Artikeln i korthet
- De amerikanska fackförbunden uppvaktas av politiker inför valet, särskilt i vågmästarstater som Nevada, där både Kamala Harris och Donald Trump lovar att slopa skatten på dricks.
- Joe Biden får beröm av bedömare för sin industripolitik och politik som gynnar fackligt anslutna, och Kamala Harris förväntas fortsätta i hans fotspår med lagstiftning om hon vinner.
- Trump betecknas av en professor i arbetsrätt som fientlig mot fackföreningar.
- Harris har stöd från flera stora fack, men effekten av stödet på väljarnas röster är ännu osäker.
De amerikanska fackförbunden uppvaktas intensivt av kandidaterna varje valår. Medlemmarna och deras familjer är ett stort väljarblock, kanske 10 procent av väljarna.
I år är de viktigare än någonsin, dels för att det väger så jämnt att ett par tusen röster kan avgöra, dels för att de är fler i några av de sju så kallade vågmästarstaterna Pennsylvania, Michigan och Nevada. I Nevada är facktillhörigheten hög bland restaurang- och hotellpersonal och både republikanen Donald Trump och demokraten Kamala Harris har dinglat ett fett vallöfte framför dem – slopad skatt på dricks.
Joe Biden kan vara stolt över industripolitiken
Om vicepresident Kamala Harris skulle efterträda den sittande presidenten Joe Biden skulle hon få med sig ett stark fackligt arv. Joe Biden utmålar sig som Union Joe, med konstateranden om att medelklassen blir starkare om facket har större makt.
Levde Biden upp till den etiketten?
– Han förtjänar definitivt äran att kalla sig Union Joe. Listan över det han uträttat är lång. Överst bland det han kan vara stolt över finns den robusta industripolitiken, med investeringar i infrastruktur, inhemsk tillverkning och den framtida elektrifieringen av samhället, säger Bob Bruno, professor i arbetsrätt vid University of Illinois.
Robert Kuttner, redaktör och krönikör på progressiva The American Prospect, håller med:
– Ja, Joe Biden har varit mycket bra för facket och för fackligt ansluta. Han ställde sig bakom bilarbetarfacket UAW när de strejkade mot de stora tillverkarna. Han utfärdade direktiv om krav vid federal upphandling på att arbetsrättslagar måste följas och att lönerna måste gå att leva på. I alla hans industripolitiska initiativ finns inslag om att gynna organiserad arbetskraft.
Kamala Harris väntas underteckna ny lag
Annat som Biden får beröm för är att ledamöterna i arbetsrättsmyndigheten NLRB han tillsatte har varit aggressiva gentemot företag som bryter mot reglerna. Och, Kuttner går så långt som att säga att hans tillförordnade arbetsmarknadsminister Julie Su är en av den bästa på posten någonsin.
Bidens vicepresident Kamala Harris, som upphöjdes till demokraternas presidentkandidat dryga tre månader före valet, har veterligen inte kallat sig Union Kamala. Men såväl Bruno som Kuttner förväntar sig att hon kommer att fortsätta i Bidens fotspår. Hon lovar att skriva under lagförslaget PRO om Demokraterna får majoriteten i kongressens båda kamrar.
60 miljoner hindras ansluta sig till facket
PRO ska utläsas Protecting the Right to Organize. Just det ordvalet är inget mysterium eftersom det handlar om just att stärka rätten att organisera sig i en modernisering av 1935 års arbetsrättsliga ramverk. Indirekt är syftet att motverka delstatlig lagstiftning med det försåtliga namnet Right to work som gör det svårare att bilda fackklubbar och förhandla om kollektivavtal, en lagstiftning som idag finns i 28 delstater.
Enligt centralfacket AFL-CIO skulle 60 miljoner människor ansluta sig till facket om de fick. Men en hel konsultindustri som går ut på att stoppa fackliga initiativ, union-busting, slår tillbaka facket i 40 procent av valen om att starta en klubb på arbetsplatsen.
