Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
Svår balansgång att stödja facklig utveckling i Kina Kontrollen över facklig verksamhet är ingenting som det styrande kommunistpartiet vill tumma på. Arkivbild. Foto: AP Photo/Ng Han Guan

Svår balansgång att stödja facklig utveckling i Kina

Kina Kinas fackliga utveckling har strategisk betydelse för den internationella fackföreningsrörelsen. Men oenighet råder om hur man ska påverka. Den erfarne Kinakännaren och bokaktuelle Börje Ljunggren tror att frågan om fria fack måste nedprioriteras.
30 Jun 2017

Allkinesiska fackföreningsfederationen, ACFTU, är den största fackliga centralorganisationen i världen – och den enda som tillåts i Kina.

Dess ledning utses av kommunistpartiet och den är intimt kopplad till den kinesiska enpartistaten. Och så lär det förbli.

Börje Ljunggren.

Diplomaten, Kinakännaren och författaren Börje Ljunggren, som bland annat varit Sveriges ambassadör i Peking, är aktuell med boken ”Den kinesiska drömmen – Xi, makten och utmaningarna” som innehåller ett kapitel om landets fackliga utveckling.

Enligt honom har Kina blivit mer kontrollerande sedan president Xi Jinping kom till makten.

– Att öppna upp för andra fackliga organisationer är inte på dagordningen, och det är snarare mindre så nu än tidigare. Under Xi Jinping förstärktes partistaten och civilsamhället fick stiga tillbaka, säger Börje Ljunggren till Arbetsvärlden.

Ett äktenskap med statsmakten

Att förstå hur Kinas maktapparat i grunden fungerar är avgörande för att förstå den fackliga situationen i landet.

– Kina är inte bara en enpartistat utan en partistat. Partiet finns överallt. Det är själva konstruktionen, säger Börje Ljunggren.

En del har tyckt att man ska påverka och andra att man ska hålla sig borta

Fria fackförbund skulle ses som ett hot mot det politiska enväldet. ”Stabilitet” är det formella argumentet mot fria fackföreningar.

Kompromisslösheten på den punkten har gjort det svårt för den internationella fackrörelsen att enas om ett förhållningssätt till Kinas statliga fack. Den internationella fackliga samorganisationen, IFS, vill inte låta ACFTU bli medlem – samtidigt vill en del fackliga organisationer inom IFS ha ett nära samarbete med det kinesiska facket.

Börje Ljunggren pekar ut svenska LO och TCO som några av de mer kritiska rösterna, liksom amerikanska AFL-CIO.

– Under årens lopp har det funnits en hel del samarbete mellan svenska fackliga intressen och kinesiska. Det har också varit en fråga på internationell facklig nivå hur man ska förhålla sig till Kina. Det har varit en splittrande fråga – en del har tyckt att man ska påverka och andra att man ska hålla sig borta, säger Börje Ljunggren.

Samtidigt tror han att en ökad sammanhållning i den internationella fackföreningsrörelsen skulle kunna leda till ett betydligt större inflytande i Kina. Men balansgången är svår: att utveckla det fackliga arbetet utan att för den sakens skull ge sitt stöd till partistaten.

– Man måste välja mellan fackligt engagemang och fria fack. Kräver du som högsta prioritet fackföreningsfrihet i Kina har du abdikerat. Jag tycker att frågan ska finnas med, men den kan inte vara den högst prioriterade frågan, säger Börje Ljunggren.

– Det vore fel att inte satsa på engagemang och dialog på strategiskt intressanta områden som lokala kollektivförhandlingar där det kan gå att påverka. I arbetarnas intresse.

Stort problem med vilda strejker

”Stabiliteten” som kommunistpartiet i Kina förespråkar utmanas dock dagligen. Börje Ljunggren påpekar i sin bok att omkring 500 massincidenter inträffar varje dag i Kina, och vilda strejker är ett stort problem som partistaten måste bemöta. Enligt Börje Ljunggren lierar sig ACFTU oftast med arbetsgivarsidan snarare än att ge stöd åt strejkarna.

– Man försöker oftast kväva strejkerna i sin linda, säger han.

