Det är inte helt lätt att dechiffrera ett historiskt skeendes betydelse om man inte befinner sig på behörigt avstånd från det skedda.
Och även när en händelse förpassats till det förgångna ställs den nitiska uttolkaren inför betydande utmaningar.
Hur hänger egentligen allting samman? Vad är en konsekvens av vad? Vad är slump och vad är determinism? Går det att skönja en röd tråd i det gytter av händelser som utspelat sig eller är röran bara röra utan mening eller mål?
Ja, inte vet jag. Jag är inte historiker.
Jag lider dessutom av dåligt minne.
En gång skrev George Orwell något
Vad jag däremot vet är att George Orwell en gång skrev att det är en ständig kamp att se det som är mitt framför näsan på en.
Hur vet jag det? Boken i fråga, ”Mitt framför näsan. Essäer och anteckningar del 1” ligger uppslagen bredvid min laptop.
Så även om det kanske förhåller sig på det viset att det ännu är lite för tidigt att avgöra vilken betydelse den franska revolutionen kan komma att få så kan man i alla händelser göra ett försök att tolka de händelser som flimrar förbi en i realtid.
För det mesta drar man fel slutsatser, som med allting annat. Men det är åtminstone något man kan ägna sig åt medan man väntar.
Tipsade om kontroversiell dokumentär
Av det skälet ser jag goda skäl att applådera de försök till uttydningar som gjorts av den händelse som skakade om den svenska offentligheten den 30 januari 2021.
För att gå de popcornhjärnor som liksom jag dras med dåligt närminne till mötes, vars tankekraft knappt förmår sträcka sig längre tillbaka i tiden än till den senaste tweeten som svepte förbi ens näthinna, ska jag återge händelsen i fråga.
Det började med att Sveriges justitieminister Morgan Johansson med berått mod tipsade om en dokumentär på twitter.
Det var ingen dokumentär som helst. Det var en dokumentär på SVT Play. En dokumentär om den problematiska historiska gestalten Adolf Hitler.
Det var med förevändningen att den 30 januari markerade årsdagen för Hitlers maktövertagande som Morgan Johansson publicerade tweeten. Men han nöjde sig inte med att påpeka detta. Utan i efterföljande tweets skrev han att Tysklands konservativa trodde sig kunna kontrollera Hitler. Att knappt två månader hunnit passera innan landets demokrati i praktiken var avskaffad, varvid ”klappjakten på socialdemokrater, fackföreningsledare, judar, homosexuella, romer med flera inleddes”.
Ett länge ignorerat samhällsproblem
Att män i mogen ålder tenderar att konsumera obscena mängder dokumentärer om Tredje riket har länge varit ett samhällsproblem som ignorerats av våra etablerade politiska partier.
Men som ofta fallet är agerar vi som samhälle ofta saktfärdigt, även när viktiga värden står på spel. Det faktum att repressalierna låtit vänta på sig till dess att en av regeringens mest seniora företrädare talar öppet om denna dubiösa böjelse på twitter skadar förtroendet för politiken.
Den här gången lät lyckligtvis inte reaktionerna vänta på sig. Vilket nog kan förklaras av en gryende misstanke hos oppositionspartierna om att Socialdemokraterna i själva verket har ett horn i sidan till Sverigedemokraterna.
Så här skrev Göteborgs Postens ledarskribent Håkan Boström:
”Sveriges justitieminister antyder att en röst på M är en röst på Hitler. I inget annat land i Västeuropa skulle det accepteras. Dags för misstroendeförklaring.”
Liknande stridsrop kunde höras från många andra inflytelserika opinionsbildare, som uppmanar till motstånd mot den antidemokratiska tendens som Morgan Johanssons återgivande historiska fakta ger uttryck för.
Från den förre detta EU-parlamentarikerna Gunnar Hökmark fick vi höra att svensk demokrati står inför ett allvarligt problem om vi har en ”justitieminister som systematiskt vill underminera oppositionens legitimitet”, medan Fredrik Johansson, tidigare planeringschef för Moderaterna, uppmanade till en misstroendeförklaring i Riksdagen mot Morgan Johansson.
Det är bättre att vara på den säkra sidan
Den som kanske tydligast gav uttryck för sin vånda inför situationen var emellertid Dagens Industris politiska redaktör PM Nilsson. Han skrev:
”Med den här retoriken finns det starka skäl att oroa sig för att om S kommer att acceptera ett valnederlag. Justitieministern tror ju att en M-regering innebär världens undergång.”
Återigen: vi är alla fångade i tiden. Vi kan inte med säkerhet säga vad som vår framtid kommer att föra med sig. Kanske har PM Nilsson fel. Kanske kommer Socialdemokraterna att acceptera en eventuell valförlust.
Men det är värt att dra sig till minnes att många roades av tanken på att Donald Trump under några helst omständigheter skulle kunna utgöra ett hot mot den amerikanska demokratin. Det är värt att dra sig till minnes hur löjeväckande dessa framstod när hans anhängare stormade Kapitolium.
Man skrattade åt dessa förledda analytiker på gatan. ”Titta på den jubelidioten som inte trodde att den amerikanska demokratin var hotad!”, ropades det. ”Titta på åsnan! Titta så dum han ser ut!”
En pinsam situation på alla sätt och vis.
Tusen år av LAS-förhandlingar
Mot bakgrund av den här historiska fonden är det bäst att inte ta några risker.
Annars kanske vi förr än vad vi anar finner oss i en situation där Socialdemokraternas mäktiga verkställande utskott sätter eld på Riksdagshuset och utropar ett tusenårigt rike för att i tusen år samarbeta med C och L om viktiga åtgärder för att reformera den svenska arbetsmarknaden.
Det vore inte bra. Det finns en gräns för hur många sekel ett samhälle kan uthärda utsträckta händer, digitaliseringssatsningar och blocköverskridande samarbeten. Även om det i den bästa av världar kan ge oss både schyssta villkor och EU:s lägsta arbetslöshet någon gång i början av nästnästa sekel.
Låt oss lystra till demokratins försvarare. Vi har ett öppet samhälle att försvara. Det må vara hänt att de bästa argumenten i slutändan ska segra, men vi har inte råd att ta några risker. Låt mig därefter föreslå följande för att undvika ett scenario liknande det som lamslog Washington den 6 januari.
Avprogrammera Daniel Suhonen
Blockera tillgången till varje historiekanal och SVT Play för varje svensk man i åldrarna 25 till 100. Radikaliseringen bland Andra världskriget-intresserade måste stävjas.
Sätt de socialdemokratiska kärntrupperna under sträng bevakning.
Varje lokal SSU-förening är en potentiell terrorcell. Varje mässingsorkester likaså. Ta ifrån ABF-gubbarna deras vimplar och banderoller. Stryp tillgången till Löfbergs lila. Sätt Timbuktu och Philip Boström i husarrest.
Sätt Daniel Suhonen i avprogrammeringsläger.
Låter dessa åtgärder förhastade? Låt eftervärlden döma oss.
Men kom ihåg att några ägg alltid måste knäckas när man återför historien på dess rätta bana.
Annars riskerar vi att knäckas först.