De flesta av oss har en seriealbumsbild av en diktator. En ensam man i toppen av samhällspyramiden som med hjälp av sin hemliga polis tystar sin befolkning. Sen finns några modiga dissidenter och några onda kollaboratörer.
Men dagens diktatorer arbetar snarare i internationella nätverk av kleptokratiska finansiella strukturer. Diktatorn ger monopol åt några oligarker i utbyte mot politiskt och ekonomiskt stöd. Oligarkernas bolag handlar med bolag i andra diktaturer. Ett nätverk av skurkstater, deras ledningar och affärsmän håller varandras ekonomier flytande. Samtidigt hjälps de åt att låna ut polis och sälja övervakningssystem till varandra.
Den här bilden målas upp av den liberala författaren Anne Applebaum i decembernumret av The Atlantic. Ett bra tag innan Rysslands invasion av Ukraina. Men hon konstaterar också att diktaturernas ekonomiska förgreningar sträcker sig in i den fria världen. Som den starka försvarare av öppna marknader som hon är, eller kanske just därför, så drar hon slutsatsen att en viktig åtgärd för att stoppa skurkstaternas ledningar och deras oligarker, är att stänga skatteparadisen.
De smutsiga pengarna har också lett till stora underskott i flera länders bytesbalans och drivit upp fastighetspriser i flera städer.
”Vi kan inte längre tillåta kazaker eller venezulaner att anonymt köpa fastigheter i London, eller härskarna i Angola och Myanmar att gömma pengar i Delaware och Nevada. Vi måste förändra vårt system och det innebär att vi måste bekämpa hårt motstånd från affärsintressen som tjänar pengar på den här hanteringen. Vi måste stänga skatteparadis och införa lagar mot penningtvätt”, skriver Anne Applebaum.
En av världens främsta ekonomer, Daron Acemoglu, skriver i en uppmärksammad krönika efter invasionen ”Att stänga skatteparadisen är det sanna testet på om Väst har en lösning på kriget”. Oligarker står inför två val, menar Acemoglu: antingen försöker man inskränka regentens makt för att hindra att han beslagtar ens tillgångar, eller så skapar man en säker tillflyktsort utomlands, ifall regentens starka makt skulle vändas emot en. På det här sättet skapar västs beredvillighet att erbjuda tillflyktsorter en mer oinskränkt makt åt diktatorer.
Vår jakt på dessa smutsiga pengar har varit med och skapat den värld av skatteparadis och skalbolagsupplägg som gör att hela åtta procent av världens finansiella tillgångar (tio procent av världens BNP) idag beräknas gömmas undan från beskattning. De smutsiga pengarna har också lett till stora underskott i flera länders bytesbalans och drivit upp fastighetspriser i flera städer, enligt Acemoglu.
Svenska moderater röstade emot det globala register över finansiella tillgångar som Europaparlamentet föreslog i samband med sanktionerna mot Ryssland.
Just nu jagas lyxyachter i flera länder och EU-parlamentet vill förbjuda de ”gyllene pass” till EU som vissa länder sålt till oligarker som behöver en tillflyktsort. Cypern som haft som affärsmodell att tvätta ryska oligarkers pengar står inför stora utmaningar.
Britterna som till den grad snärjt in sig i regler för att ta väl hand om miljardärer, har nu svårt att komma åt oligarkernas pengar. Jakten kan ta flera år, om intresse finns. Under tiden är Brittiska Jungfruöarna lika populärt som Cypern för ryska ”investeringar”.
Samtidigt finns motstånd. Svenska moderater röstade emot det globala register över finansiella tillgångar som Europaparlamentet föreslog i samband med sanktionerna mot Ryssland.
Men att skatteparadisen nu kritiseras av dem som ser poängen med starka fria marknader, är hoppfullt. Skatteparadis är som det brukar heta ”pro business”, inte ”pro market”. Vad det senaste kriget i Europa visar, är att det också är en förutsättning för att bygga diktaturer som hotar oss med kärnvapen.