+1
+1
+1
+1
+1
+1

I arbetsdagens rytmiska puls,
en paus, ett andetag,
där kaffet ångar i våra koppar,
och kakorna vilar, söta, på fatet.
Runt bordet samlas vi,
som öar i en ström av ord,
här delas skratt och stunder,
en tillfällig frist från dagens larm.
Fönstret öppnar en värld utanför,
där himlen sträcker sig, blå och vid,
men här, i detta nu, i fikans lugn,
är tiden stilla, om än för en stund.