En sommarhälsning från Lotta Ilona Häyrynen – tänk på döden "Om somrarna brukar jag tänka mycket på döden. Det blir kanske inte lättare av att jag fyllt mina trädgårdsrabatter med vildsvinsskallar", skriver Lotta Ilona Häyrynen. Foto: TT
Krönika

En sommarhälsning från Lotta Ilona Häyrynen – tänk på döden

Semester Det är inte helt lätt det här med semester. För den som inte får den. Eller för den som inte är van att växla från hårt arbetet till att plötsligt fånga dagen. Då är det inte alltid helt lätt att omfamna sin inre filosof som så lätt leder till sådant som Meningen, skriver Lotta Ilona Häyrynen.
24 jun 2024 | 06:30
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0

Om somrarna brukar jag tänka mycket på döden.

Det blir kanske inte lättare av att jag fyllt mina trädgårdsrabatter med vildsvinsskallar jag hittat i skogen. Jag brukar säga att det är för att skrämma bort deras kusiner från att böka, men egentligen tycker jag bara att de är vackra. På våren knoppas naturen omkring dem, om hösten ser jag allt multna bort omkring dem.

Min mamma kallar dem för mina memento mori, ett klassiskt konstmotiv och en fras som bokstavligen betyder “kom ihåg att du är dödlig”.

Så här befinner jag mig nu, på semester med mina tankar om döden.

Sommaren betyder för många ett par månaders heltid.

Att semestra i frid och lugn verkar vara något man måste lära sig. De sammanhållna semestrarna är över huvud taget ovanligare än man föreställer sig. Just nu strejkar sjuksköterskor, barnmorskor, röntgensjukskörskor och biomedicinska analytiker för kortare arbetstid. Hela vård- och omsorgen har tvingats vänja sig vid att semestrar köps kortare av arbetsgivare för att scheman ska gå ihop.

Många kvinnor jobbar deltid, något som inte ska tolkas som mer ledig tid då varken ekonomisk stress eller vardagens konstanta pusslande innebär vila. Sommaren betyder för många ett par månaders heltid.

Jag pluggade, jobbade på somrarna, pluggade, jobbade och så vidare som de flesta andra unga vuxna. När jag så fick mitt livs första sammanhållna semester, hela fem veckor, satt jag bara där. Tystnaden tog över.

Sedan dess har varje år sett ungefär likadan ut.

I maj längtar jag så jag spricker efter ledigheten.

I juli påminns jag om hur många strategier man egentligen måste ha för alla tankar man inte hinner med resten av året. Risken är annars alltid att jag börjar ägna mig åt Sveriges mörkaste övningar i mindfulness.

Grattis. Du är på industrisemester. Du har existentiell ångest.

Memento mori. Livet är kort. Så nu när du har tid och i teorin inga måsten, vad ska du fylla den med för att inte slösa bort allt?

Släkt, vänner, partnerns släkt och vänner. Kanske har du barn, kanske vill de olika saker. Vad vill du?

Fem veckor är till slut ingenting alls och tänk när semestern är slut och så har man inte alls gjort det man ville och…

Tänk när allt tar slut?
Vad vill man ens, egentligen?
Vad är meningen med livet?

Grattis. Du är på industrisemester. Du har existentiell ångest.

Det verkar som att avståndet mellan arbetstiden och ledigheten helt enkelt är för långt.

Våra moderna semestrar, en av 1900-talets bästa uppfinningar, bygger egentligen på gamla överklassideal. Unga män åkte ut i Europa på så kallade grand tours för att “se världen” och hitta sig själva. Märk väl att dessa unga män knappast lämnade minutscheman och deadlines bakom sig.

I bondesamhället kretsade ledigheten kring helgdagarna. En eller två dagar med jämna mellanrum som i teorin skulle ägnas åt Jesus men som i praktiken ägnades åt fest och dans. Så när industrisemestrarna blev svensk lag var den största oron utökat superi. Statens svar var restips och husbil. Svenska grand tours för medianfamiljen.

De hårda kontrasterna mellan arbete och semester ger whiplashskador.

Semestrar och 8 timmar arbetsdag är som sagt fortfarande mer teori än verklighet för många. Sedan de infördes har Sverige dessutom producerat allt mer. Visst har befolkningen ökat, men vi jobbar också hårdare. Arbetsåren är effektiviserade till minsta millimeter samtidigt som vardagen ställer högre krav. En läkartid? Hoppas du har en assistent som kan sköta telefonkön.

Det är sunt att omfamna sin inre filosof och tänka på döden ibland, men de hårda kontrasterna mellan arbete och semester ger whiplashskador.

Svaret är inte mindre ledighet utan mer.

Indigoblå stäppsalvia har börjat omfamna mina vildsvinsskallar. Min sommar med döden har bara börjat.

Fick jag göra detta oftare vore det kanske lättare att bara carpa dagen.

Om skribenten
Kultur- och ledarskribent

Relaterad läsning

Kommentera
Kommentera
Hämtar fler artiklar
Få koll på de senaste nyheterna och åsikterna om arbetsmarknaden!
Nyhetsbrev