Teamsters väljer inte mellan Harris och Trump
Alla de stora förbunden, utom sägenomsusade transportfacket Teamsters, backar officiellt Kamala Harris. I ett uttalande sa AFL-CIO-ordföranden Liz Schuler att Harris är ”en principfast och uthållig kämpe” mot storföretagens girighet och för till exempel utvidgad barnomsorg.
Dramat runt Teamsters så kallade endorsement är värt ett litet avsnitt. Ordföranden Sean O’Brien inbjöds att tala på Republikanernas konvent i somras. En del tolkade det som ett första steg mot en officiell uppbackning av Donald Trump. O’Brien förnekade detta och underströk att han ville vända sig till medlemmar som röstar på Republikanerna.
Nästa akt i dramat utspelades häromveckan när styrelsen i Teamsters bestämde sig för att inte förorda någon kandidat och det för första gången sedan 1996. O’Brien sa efteråt att ingen av kandidaterna gett tillfredsställande svar i personliga möten.
Ett gräl utbröt om resultatet i ett par medlemsomröstningar som tydde på att en majoritet håller på Trump, inte Harris. Frågor ställdes om hur omfattande enkäterna var och det konstaterades samtidigt att många lokalavdelningar redan tillkännagett sitt stöd för Harris.
”Plågsamt” för facken om Donald Trump vinner
Om Donald Trump istället skulle vinna, vad händer då?
– Plågsamt. Mycket plågsamt. Project 2025 är ett drakoniskt program för at underminera fristående fackförbund och krympa demokratisk kontroll över kapitalet, säger professor Bob Bruno.
Project 2025 är titeln på den detaljerade planen för en andra Trumpperiod som sammanställts av en konservativ tankesmedja, med bidrag från personer som står nära Trump. På sistone har han avlägsnat sig från projektet eftersom åtskilliga inslag visat sig vara mycket impopulära.
– Trump kommer inte att göra något för att främja facket. Han kommer att prata om jobb men inte leverera, säger Robert Kuttner.
Fackens stöd för Harris har oklar effekt
Efter valet 2016 fortplantades chockvågor genom så gott som hela fackföreningsrörelsen när det framgick att Hillary Clintons övertag var betydligt mindre än Barack Obamas 2008. Trump och hans kampanjstrateger menade att det republikanska partiet tack vare honom blivit ett arbetarparti.
2020 triumferade Biden med samma breda marginal som till exempel Bill Clinton. I mätningar så länge Biden var kvar i racet vägde det i princip jämnt mellan honom och Trump, medan det ännu så länge är ovisst om lovorden från en lång rad fackordföranden har översatts till konkret väljarstöd för Harris.
Trump vänslas med fackens fiende Elon Musk
På Trumps officiella kampanjsajt är språkbruket yvigt som vanligt. Han utlovar ett kvantumhopp för att alla ska få det bättre. Men grundmurad skepsis råder mot Trump bland anhängare till Demokraterna. Som president utnämnde han anti-fackliga myndighetschefer inom till exempel NLRB om ska skydda rätten att organisera sig och som kandidat nu vänslas han med miljardären Elon Musk som definitivt är emot facket.
Trumps vicepresidentkandidat JD Vance är svårare att definiera. Han blev känd genom bästsäljaren Hillbilly Elegy om sin uppväxt i en trasig familj i Appalacherna, gick på elituniversitet och blev riskkapitalist. Den konservative it-mogulen Peter Thiel bidrog till att han segrade i ett senatsval i Ohio 2022 och efter denna korta politiska karriär utsåg Trump honom till sin vicepresidentkandidat.
JD Vance kluven till facket
Han har uttalat sig mot Right to work-lagar men på sajten OnLabor påpekas att han ofta kritiserat fackliga ledare och gör åtskillnad mellan ”goda” och ”dåliga” fackföreningar.
När Robert Kuttner på The American Prospect räknar upp utmaningarna som facket står inför nämner han glidningen från lönearbete till gig-arbete och riskkapitalbolag med tillgångar på ofattbara 14000 miljarder dollar att lägga på affärsmodeller som inte nödvändigt gynnar personalen. Men, tillägger han, det är för många miljardärer även i demokratiska led, så inte mycket lär hända.