Den kinesiska arbetarklassen konfronteras med en ständigt växande social darwinism i Kina.

Och situationen väntas bli värre. En anledning är att det stora program för investeringar som Kina påbörjade för att bemöta finanskrisen 2008 har lett till en stor överproduktion inom flera områden – stål, betong med mera. Någonting som bäddar för oroligheter när arbetssituationen för miljontals arbetare blir osäker.

– Nu måste man skära ner och det innebär att antalet vilda strejker tilltar. Överproduktionen av i synnerhet stål är också en växande internationell fråga då ståltillverkarna i väst drabbas av billig, subventionerad kinesisk produktion.

För Björn Ljunggren är det förvånande att kommunistpartiet inte tagit en tydligare ställning för arbetarnas rättigheter.

– Det jag skriver i boken är att det är förvånande att partiet inte satsat mer på att värna om arbetarnas intressen. De hade haft större genuint stöd som parti om de hade haft större förmåga att stödja arbetarnas sak, säger Börje Ljunggren.

Hongkong-baserade Chinese Labour Bulletin, en organisation som grundats av den fackliga ledaren Han Dongfang, har noterat att antalet vilda strejker 2015 uppgick till nästan 3 000, en fördubbling mot året innan. Och att de fortsätter att slå nya rekord.

Hoppas på lokala kollektivförhandlingar

Han Dongfang var i slutet av 1980-talet med om att starta den fristående fackorganisation Autonoma Arbetares Förbund (AAF), som förbjöds efter massakern på Himmelska fridens torg 1989.

Han Dongfang, 2009.
Foto: Fredrik Sandberg

Efter att fackorganisationen tvingades upplösas och Han Dongfang fått avtjäna 22 månaders fängelsestraff förvisades han så småningom till Hongkong, där han ännu verkar för att omstöpa fackrörelsen i Kina.

– Vi tror att det bästa sättet att uppnå vårt mål är att etablera kollektiva förhandlingar på arbetsplatsnivå så att arbetarna kan delta både i förhandlingsprocessen med arbetsgivarna och i den interna verksamheten i fackförbunden, skriver Han Dongfang i ett mail till Arbetsvärlden.

På frågan om vilken den största utmaningen för utvecklingen av fackliga rättigheter i Kina är nämner han ”socialdarwinism” som det mest akuta och långvariga problemet.

Oavsett om kommunistpartiet störtas eller inte så ser det ut som om arbetarklassen i Kina kommer fortsätta utnyttjas

– Den kinesiska arbetarklassen konfronteras med en ständigt växande socialdarwinism i Kina. Ironiskt nog är socialdarwinism någonting som både kommunistpartiets representanter och stora delar av dess opposition tror på. Det innebär att oavsett om kommunistpartiet störtas eller inte så ser det ut som att arbetarklassen i Kina kommer fortsätta utnyttjas, skriver Han Dongfang.

Det som behövs för att bemöta det är, enligt honom, en demokratisk fackföreningsrörelse med stark kapacitet till kollektiva förhandlingar både på lokal och på industriell nivå.

Reform av ACFTU

Han Dongfang skriver att det tilltagande antalet vilda strejker fått president Xi Jinping att inleda en reform av ACFTU – i hopp om att förbättra inkomsterna för de kinesiska arbetarna och därmed också stärka kommunistpartiets legitimitet.

Det är en möjlighet som Chinese Labour Bulletin vill ta vara på – i praktiken kommer organisationen hjälpa arbetare att söka representation hos ACFTU och lokala fackförbund.

– Genom de fallen hoppas vi på att kunna skapa en modell som tillåter engagerade arbetare att väljas som förhandlingsrepresentanter och fackföreningsledare under processen för kollektivförhandlingarna.

30 Jun 2017
Kommentera
Kommentera

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

News
Copyright © Arbetsvärlden 2017 | Linnégatan 14
114 94 Stockholm
Telefon 08-782 93 12 | red@arbetsvarlden.se
Ansvarig utgivare: Mikael Feldbaum
Arbetsvärlden ges ut av Tjänstemännens
Centralorganisation, TCO.