Möjligheten att få betald ledighet i upp till ett år medan en vikarie höll ställningarna på jobbet förde en flyktig existens i Sverige åren 2005-2006. Det så kallade friåret.
Friåret infördes av regeringen Persson på initiativ från Miljöpartiet, och var tänkt att slå två flugor i en smäll genom att ge yrkesverksamma en paus i arbetslivet samtidigt som de som länge gått arbetslösa skulle få en fot in. Ett resultat av friåret visade sig också vara att friårsvikarierna stärkte sin ställning på arbetsmarknaden, enligt den utvärdering som IFAU gjorde.
Reformen togs dock bort av regeringen Reinfeldt från och med 2007.
Nu kan friåret dammas av
Men friåret har inte glömts bort. På tisdagen berättade vice statsminister Isabella Lövin (MP) i DN att hon vill utreda möjligheten att återinföra friåret. Regeringen håller nämligen på att ta fram direktiv till en utredning om arbetstid och arbetsvillkor i relation till stress. Där skulle friåret kunna få utrymme.
– Jag tycker att utredningen ska titta på alterneringsåret som finns i Finland. Det är en variant av friåret, säger Isabella Lövin till Dagens Nyheter.
Moderaternas arbetsmarknadspolitiske talesperson, Elisabeth Svantesson, menar att det är en reform som bara kommer en ”liten klick” till del och vill istället se breda reformer på den svenska arbetsmarknaden – dessutom tycker hon den är dyr.
– 2006 kostade det 1,8 miljarder enligt IFAU, och det är inte småpengar med tanke på att det var relativt få som var del av det, säger Elisabeth Svantesson till Arbetsvärlden.
”Vi ser att sjuktalen rusar i höjden för många kvinnor.”
Hon aviserar att Moderaterna vill ge 100 miljoner kronor mer än regeringen till Arbetsmiljöverket, pengar som ska användas till satsningar på kvinnors arbetsmiljö.
– Vi ser att sjuktalen rusar i höjden för många kvinnor. Då måste man också sätta in resurser och åtgärder där de behövs som bäst. Men istället för att fem kvinnor ska få ett friår så är det bättre att offentliga arbetsgivare, där många kvinnor finns, får utveckla sin arbetsmiljö, säger Elisabeth Svantesson.
Vill satsa på studiemedel och fribelopp
Utöver det så vill hon också se en höjning av fribeloppet, så man kan jobba mer samtidigt som man studerar utan att förlora studiemedel, utöka antalet extra studieveckor från 40 till 60 och höja åldersgränsen för studiemedel – så det går att studera också senare i livet. En höjning av tilläggslånet för den som studerar och har barn ligger också i förslagslådan.
Och ”friår” tycker hon är missvisande.
– Det finns inget friår, det är alltid någon annan som måste betala. Jag tror det är fel väg att gå med den stora utmaning vi har. Fler behöver jobba och fler behöver orka jobba lite längre, då behöver vi underlätta just för detta, säger Elisabeth Svantesson.