Medellivslängden för befolkningen ökar, vilket föranlett politiska förslag från pensionsgruppen om att höja pensionsåldern för att kunna bibehålla den allmänna pensionen på runt 60 procent av tidigare inkomst.
Förslag till riktålder
I Pensionsmyndighetens förslag på regeringsuppdraget om hur den så kallade riktåldern för pension ska beräknas anges följande riktåldrar baserat på födelseår:
Födda till och med 1957: 65 år
Födda mellan 1958 och 1960: 66 år (gäller från 2024)
Födda mellan 1961 och 1963: 67 år (gäller från 2028)
Födda mellan 1964 och 1969: 68 år (gäller från 2032)
Födda mellan 1970 och 1982: 69 år (gäller från 2039)
Födda mellan 1983 och 1996: 70 år (gäller från 2052)
Födda mellan 1997 och 2012: 71 år (gäller från 2068)
Från och med födelseår 2013: 72 år (gäller från 2085)
Samtidigt visar SCB:s siffror på en stor hälsoklyfta i befolkningen. Personer med eftergymnasial utbildning lever i snitt hela sex år längre än personer utan gymnasieutbildning.
Tittar man tillbaka till år 2006 ser man också att medellivslängden för personer utan gymnasieutbildning inte alls ökar. Det innebär att vissa grupper lågutbildade ser ut att få jobba längre – för att högutbildade lever allt längre.
De som inte har gymnasieutbildning i dag är inte samma grupp som saknade gymnasieutbildning förut.
Ändå använder Pensionsmyndigheten just medellivslängden för hela befolkningen i sitt nya förslag på metod för att räkna ut riktålder för pension. Kritik mot det här sättet att räkna på riktåldern framfördes i en debattartikel i Aftonbladet av Martin Klepke, politisk redaktör för Arbetet – som föreslår differentierade pensionsåldrar.
Pensionsmyndigheten har haft tanken
Enligt Ole Settergren, chefsanalytiker på Pensionsmyndigheten, är detta dock något man har tittat på. Han hänvisar till Pensionsmyndighetens livslängdsanalys för olika inkomstgrupper från 2016.
Ole Settergren.
– Det vi ser är att den könsrelaterade och den inkomstrelaterade skillnaden i medellivslängd i princip tar ut varandra. Kvinnor lever generellt längre men tjänar också i snitt mindre, vilket innebär att nettoeffekten blir plus minus noll, säger Ole Settergren till Arbetsvärlden, som också berättar att man inte gått vidare med tankegångarna efter detta.
Pensionsmyndighetens slutsats är att det inte sker någon inkomstomfördelning mellan rika och fattiga i inkomst- och premiepensionssystemet. Ole Settergren menar också att just utbildningskategorierna inte är stabila över tid och därför problematiska att använda i försäkringen.
– De som inte har gymnasieutbildning i dag är inte samma grupp som saknade gymnasieutbildning förut. Det finns stora problem med idéer om att ha olika riktåldrar för olika grupper, inte minst för att det är svårt att fastställa vad skillnader i medellivslängd beror på, säger Ole Settergren.
– Sedan är det också en ideologisk fråga om en allmän försäkring ska behandla alla risker lika eller olika.
Å andra sidan borde riktåldern enligt våra beräkningar snarare ligga på 67,5 år
Riktåldern för pensionen har betydelse för när den allmänna pensionen kan börja tas ut. I Pensionsmyndighetens föreslagna metod för att beräkna riktåldern hamnar den på 70 år för personer födda mellan 1983 och 1996. I dag är riktåldern 65 år, och det går som tidigast att ta ut allmän pension fyra år innan riktåldern, alltså vid 61. Det är dock först vid riktåldern som det går att ta ut garantipension och få bostadstillägg.
– I dag är snittåldern för att börja ta ut allmän pension 64,6 år. Det ligger ganska nära dagens riktålder på 65 år, men å andra sidan borde riktåldern enligt våra beräkningar snarare ligga på 67,5 år, säger Ole Settergren. Det vill säga för att den allmänna pensionen ska kunna ligga på 60 procent av inkomsten.
När man går i pension skiljer sig dock stort mellan olika yrkesgrupper på arbetsmarknaden. I en LO-rapport från 2015 framgår att den genomsnittliga pensionsåldern för LO-kollektivet ligger på 63,8 år, och allra lägst medelpensioneringsålder har kvinnliga brevbärare: 61,5 år.