Retrotelefonen är tecknet på att vi rör oss för långsamt Har telefonutvecklingen gått baklänges? Skärpning!
Ledare

Retrotelefonen är tecknet på att vi rör oss för långsamt

16 mar 2017 | 13:57
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0

I onsdags höll TCO heldagskonferens om livslångt lärande. Ofta hör vi hur ”förändringarna går allt snabbare” på arbetsmarknaden. Därför måste vi utbilda oss kontinuerligt för att ”hänga med”. Problemet är bara att snabbhetsoptimisterna har fel: utvecklingen går alldeles för långsamt!

Vad menar man med att utvecklingen ”går allt snabbare”? På konferensen menade professorn i företagsekonomi och superföreläsaren Micael Dahlén att Nokia tog sex år på sig att gå från världsledande till katastrof. Det kan man tycka är snabbt, men jämfört med de 60 sekunder det tog för de nylanserade Nokia-retromodellerna att sälja slut härommånaden och bolaget att resa sig som en fågel Fenix ur askan, så är sex år en evighet. Byt sex år mot 60 sekunder och du har en accelererande samhällsutveckling där du måste nyuppfinna dig själv flera gånger om dagen, eller dö.

En vanligare tanke bland snabbhetsoptimisterna är att digitaliseringen och automatiseringen sker i rekordfart. Paradoxen är naturligtvis att detta inte avspeglas varken i antalet jobb som försvinner och skapas, eller i ökad produktivitet. Tvärtom tycks jobbomvandlingen sakta av till exempel sedan 1980-talet, och produktiviteten är historiskt låg och närmar sig noll i stora delar av den industrialiserade världen.

Många tror att det handlar om mätfel, men det verkar orimligt att förklara hela skillnaden med mätfel. Istället ser vi både minskade investeringar och minskad efterfrågan, i takt med att tillgångarna koncentreras hos allt färre, med större sparbenägenhet. Och produktiviteten som förut spreds till många företag verkar idag stanna hos några få innovationsledare.

Blir det mindre viktigt att vidareutbilda sig kontinuerligt för att produktiviteten om omvandlingstrycket är svaga istället för starka? Nej! Vidareutbildning blir kanske ännu viktigare för att kunna bryta mönstret av svag produktivitetsutveckling och sprida utvecklingen från de ledande företagen till hela ekonomin. Särskilt betydande för spridningen blir utbildning hos grupper med låg utbildning som är långsamma med att vidareutbilda sig och dem med långa avstånd till lärosäten, som kan hjälpa till att få det stora antalet företag att ta till sig specialistkunskaper.

Om vi ska få en växande kaka att dela på, måste produktiviteten upp och investeringar och kunskapsnivå öka. När produktiviteten minskar blir kakan istället konstant. Ekonomin blir ett nollsummespel där vi tjänar mer på att sno från grannen, än att utveckla smartare produkter. Det gynnar bara lobbyister och populister som vill ställa grupper emot varandra.

Utvecklingen går helt enkelt för långsamt. Kan det för övrigt bli tydligare än att Nokias retrotelefoners främsta säljargument är att man kan spela masken! Men just därför är det livslånga lärandet absolut avgörande.

16 mar 2017 | 13:57
Om skribenten
Mikael Feldbaum är chefredaktör på Arbetsvärlden. Han intresserar sig för samhällsekonomi, har tidigare varit chefredaktör på Magasinet Arena och har en ekonomiutbildning i bagaget.

Relaterad läsning

Kommentera
Kommentera
Hämtar fler artiklar
Få koll på de senaste nyheterna och åsikterna om arbetsmarknaden!
Nyhetsbrev