenska fackrörelsen har undertecknat uppropet #InteFörhandlingsbart mot sexism och sexuella trakasserier. Bilden är arrangerad. Foto: Gorm Kallestad / NTB scanpix / TT

1501 fackkvinnor i upprop #InteFörhandlingsbart

Sexuella trakasserier ”När man ser kvinnor som dig rycker det i baguetten på gamla gubbar som mig.” Arbetsvärlden har talat med en av de 1501 undertecknarna till uppropet #InteFörhandlingsbart om hennes upplevelser i facket.
21 nov 2017 | 17:00
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0

Tafsande, sexuella kommentarer – och våldtäkter.

Mängder av anonyma vittnesmål har publicerats i tidningen ETC i fackkvinnornas upprop mot sexuella trakasserier #InteFörhandlingsbart.

De 1501 undertecknande kommer från samtliga fackförbund inom LO, TCO och Saco – och nu kräver de samstämmigt ett stopp på sexismen inom fackrörelsen.

Susanne Persson.

Arbetsvärlden har pratat med Susanne Persson, tidigare regionordförande för Unionen i Mellannorrland. Hon är en av de många kvinnorna som undertecknat uppropet som själv upplevt flera incidenter där män i fackens värld tagit sig friheter.

– En sådan incident inträffade under mitt första år som ledamot i styrelsen. Under en middag på ett årsmöte på kvällen stod jag och pratade med en kvinnlig kollega när jag plötsligt känner att någon kysser mig i nacken, säger Susanne Persson till Arbetsvärlden.

Incidenten inträffade 2010 eller 2011.

När man ser kvinnor som dig rycker det i baguetten på gamla gubbar som mig

Hon berättar att den kvinnliga kollegan blev rasande och frågade ”vad fan håller du på med?”.

– Då svarar mannen, som satt i samma styrelse som jag: ”Hon får skylla sig själv när hon står här och har en så jävla snygg nacke!”.

Susanne Persson berättade om incidenten för dåvarande regionordförande och regionchef och mannen försvann från styrelsen efter kanske ett halvår.

– Det var inte så att det gick hand i hand. Jag undvek honom ganska mycket under tiden han var kvar, säger Susanne Persson.

Hon får skylla sig själv när hon står här och har en så jävla snygg nacke!

En annan incident inträffade när hon som styrelseledamot höll ett anförande om att införa skrivningar om hbtq-rättigheter i förbundets handlingar, en fråga där hon talade emot förbundsstyrlesen och fick igenom sitt förslag på kongressen – som uppmärksammades i pressen. En man i 60-årsåldern som hade ett halvkänt namn i förbundet kom fram och berömde henne, vilket först gjorde henne glad.

– Sedan kramade han mig och viskade i mitt öra: ”När man ser kvinnor som dig rycker det i baguetten på gamla gubbar som mig.”

Susanne Persson blev ställd och gick därifrån utan att svara.

– Han tryckte verkligen ner mig verbalt. Men jag lärde mig att hans åsikter, som jag tidigare brytt mig om, inte var så mycket värda, säger Susanne Persson.

Hur fan kan en regionordförande vara så snygg?

Hon kommer ihåg fler incidenter, men de blev färre efter att hon, som hon säger, blivit varm i kläderna – och vald till regionordförande i Mellannorrland.

– Det hände en gång på en nationell träff att en man runt 40 år som var ledamot i en annan styrelse sade: ”Hur fan kan en regionordförande vara så snygg?”, men då hade jag blivit mer erfaren och sade ifrån direkt:

– Jag sade att jag sitter som regionordförande eftersom jag har skallen med mig och jag har blivit vald med 23 000 medlemmar i ryggen, säger Susanne Persson, som tror att mannen insåg att han begått ett misstag och skämdes.

Vittnar om fler härskartekniker

Hon har också stött på andra härskartekniker från män under sin karriär; vanligast är att männen försökt patronisera och förminska henne.

– I regel måste en tjej jobba dubbelt så hårt för att tas på allvar, säger Susanne Persson.

– När jag var nyvald regionordförande var det en ledamot som höll en ton med mig att det här ska nog gå bra, flicka lilla ungefär. Det var då jag bestämde mig att inte tolerera sådant beteende. I helskotta heller, tänkte jag.

Trots alla upplevelser av sexism i fackrörelsen menar hon att intrycket är att det varit mindre vanligt än under hennes arbetsliv.

– Jag jobbade tidigare som sångerska i många år och då är man verkligen utsatt. Sedan har vi fördelen att både män och kvinnor i fackrörelsen är väldigt medvetna och att representationen är väldigt jämställd – där ligger vi långt före näringslivet, säger Susanne Persson.

21 nov 2017 | 17:00

Relaterad läsning

Kommentera
Kommentera
Hämtar fler artiklar
Få koll på de senaste nyheterna och åsikterna om arbetsmarknaden!
Nyhetsbrev