Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
Svensk fintech ‒ bondfångeri i världsklass Svensk fintech påminner mest om bondfångeri menar ekonomiskribent Per Lindvall. Genrebild: TT

Krönika Svensk fintech ‒ bondfångeri i världsklass

6 mar 2020

Säg ordet ”fintech” och du får tre reaktioner. Antingen får du titta in i en fågelholk, eller så ser du en rynkad näsa, eller så får de se en bakåtkammad man slicka sig om munnen. Den första fattar ingenting, den andra är skeptisk och den tredje ser de så kallade möjligheterna.

I den bakåtkammade skaran hittar du de som i timmar kan prata om kryptovalutornas oändliga möjligheter, liksom de som ser hur nya uppstickarföretag, där Klarna och  mediekoncernen Schibsteds dotterbolag är de mest uppmärksammande, ska välta de gamla finansinstitutionerna över ända och skapa stora värden.

Fintech handlar om hur företag med hjälp av digitalisering och andra innovationer kan konkurrera med traditionella finansiella tjänster och skapa nya. Finansiella tjänster å sin sida handlar i praktiken om tre saker, förmedla betalningar, samt att hjälpa till att anskaffa eller placera kapital. Detta är vad våra storbanker sysslar med och det är dessa tjänster som de konkurrerande fintechföretagen anser sig kunna utföra bättre.

Tittar vi på Klarna och Lendo så är den egentliga kundnytta som de skapar av mycket tveksamt innehåll.

För de som utför finansiella tjänster finns det i princip ett sätt att tjäna pengar, nämligen att skära emellan. Detta är viktigt, för man ska ha klart för sig att det inte finns några fria luncher i denna sektor, även om det utlovas både guld och gröna skogar.

Kundnytta skapas om ett företag kan skapa enklare och snabbare betalningar, vara bättre på att anskaffa kapital, som exempelvis att erbjuda lägre ränta på ett lån, och att placera kapital så att detta genererar så hög riskjusterad avkastning som möjligt.

Tittar vi på Klarna och Lendo så är den egentliga kundnytta som de skapar av mycket tveksamt innehåll. Istället talar det mesta om att det handlar om rent bondfångeri.

Det internationellt uppmärksammade Klarna, som torgför sig som Europas högst värderade fintechbolag, har högst sannolikt byggt upp sin affär på att systematiskt utnyttja kunders sena betalningar, vilket genererat dryga påminnelseavgifter och inkassoavgifter från bolagets integrerade inkassoverksamhet Segoria.

Trots ihärdiga påtryckningar så vill man av ”affärsmässiga skäl” inte särredovisa vad man tjänar på sena betalningar. Och det är märkligt att tillsynsmyndigheten Finansinspektionen, som alltid ska ha ”kundnyttan i fokus” inte ställer krav på att exempelvis inkassodelen ska särredovisas.

I sin senaste kvartalsrapport redovisar visserligen Klarna en grovhuggen graf över hur intäkterna från sena betalningar har utvecklats över tid. Från starten 2013 utgjorde de 100 procent av intäkterna, men har nu sjunkit till 20 procent. Men marginalen på dessa sena betalningar är skyhögt högre än bolagets andra verksamhet. Ta en påminnelseavgift på 20 kronor och sedan ett inkassokrav på 300 kronor på en ursprunglig fordran på 10 kronor (som ramlar in efter fyra veckor om man inte lyckats betala en testprenumeration på DN). Rörelsemarginalen på den ursprungliga betalningen är närmare noll, men för inkassokravet är det mesta ren vinst.

Under 2018 tömde de bolaget på 270 miljoner kronor, och lämnade 3 miljoner kronor kvar.

För sin internationella expansion, som står för allt mer av omsättningen, så har Klarna dämpat sina krav vid sena betalningar. Men där är lönsamheten å andra sidan mer än usel. Klarna gjorde en brakförlust på sin amerikanska affär under sista kvartalet.

Personen med rynkad näsa har också en stor skepsis till om Klarna verkligen kommer att lyckas med sin internationella expansion och att samtidigt tjäna pengar och skapa verklig kundnytta. Men den höga värderingen kräver att de genomför expansionen för att hålla sin ”fintechstory” levande. Tankarna går till magplasken för Wework och Ubers börsutveckling.

Låne- och försäkringsförmedlaren Lendo tjänar dock mycket grova pengar.  Ägaren Schibsted har öst pengar ur verksamheten. Under 2018 tömde de bolaget på 270 miljoner kronor, och lämnade 3 miljoner kronor kvar. Avkastningen på detta egna kapital blev under 2018 goda 6800 procent.

Lendo och de andra låneförmedlarna säger att de gör det enklare och smidigare att matcha kunder med långivare och därmed sänker kostnaderna för hela branschen. Det är mera tvärtom. De mycket höga provisionerna, på mellan 5 och 15 procent av lånesumman, är kostnadsdrivande och driver med nödvändighet i slutändan upp räntorna för kunden, då långivarna måste kompensera sig för dessa kostnader för att överleva. Finansinspektionens genomgång av marknaden för privat lån visar att korta lån är dyrare genom förmedlare medan längre lån är marginellt billigare. Samtidigt bygger låneförmedlarnas intjäning på att lånen blir så korta som möjligt, eftersom de får sin provision på varje omlagt lån.

Den bottenlåga etiska nivån hos flera av dessa företag visas av deras förmedlade så kallade ”trygghetsförsäkringar”.

Den bottenlåga etiska nivån hos flera av dessa företag visas av deras förmedlade så kallade ”trygghetsförsäkringar”, som bland annat Lendo och kollegan Advisa tillhandahåller. Denna ”trygghetsförsäkring” ska ge ersättning för ”arbetsoförmåga till minst 50 procent, vid olycksfall, sjukdom, vård av anhörig, ofrivillig hel arbetslöshet, kritisk sjukdom” och ”assistans vid ID-stöld”.

Nyheter

När de offentliga trygghetssystem upplevs som urholkade så kan man naturligtvis förstå att människor ser ett värde i en sådan försäkring, även om ”assistans vid ID-stöld” är ett typiskt känslomässigt (rädsla) köttben.

Men försäkringsinnehållet i dessa ”försäkringar” är högst tveksamt. Det vill säga skadeersättningarnas andel av bruttopremien blir med nödvändighet försvinnande liten. För Lendo och kollegorna skär mycket djupt emellan. Lendo tar löpande 66,25 procent av premien. Därutöver ska försäkringsgivaren, i detta fall norska Gjensidige, ha täckning för sina kostnader. Det gör att ersättningarnas andel av bruttopremien kan beräknas till någonstans mellan 10 och 20 procent. Det kan jämföras med traditionella sakförsäkringar som ligger mellan 70 och 80 procent, eller för den delen arbetsgivar- och fackföreningsägda AFA, som betalar mer än 100 procent av de årligen inbetalda premierna i ersättningar.

Kort och gott så är denna ”fintechlösning” bondfångeri.

Den ”rynkade näsan” vinner.

6 mar 2020
Visa artikelns 1 kommentar
Kommentera
  1. Av Anders Holgersson 6 mar 2020:

    Tack för en väldigt pedagogisk genomgång Per! Det är första gången någon lyckats förklara det etiskt tveksamma med Klarnas affärsupplägg så jag begriper det.
    Och har du lust så hör gärna av dig, vi har ju känt varandra en gång i tiden 😃

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Nyheter
De viktigaste nyheterna två gånger i veckan