Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
”Trygg i att industrin har förmåga att sätta märket” Åsa Erba Stenhammar, Martin Wästfelt och Eva Lotta Nilsson förhandlingschefer i ST, Unionen och Vision förbereder avtalsrörelsen 2020. Foto: ST, Unionen, Vision.

”Trygg i att industrin har förmåga att sätta märket”

Avtalsrörelsen 2020 LO:s samordning är inte avgörande för om industrin ska lyckas sätta riktmärket för storleken på löneökningarna. Unionens nya förhandlingschef Martin Wästfelt är inte särskilt orolig när tjänstemännens avtalsrörelse nu också drar igång.
– Jag är trygg i att parterna inom industrin har förmåga att sätta märket.
Arbetsvärlden tar tempen på TCO-förbunden Unionen, Vision och ST.
Carl von Scheele
24 okt 2019

LO:s representantskap i slutet av oktober kan som vanligt sägas utgöra startskottet för avtalsrörelsen. Under våren nästa år ska över 2 miljoner löntagare inom LO, TCO och Saco få mer pengar i plånboken.

Samordningen har de senaste gångerna hängt på en skör tråd. I avtalsrörelsen 2016 lyckades LO inte hålla ihop. Man lyckades bättre 2017, men har denna gång inte lyckats alls. Både Kommunal och Pappers har hoppat av samordningen.

På Unionen är den nye förhandlingschefen Martin Wästfelt lika djupt inne i förberedelserna av avtalsrörelsen som sina kollegor på arbetarsidan.

– Den kanske allra viktigaste frågan är att säkra reallönerna, säger han till Arbetet.

På Sveriges största fackförbund, som i stort sett täcker hela det privata näringslivet utom finans- och försäkringssektorn, fokuserar man på samarbetet i facken inom industrin.

De som tror att siffror inte behövs gör bedömningen att någon annan som har siffror i sitt avtal sätter märket.

I industrisamarbetet återfinns LO-förbunden IF Metall, Livs och GS.  Ändå ser inte Martin Wästfelt LO:s svårigheter som ett störningsmoment.

– Det är positivt om LO samordnar sig, men inte avgörande för vår lönebildningsmodell. Avgörande är att vi har parter i industriavtalet som har förmåga att sätta märket. Det är min absoluta övertygelse att vi ska klara det denna gång också, säger Martin Wästfelt till Arbetsvärlden.

Hur många av LO-förbunden som till sist håller ihop i avtalsrörelsen är ännu en öppen fråga. I början av november ska man fastställa sina procentkrav. Både Byggnads och Fastighet har via sina förhandlingschefer offentligt konstaterat att samordningen kan spricka på den frågan.

Magnus Pettersson, Fastighetsanställdas förbund, Malin Ackholt, Hotell- och restaurangfacket, Susanna Gideonsson, Handels, LO-ordförande Karl-Petter Thorwaldsson, IF Metalls ordförande Marie Nilsson och LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson håller en pressträff då LO:s representantskap möttes på onsdagen för att ta ställning till lönekraven inför den stora avtalsrörelsen 2020.
Foto: Fredrik Sandberg / TT

– Märket är ifrågasatt och har varit det tidigare. Nu är tonläget kanske lite högre, kommenterar Wästfelt situationen.

En annan fara mot märkets normerande effekt är ökningen av antalet sifferlösa avtal.

– Ja. De som tror att siffror inte behövs gör bedömningen att någon annan som har siffror i sitt avtal sätter märket. Jag tycker inte detta är särskilt genomtänkt, men var och en gör sina bedömningar och vi håller fast vid vår inställning.

I Unionen beslutade man redan i juni om inriktningen på avtalsrörelsen. En fortsatt utbyggnad av flexpensionen, som numera omfattar även tjänstesektorn, fortsatt arbetstidsförkortning och åtgärder mot det stora övertidsuttaget finns på listan.

Högst upp står höjda reallöner.

– Vårt mantra i facken inom industrin är bästa möjliga löneökningar. Det är inte högsta möjliga eller lägsta godtagbara, utan bästa möjliga för att säkra sysselsättningen, skapa reallöneökningar som håller i längden och stärka den internationella konkurrenskraften för industrin.

Men någon procentsiffra för lönekraven vill varken Martin Wästfelt eller någon annan av de förhandlingschefer som Arbetsvärlden intervjuat uppge.

Vision analyserar sifferlösa avtal

Visions avtal för kommuner, landsting och kommunalt ägda bolag löper liksom industriavtalet ut den sista mars. Men de kommer knappast att konkurrera om vem som ska lyckas spräcka målsnöret först med ett färskt undertecknat avtal i handen.

I förhandlingsordningen för den kommunala sektorn är parterna överens om att industrin ska vara lönenormerande. Det gäller än, även om den kommunala sektorn numera har sifferlösa avtal för alla tjänstemän.

Visions förhandlingschef Eva-Lotta Nilsson vill inte kalla avtalet helt frikopplat från märket.

– Jag kan inte säga att vi är det, men vi lägger fokus på den lokala lönebildningen.

Sedan finns det sådana saker som att skillnaden mellan arbetsgivare är för stor.

Vision slopade siffrorna när lönerna sattes 2015 och fortsatte utan siffror i förra avtalsrörelsen. Medlemmana har haft olika uppfattningar om hur lyckad avtalskonstruktionen är.

