Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
Mildare vintrar hotar framgångssagan i Branäs Branäs satsning på skidturism har blivit en succé men för kommunen handlar det om dyra investeringar. Foto: Börge Nilsson

Mildare vintrar hotar framgångssagan i Branäs

Landsbygdsutveckling Det började som ett praktfiasko i halvmiljardklassen som nästan fick HSB på fall. I dag är skidanläggningen på Branäsberget en regionalpolitisk succé som ger jobb och framtidstro i en av landets mest avfolkningsdrabbade kommuner. Men snöbristen gör framtiden osäker.
Börge Nilsson/ Textra
19 feb 2020

På knä i snön gör tjugoåriga skidläraren Hannes Åkersten från Göteborg high five med lilla Tuva. Dagens lektion är slut och barnen bjuds på varm jordgubbssaft.

Han är utbildad äventyrsguide och gör sin första säsong i Branäs.

– Först tänkte jag att det var svårast att ha vuxengrupper, men det var fel. Barnen får man verkligen jobba på att charma, säger Hannes.

Skidläraren Hannes Åkersten med lilla Tuva. Foto: Börge Nilsson
Foto:

Runt omkring har en ny stadsdel växt upp på ett nordvärmländskt berg där det för några decennier sedan bara växte gran och tall.

De nybyggda villorna på andra sidan barnbacken kostar fem miljoner. Under jul och nyår har de 9 880 bäddarna varit fullbelagda tre veckor i rad, vilket är nytt rekord. Till årets säsong har Branäsgruppen AB investerat 70 miljoner i en ny lift och ytterligare en nedfart lämplig för nybörjare och medelgoda åkare.

– Vi bygger inga snabba backar. Vi bygger backar för de aktiva barnfamiljer som är vår målgrupp, säger platschefen Christoffer Lilja som ser på när Hannes avslutar med skidskolebarnen och deras föräldrar.

Ett Sälen light

Branäs är som ett slags Sälen Light, en lite snällare anläggning för barn och föräldrar.

Det har betalat sig.

– De senaste fem åren har varit väldigt bra för oss, både vad gäller sålda liftkort och nätter, säger Christoffer Lilja.

Christoffer Lilja, platschef i Branäs. Foto: Börge Nilsson

Så har det inte alltid varit.

– Man har ju hört de där berättelserna på många kick-off om hur det var i början när HSB ägde Branäs. Men jag kan inga detaljer, säger Christoffer Lilja som själv började som säsongsanställd, precis som Hannes från Göteborg.

Redan när Hundfjället och Tandådalen i Sälen, landets sydligaste del av fjällkedjan tio mil norrut, började växa sig stora på 1960-talet, väcktes tankarna på en alpin anläggning här på Branäsberget.

I takt med mekaniseringen av skogsbruket och avfolkningen växte kraven på ersättningsjobb. De små kommuner som idag ingår i Torsby kommun, hade redan satsat på att bygga sågverk och spånplattefabrik. Nu var turism det nya svarta som skulle ge jobb i bygden.

LO, Socialdemokraterna och folkrörelse-Värmland drev projektet, under ett 1980-tal då Sveriges största parti i regel hade makten över stat, kommuner, landsting, folkrörelser, folkrörelseföretag och fackföreningar.

Staten stretade länge emot.

Turistrådet: För hård konkurrens

Varken Statens industriverk eller Sveriges turistråd, som var tunga remissinstanser, tillstyrkte att regeringen skulle ge lokaliseringsstöd till en ny alpin anläggning. Kalkylerna var för optimistiska och konkurrensen för hård, enligt turistrådet.

När ansökan riskerade att få nej, skrev länets starke man, socialdemokraten Stig Gustafsson, i augusti 1985 brev till statsminister Olof Palme och industriminister Tage G. Peterson. Att norra Värmland skulle stå tillbaka för att redan etablerade anläggningar skulle kunna utvecklas, ”kan inte vara förenligt med en rättvis socialdemokratisk politik. Vi har också rätt att få del av den sysselsättningsökning som turismen kan ge”, stod det i brevet.

I november 1986 presenterade en representant från HSB Centrala Värmland projektet för Bostadsstyrelsen.

HSB skulle bygga bostadsrätter för permanentboende. Landstinget, där Stig Gustafsson var landstingsråd, skulle köpa fler än hälften. Personal och lokalbefolkning skulle ta hand om resten.

Påtryckningarna hjälpte. I juni 1987 gav regeringen till sist bidrag på 26 miljoner och lån på 12 miljoner, men på så hårda villkor att de var svåra att uppfylla.

