Jag är ingen spelrecensent, men låt mig recensera ett spel för er. I december lanserade nämligen Arbetsmiljöverket ”The Boss – var går din gräns” för både iPhone och Android. Som den aktiva krönikör jag är, ivrig att tillfredsställa behov ni läsare inte visste att ni hade, har jag testat spelet.
I ”The Boss” får en som spelare gå in i rollen som chef, antingen över en restaurang eller ett bygge.
I ”The Boss” får en som spelare gå in i rollen som chef, antingen över en restaurang eller ett bygge. Eftersom jag är professionell testade jag båda roller. Som chef får du se ett antal problem på arbetsplatsen: en byggnadsställning som är osäker, hala fläckar på golven, trasig belysning, etc. Din uppgift blir att försöka lösa problemen så snabbt och billigt som möjligt utan att kompromissa med dina anställdas säkerhet, välmående samt lagar och regler.
Arbetsmiljöverket förklarar spelet som en del av en informationskampanj om så kallad osund konkurrens och utvecklar: ”Med osund konkurrens menar vi på Arbetsmiljöverket alla de tillfällen då företag medvetet väljer att bryta mot olika lagar och regler och på så sätt skaffar sig fördelar på seriösa företags bekostnad.”
Själv tror jag att det var en PR-strategi att dra tillbaka spelet för att till exempel Svenskt Näringsliv blev illa berörda.
Utmärkt att lägga fokus på den viktiga frågan om konkurrensens effekt på arbetsmiljön. Den är ju A och O för att skänka människor det Stockholmssyndrom som får en att tro att en vill vara kvar i löneslaveriet i stället för att vara tvungen. Tyvärr blev spelet ett bottennapp och drogs tillbaka alldeles nyligen av Arbetsmiljöverket. Den officiella förklaringen är att flera arbetsgivarorganisationer och företagare kände sig kränkta och utpekade av spelet. Restaurangföretagaren Paolo Roberto uttryckte på sin twitter hur kampanjen på något magiskt vis kallat honom personligen för ett svin fast han är världens bästa chef.
Själv tror jag att det var en PR-strategi att dra tillbaka spelet för att till exempel Svenskt Näringsliv blev illa berörda. Det är ju en av deras vanligaste reaktioner när någon säger saker som ”det finns rättigheter”. Nej, jag är säker på att Arbetsmiljöverket la ner kampanjen för att de insåg samma sak som jag: trots goda ambitioner når spelet inte hela vägen fram till målet.
Varför inte i ett spel som kan kallas ”The Employee” som bara chefer får spela?
För att verkligen få arbetsgivare att förstå det specifikt osunda i konkurrensen måste vi nog vända på rollerna. Varför inte i ett spel som kan kallas ”The Employee” (jag vet inte varför men det blir bättre om spelet heter något på engelska) som bara chefer får spela? Där får de gå in i rollen som arbetstagare på ett bygge eller en restaurang och sedan så effektivt som möjligt försöka hantera sin chef, eller i varje fall konsekvenserna av dennes beslut.
I det här spelet finns heller inte bara tid och pengar som valuta utan även det sociala kapitalet. Som spelare möter du kanske problemet att din chef konsekvent vägrar sätta ut halkskydd i restaurangens bar. Skälet är att chefen är snål och tycker att de anställda kan springa runt med moppen i tid och otid i stället för att lägga pengar på materialkostnad. Hur hanterar du detta?
Att organisera arbetsplatsen och kräva att hela baren ska rustas upp även utöver halkskyddet kostar 100 i socialt kapital och 50 i pengar.
Att gå in på toaletten och gråta av stress kostar ingenting i varken pengar eller socialt kapital, bara 20 i tid eftersom du behöver gråta även utanför rasterna. Att klaga till dina kollegor och gå tillsammans till chefen kostar 50 i socialt kapital. Det här kommer stressa chefen och du blir knappast en favoritanställd. Att organisera arbetsplatsen och kräva att hela baren ska rustas upp även utöver halkskyddet kostar 100 i socialt kapital och 50 i pengar. Ett sådant val skapar ju en risk för tjafs i framtida löneförhandlingar eller kontraktsförlängningar.
Vilken osund stämning de spelande cheferna kommer få uppleva när de ska kompromissa med såväl välmående som inkomst för att få något fixat på arbetsplatsen! Det fina är att de till och med kan sitta och lira det på sin riktiga arbetsplats för att få den maximala upplevelsen av det. Ingen anställd kommer klaga på att Göran sitter med näsan i paddan ändå, det är ju chefen. Om en inte säger något om det tillräckligt länge kanske en har samlat på sig nog med socialt kapital att problemfritt klaga på att bygget saknar ordentliga ventiler och allas lungor förvandlats till damm. Succé för alla