– Jag tycker att den lokala lönebildningen i det stora hela har fungerat bra, men sedan finns det sådana saker som att skillnaden mellan arbetsgivare är för stor. Det är vad våra interna diskussioner handlar om.

Vad går bra och vad gör att det går bra? Vad går dåligt och vad gör att det går dåligt? Så beskriver Eva-Lotta Nilsson de frågor som diskuteras inom förbundet.

Hon vill inte kommentera hur löneutvecklingen varit under den gångna avtalsperioden.

− Nej, vi håller på att analysera det.

Enligt Medlingsinstitutets siffror som omfattar både arbetare och tjänstemän har de kommunala lönerna utvecklats med omkring 3 procent om året sedan avtalets slöts, alltså något bättre än märket under den treåriga avtalsperioden.

Den närmaste tiden kommer Vision hålla en rad möten för att förbundsstyrelsen i december ska kunna fatta beslut om avtalsrörelsens krav. Bland villkorsfrågorna är bättre inflytandet över arbetstiden viktigt. Det var en fråga som förbundet även drev i förra avtalsrörelsen.

ST: Utlokalisering aktualiserar anställningsskydd

Ett halvår efter industrin och kommunerna ska ST och de samverkande förbundet inom OFR på den statliga sidan vara klara med sitt avtal. Men startsträckan är knölig. OFR har sagt upp samarbetsavtalet med Arbetsgivarverket. Det styr bland annat förhandlingsordning och möjligheten till konflikt.

Förhandlingar är igång om ett nytt innehåll, förklarar Åsa Erba-Stenhammar, förhandlingschef på ST.

Liksom på andra området står lönerna i centrum i de interna diskussionerna.

− Vi kan inte ha statstjänstemän som halkar efter i löneutvecklingen och finansierar statlig verksamhet genom att hålla tillbaka sin lön. Vi ser också utmaningar i löneprocessen.

Som helhet har lönerna på den statliga sektorn följt nivån på övriga arbetsmarknaden, men Åsa Erba-Stenhammar ser ändå problem.

En anställd kan ha gått till jobbet i 20 år och får veta att det ska flyttas.

− Inom staten har vi kommit lång med verksamhetsanpassade villkor. Man tittar på vilka behov som finns och hur rekryteringsmöjligheterna ser ut. Men när vi har en motpart som inte lever upp till detta hamnar vi i problem.

Åsa Erba-Stenhammar pekar ut myndigheter som har hög personalomsättning. Bland dem finns de som bevakar en marknad där företagen betalar löner som är tre till fyra gånger högre än i staten.

− Om man där lyckas rekrytera någon från staten som har arbetat med regelverket och granskning är det mumma. På så sätt ligger vi lite vanskligt till.

Hon poängterar att STs medlemmar i staten arbetar med demokratifrågor. Därför finns det ett allmänt intresse av att de har bra löner och villkor.

Andra viktiga frågor för ST är arbetsmiljö, hållbart arbetsliv och kompetensutveckling.

Ett tredje område är anställningstryggheten i staten.

− Det finns ganska många skäl till det. Vi har under den gångna avtalsperioden fått erfarenheter av statens omlokalisering av verk och myndigheter. En anställd kan ha gått till jobbet i 20 år och får veta att det ska flyttas. Den som inte vill flytta med måste säga upp sig själv.

Vid egen uppsägning drabbas individen av sammanlagt 50 dagars karens från A-kassan och får inte heller rätt till förlängd uppsägningstid i jämförelse med reglerna i LAS, ett villkor som statligt anställda har när arbetsgivaren säger upp.

Men Åsa Erba-Stenhammar är också orolig över hur balansen kan förändras i det statliga turordningsavtalet. Arbetsgivaren har stor flexibilitet i utbyte mot det stöd som individen har vid uppsägningar.

− Därför följer vi LAS-utredningen noga. Om något händer som ruckar den balansen ytterligare måste vi se över anställningstryggheten som helhet.

En ytterligare aspekt på anställningstryggheten har väckts av den nya säkerhetsskyddslagen som trädde i kraft i våras.

ST har flera fall där individer inte klarat en ny säkerhetsprövning och blivit av med sina arbetsuppgifter. Varken personen eller de fackliga ombuden får veta varför.

− Vad har man då för anställningsskydd?

Finansförbundet dubblar märket

Andra stora TCO-förbund, som Lärarförbundet och Vårdförbundet, står vid sidan av avtalsrörelsen denna gång. Deras avtal löper ut 2021 respektive 2022.

Finansförbundet har ett sifferlöst avtal som löper på tillsvidare. Förbundets gemensamma lönestatistik med arbetsgivarna i BAO visar att lönerna ökade med 4 procent förra året. Vilket är dubbelt så högt som märket det året.

Carl von Scheele
24 okt 2019
Kommentera
Kommentera

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Nyheter
De viktigaste nyheterna två gånger i veckan
Copyright © Arbetsvärlden 2017 | Linnégatan 14
114 94 Stockholm
Telefon 08-782 93 12 | red@arbetsvarlden.se
Ansvarig utgivare: Mikael Feldbaum
Arbetsvärlden ges ut av Tjänstemännens
Centralorganisation, TCO.