Politikerna träter om SVT:s och SR:s framtid. Blev det slakt eller status quo? Tog Sverigedemokraterna över eller bevarades oberoendet? Bara Gud verkar veta, men i sak har de senaste veckornas debatt varit onödigt skrammel i mycket stora tomma tunnor.
Förstå mig rätt. Public service framtid är viktig, men public service – särskilt SVT – har redan anpassat sig till en mindre kappa och SD-regering.
Mina bevis för detta? Flatheten inför Jimmie Åkesson samt hela familjen Wahlgren.
Låt mig förklara och se i spåkulan efter denna vägs ände.
När Åkesson säger att det regnar ute får påståendet bemötas av någon vänsterut hellre än att programledaren bara öppnar fönstret och ser efter.
I frågan om Sverigedemokraterna verkar journalisterna vid Gärdet i Stockholm ha det mycket svårt att orientera sig mellan den politiska propagandan och det journalistiska uppdraget. När Jimmie Åkesson ska svara på frågor om den sverigedemokratiska trollfabriken i Agenda sprids lögner fritt och följdfrågorna blir slappa.
För att behandla SD som “vilket annat parti som helst” måste man låtsas som att partiet faktiskt är som vilket annat parti som helst, inte ett som har lögnen som främsta vapen. Vad som är sant blir ständigt en fråga om perspektiv och politiska ställningstaganden, inte om något man faktiskt kan kolla upp.
När Åkesson säger att det regnar ute får påståendet bemötas av någon vänsterut hellre än att programledaren bara öppnar fönstret och ser efter.
Steve Bannon, alternativhögerns och Donald Trumps tidigare mediestrateg terrible har sagt att det bästa extremhögern kan göra när sanningen säger emot dem är att “flood the zone with shit”. Syftet är att förvirra och dränka verkligheten. Svensk public service går i fällan gång på gång.
Detta ängsliga SVT har tittarna tvingats vänja sig vid. Ett ängsligt SVT satsar också på säkra kort.
In på scen: familjen Wahlgren.
Public service relation till svensk populärkulturs främsta familj har kritiserats tidigare. I vilken utsträckning är det rimligt att allsången leds av en sångerska med en miljard sponsoravtal på Instagram? Ska public service verkligen bli en plattform för en enda familjs kändisimperium?
Under Eurovision skedde ett flagrant exempel på reklamsamarbetet mellan Wahlgrenarna och SVT. Benjamin Ingrosso fick hela sju minuter mellanakt för att marknadsföra sig själv inför världens största musikpublik.
Nästa års julvärd? Bianca i folkdräkt från Lidingö hembygdsförening. Nya Morgonstudion? Husmorstips från Tredje Riket.
Man är nyfiken på hur dessa överenskommelser sluts.
Eurovisionproduktionen måste väl ha varit medvetna om att Ingrosso är mitt uppe i att lansera sin nya HBO-dokumentär? This is Benjamin Ingrosso Part 1 släpps 21 maj, knappt två veckor efter SVT:s rekordlånga reklamfilm. Samtidigt satsar han och familjen på att göra honom till Sveriges “största manliga musikexport” enligt DN.
Några publicistiska betänkligheter verkar inte ha väckts hos SVT. Oavsiktligt bygger man istället en perfekt kombo: Bröd och skådespel på lördag, SD-propaganda på söndag.
Nästa års julvärd? Bianca i folkdräkt från Lidingö hembygdsförening. Nya Morgonstudion? Husmorstips från Tredje Riket. Känner du plötsligt att en sorts existentiell bävan börjar krypa inpå skinnet?
Lugn, till fredagsunderhållning har vi Benjamin som dansar och ler. Fredrik Lindström har bytt dialektmysterier till en UR-kurs i rikssvenska. Mattias Karlsson är ny domare i På Spåret. Kupén för andra klass är bokad till gamla P3-medarbetare och utrustad med elstötar. För finsmakarna bjuder TV2 på en sex timmar lång svartvit biopic om Pernilla Wahlgren i regi av Leni Riefenstahl.
Förstå mig rätt, igen.
Jag tror inte att familjen Wahlgren har några som helst högerextrema tendenser. Jag har ingen aning hur de röstar. Jag menar bara att SD-propagandan behöver en perfekt mellanmjölk för att kunna sväljas hel. SVT har redan hittat kombon.