Ledare

Parterna måste ta ansvar för kompetensutveckling

En arbetsmarknad med hög förändringstakt förutsätter att människor fyller på sin kompetens. Det kräver att såväl individen som arbetsgivare och fackförbund spelar en aktiv roll, skriver Arbetsvärldens chefredaktör Ylva Rehnberg.
18 mar 2015 | 13:58
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0

Ungefär 15 procent av jobben byts ut varje år. Och som den demografiska utvecklingen ser ut kommer folk sannolikt att behöva jobba längre. Så det råder inget tvivel om att man måste vara beredd att byta inte bara arbetsgivare utan också bransch och rentav yrke ett flertal gånger under sitt arbetsliv. Men hur ska människor förbereda sig för en omställning ”mitt i livet”? Det är det som politiker och arbetsmarknadens parter behöver fundera över. Det handlar både om att kartlägga kompetensbehovet och hitta lösningar för hur det kan fyllas.

”Framtidsspaningar behöver göras av såväl politiker som branschorganisationer och facket.”

I kartläggningen är det viktigt att försöka ha flera tidsperspektiv samtidigt. Jag själv kommer till exempel inte att gå i pension förrän allra tidigast 2045, vilken kompetens behöver en journalist ha, säg 2017? Vad passar för kompletteringar om jag behöver byta sektor 2030? Svåra frågor, vilket gör det tydligt att det inte helt kan vara mitt eget ansvar; framtidsspaningar behöver göras av såväl politiker som branschorganisationer och facket.

Så det är bra att Kristina Persson, statsrådet med den lite lustiga titeln framtidsminister, har utsett en analysgrupp som ska komma med förslag kring arbetsmarknaden om 10-15 år (även om det är aningen märkligt att varken TCO- eller Sacosfären finns representerade). Det gäller bara att det blir konkreta förslag – och att politikerna sedan också genomför dem.

”Det är inte lika självklart att man vill lägga resurser på kompetensutveckling som inte uppenbart gynnar den egna verksamheten”

En knäckfråga är i hur hög grad en arbetsgivare ska stötta en anställd som vill/behöver kompetensutveckling för sitt nästa jobb. För även om alla säkert ställer upp på hela ekonomins behov av individer som är omställningsberedda, är det inte lika självklart att man vill lägga resurser på kompetensutveckling som inte uppenbart gynnar den egna verksamheten. Men om inte arbetsgivarna gör det, hur ska vi då nå framåt? Är det den enskilda individen som ska ta ansvar för att på sin fritid utveckla sig med distans- och kvällskurser?

Det är ganska givet att frågan om kompetensutveckling och omställningsförmåga behöver finnas med som en viktig del i kollektivavtal och jag tänker också att de fackliga organisationerna kan bli bättre på att lyfta det inför sina medlemmar. För omställningsavtal är en sak, men att se till att medarbetarna fyller på med nödvändiga kunskaper och färdigheter kontinuerligt, redan innan omstruktureringen eller nedskärningen, är en annan. Det gäller också att se till att ingen glöms bort, så att alla medarbetare får en ordentlig chans till utveckling. Den bästa tryggheten på jobbet är vetskapen om att man har en kompetens som arbetsmarknaden behöver, oavsett om det är hos ens nuvarande arbetsgivare eller en kommande.

18 mar 2015 | 13:58

Relaterad läsning

Kommentera
Kommentera
Hämtar fler artiklar
Få koll på de senaste nyheterna och åsikterna om arbetsmarknaden!
Nyhetsbrev