Sedan arbetskraftsreformen genomfördes 2008 är det upp till varje arbetsgivare att bedöma behovet av arbetskraft från tredjeland. Det har gjort det svenska regelverket för arbetskraftsinvandring till ett av världens mest liberala. Men LO, som var kritiskt till reformen redan från början, ser fortfarande systemet som en belastning.
– Det är kostsamt för förbunden att bevaka arbetsmarknadsvillkoren på det här området. Det rör sig om branscher med många små arbetsgivare och det uppstår ofta tvister och konflikter. Samtidigt är det svårt att organisera arbetstagare i den här gruppen, säger Thord Ingesson, migrationspolitisk utredare på LO.
Thord Ingesson, LO.
Tilltron för det svenska systemet kan undermineras
Enligt Thord Ingesson hamnar arbetskraftsinvandrare inom LO-förbundens sektorer ofta i en beroendesituation gentemot sina arbetsgivare, eftersom deras uppehållstillstånd bara gäller så länge de har kvar sin anställning. Samtidigt arbetar de ofta korta perioder i branscher där fackföreningarna redan är svaga. Därför är det avgifterna från fackens befintliga medlemmar som garanterar arbetskraftsinvandrares villkor.
– I resten av Europa är det statliga arbetsmarknadsinspektörer som bevakar villkoren för arbetskraftsmigranter, men i det svenska systemet måste facken lösa det här. Vi kan ju inte bara strunta i en del av arbetsmarknaden, det skulle underminera tilltron till den svenska modellen, säger Thord Ingesson.
Thord Ingesson menar att det vore rimligt att staten finansierade fackföreningarnas bevakning av arbetskraftsinvandrares villkor. Men det är inte en fråga som LO driver aktivt.
Irene Wennemo.
Vissa sektorer drabbas hårdare
Irene Wennemo, nybliven statssekreterare på arbetsmarknadsdepartementet och doktor i sociologi med mångårig bakgrund i LO, menar att situationen är allvarlig.
– I länder där staten reglerar arbetsmarknaden är det också staten som kontrollera att regleringen efterlevs. Men i Sverige har fackföreningarna fått ansvar för båda dessa uppgifter.
Enligt Irene Wennemo förändrade arbetskraftsinvandringsreformen regleringen på den svenska arbetsmarknaden. Men den dåvarande regeringen brydde sig aldrig om att justera kontrollfunktionen.
– Men om man släpper in stora grupper arbetskraftsinvandrare i sektorer som redan är svagt reglerade så är risken uppenbar att facket inte klarar av sitt åtagande. Då riskerar man att skjuta sönder den svenska modellen. Det är så det har sett ut i andra länder där arbetstagarorganisationernas ställning försvagats. Det sker inte överallt samtidigt, utan börjar med att vissa sektorer drabbas hårt, säger hon.
Minimilön kan smygas in bakvägen
Irene Wennemo påpekar att länder som Tjeckien, där hotell- och restaurangfacket i princip raserats, fortfarande kan ha en välorganiserad industrisektor. I Sverige har Hotell- och restaurang, Fastighets och Transport svårt att upprätthålla villkoren för sina medlemmar. Om man inte hittar en facklig strategi för att hantera den situationen tror Irene Wennemo att det kommer uppstå ett tryck på en annan arbetsmarknadsmodell.
– Jag säger inte att vi är där än. Men om inte alla fackförbund ges förutsättningar att klara av sitt åtagande tror jag att en minimilön kommer att smygas in bakvägen. Så har det gått till i andra länder där man gett upp den kollektivavtalsreglerade modellen och infört någon form av lagstiftning. Den utvecklingen har egentligen redan börjat i Sverige.
Regeringen gör probleminventering
Enligt Irene Wennemo pågår det just nu en probleminventering av frågan på arbetsmarknadsdepartementet. Regelverket ses över och frågan finns med i budgetpropositionen. Arbetsmarknadsdepartementet ser också över möjligheterna att införa tydligare sanktioner mot arbetsgivare som ger migrantarbetare sämre villkor än de kollektivavtalade.
– Men exakt hur de skulle kunna se ut kan vi inte säga i nuläget. Vi ska utreda hur mycket ansvar man kan lägga på Migrationsverket utan att hamna i en sorts statlig lönereglering.
Irene Wennemo ser heller inga principiella hinder för en statlig ersättning till fackförbunden.
– Det går att fundera i de termerna. Men det går ju också att fundera på hur arbetstagarorganisationerna kan ta ett mer solidariskt ansvar. Alla inom facket vill ju ha kvar den svenska modellen. Men idag befinner sig ett fåtal förbund vid frontlinjen där den håller på att spricka.
2008 ändrades reglerna för arbetskraftsinvandring
I och med den så kallade arbetskraftsinvandringsreformen som Alliansen och Miljöpartiet drev igenom 2008 liberaliserades det svenska regelverket för arbetskraftsinvandring. Innan hade behovet av arbetskraft utanför EU/EES och Schweiz prövats av Arbetsmarknadsverket i samråd med arbetstagarorganisationerna.
Efter reformen blev det möjligt för alla arbetsgivare att anställa arbetskraft ifrån tredje land. Det har gjort det svenska regelverket till ett av världens mest liberala. Men LO har länge kritiserat reformen, dels för att den öppnar för missbruk och lönedumpning, men också för att den belastar facken ekonomiskt.