Den 17 december 1988 invigdes anläggningen och med lite tur hade det kanske gått vägen. Men Branäs hade otur. Det var ont om snö, landstinget backade ur och varken fritidslägenheter eller permanentbostäder gick att sälja. Sen kom finanskrisen som satte stopp för många fastighetsprojekt.

Sommaren 1991 börjar HSBs riksförbund gräva i härvan och förstår att det är kris på riktigt. I oktober begär sig Branäs Fastighets AB i konkurs. Först när leverantörer och långivare går med på att efterskänka 75 procent av sina fordringar räddas bolaget, som HSBs riksförbund nu tvingas ta över.

Ett paradis för barn. Men skidsäsongen kan kortas med en månad enligt SMHI:s klimatforskare. Foto: Börhe Nilsson

Men inte nog med det. 1999 vd:n på HSB Centrala Värmland, till villkorlig dom och dagsböter för grovt bedrägeri, svindleri och trolöshet mot huvudman. Rättegången i Karlstads tingsrätt pågår i 33 dagar. Påföljden blir låg eftersom rätten konstaterar att han inte haft någon personlig vinning av det som hänt.

Han hade enligt domen intygat att 33 av 50 bostadsrätter var sålda när föreningen sökte statliga lön. I själva verket var det bara sex. Och på HSB-föreningens stämma hade han hävdat att intresset var mycket stort för de 226 fritidslägenheterna, fast bara en lägenhet hade kunnat säljas.

Vd:n förnekade vid rättegången att han kände till att uppgiferna var fel och vill i dag inte kommentera domen.

Blomstrar mer än man kunde ana

Men han har noterat att anläggningen nu är mer blomstrande än någon hade kunnat tro.

– De som kom och tog över har gjort ett kanonjobb, det går inte att komma ifrån, säger han.

Försämrade ränteavdrag nämner han som ett skäl till att HSBs kalkyler inte höll måttet den gången. Idag gäller andra regler.

– Ägarna får göra ränteavdrag för husen, men slipper beskattning på hyresinkomsterna. De förutsättningarna hade inte vi.

En del saker är han nöjd med. Som att Branäs blev landets första skidbacke med gondollift av den typ som är vanlig i alperna.

Branäs gondollift. Foto: Börge Nilsson

— Jag fick mycket skäll för att jag ville ha den där gondolliften, men jag sa att det måste finnas något som drar, säger den tidigare lokale HSB-vd:n i dag.

Och turisterna kom. Nuförtiden präglar de vintrarna i Övre Klarälvdalen. På torsdagar och söndagar under högsäsong, bytardagar i stugorna, kan det vara svårt att ta sig över vägen.

Turisterna handlar, tankar och köper hus.

Fastighetsbyrån i Torsby har på sin hemsida flera objekt i Branäs under fliken ”Bostäder vi sålt”. Toppnoteringen där är 5,3 miljoner för en fyra år gammal stuga på 133 kvadrat med åtta bäddar. Men det finns dyrare.

– Vi har värderat och sålt objekt för upp till nio miljoner kronor, berättar mäklare Maria Andersson på Fastighetsbyrån i Torsby.

Byrån har förmedlat 40 objekt i Branäs under 2019. Även de stugor som byggdes av HSB har ökat kraftigt i pris.

– För fem år sedan såldes ett halvt parhus för strax under miljonen. Idag skulle jag lägga ut det för strax under två miljoner. En miljon i värdeökning på fem sex år, det är rätt bra.

Någon rädsla för att klimatförändringarna ska göra investeringen värdelös verkar inte finnas.

– Än har jag inte hört någon spekulant vara orolig för klimatet, säger fastighetsmäklare Maria Andersson.

Natursnön regnade bort i januari

Det borde de vara. I januari 2020 regnade det mesta av natursnön i Branäs bort. Klimatforskare Gustav Strandberg på SMHI berättar att vintrarna redan blivit mildare.

– Hur stor uppvärmningen blir beror på utsläppen av växthusgaser, men i slutet av seklet räknar vi med en månad kortare snösäsong i den delen av Sverige. Så fem miljoner för en skidstuga där låter som en osäker investering, säger han.

Men platschefen Christoffer Lilja är inte oroad. Han tror att tekniken kommer att utvecklas i takt med att klimatet blir varmare.

– Vi sparar snö under isolerande presenningar och använder det som grund nästa säsong. Och det finns teknik för att spruta snö fast det är plusgrader ute.

Finns det en slalombacke här om trettio år?

– Ja, det tror jag. Eller, det vet jag. Annars skulle vi inte gå in och investera så mycket i anläggningen och boendena som vi gör, säger Christoffer Lilja.

Börge Nilsson/ Textra
19 feb 2020
Kommentera
Kommentera

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Nyheter
De viktigaste nyheterna två gånger i veckan