Kulturmedelklassen måste stjäla gangsterrapen från kidsen Svenska kulturjournalister vill göra gangsterrap mer cringe. (Photo by Brian Ach/Invision/AP) / TT / kod 436

Satir Kulturmedelklassen måste stjäla gangsterrapen från kidsen

Satir Kultursidorna har misslyckats att göra hiphop töntigt och ointressant för barn och ungdomar. Det har, efter den senaste tidens grova kriminalitet bland unga svenska rappare, lett till självrannsakan.

Rapmusik hade kunnat kretsa runt priviligierade vita kulturmän, deras vinylsamlingar och första möten med breakdance och graffiti på åttiotalet. I stället har förortsungdomar på egen hand tillåtits definiera modern hiphop-kultur.

– Vi har misslyckats, säger en manlig medelålders kulturredaktör på en av landets dagstidningar.

– Om etablerade författare och kulturskribenter skrivit fler texter av typen ”Einár – vår tids Bob Dylan” hade rapmusiken framstått som betydligt mer ointressant för barn och ungdomar. I stället för droger, vapen och kriminell livsstil hade de skaffat sig andra intressen.

Främst är det Stockholms bildade kulturmedelklass som brustit i ansvar, menar kulturredaktören.

Vuxna som använder sociolekt har en starkt avskräckande effekt på unga. Det visar all tidigare erfarenhet

Dels genom att inte mer regelbundet bära kromade kylaremblem som halsband och baseballkeps bak-och-fram. Dels genom att inte oftare uttrycka sig på så kallad ”ortensvenska”.

– Vuxna som använder sociolekt har en starkt avskräckande effekt på unga. Det visar all tidigare erfarenhet, säger kulturredaktören.

Denne får medhåll av en profilerad kolumnist med bostadsrätt i Vasastan och återkommande medarbetare på en av landets stora kultursidor:

– Tänk om vi inom kultureliten hade ägnat oss åt djuplodande analyser av hiphopens fyra element istället för att att debattera Svenska Akademien eller litteraturkritikens framtid? Då hade nog nästan ingen ung människa brytt sig om rapmusik.

Förhoppningsvis kan rapmusiken möta samma öde som romanen eller indiepopen

De båda kulturprofilerna kräver förändring.

Bevakningen kring kriminalitet i gangsterrapkretsar bör i fortsättningen helt och hållet kretsa kring det i huvudsak vita kulturetablissemangets egna känslor av sorg och skam. Samt välmående svenska kärnfamiljers syn på barnuppfostran. Då finns fortfarande en möjlighet att kraftigt minska intresset för rapmusik bland barn och unga.

– Förhoppningsvis kan rapmusiken möta samma öde som romanen eller indiepopen. Alltså bli ett fenomen som nästan ingen ungdom bryr sig om, säger kulturredaktören.

Den profilerade kolumnisten håller med:

– Just nu handlar allt om att rädda liv.