Svensk löneutveckling står ut i flera avseenden. Medan lönerna har sjunkit i många andra länder ökar de här, trots låga nominella påslag. Låg inflation och starkare produktivitet har bäddat för det. Kapitalandelen har inte heller ökat på löneandelens bekostnad, snarare tvärtom.
Enda året då reallönen sjönk var 2010, efter den globala finanskrisen, men det var ändå en högst marginell försämring. Efter denna dipp har reallönerna fortsatt växa, trots att den svenska tillväxten, mätt som BNP per capita, mattats av rejält och varit i snitt blygsamma 0,8 procent per år. Lågkonjunkturen har varit lång och djup.
Reallönerna (nominell lön minus inflation) har ökat med 1–2 procent i värde varje år efter 2010. Det är ett lika bra utfall som innan finanskrisen slog till. Och faktum är att löntagarnas köpkraft stärkts mer än vad lönestatistiken avslöjar – eftersom skatterna samtidigt har sänkts. Det har främst skett i form av jobbskatteavdrag.
”Det mesta av den extra köpkraften har lagts på att öka sparandet.”
Det kunde ha varit upplagt för en köpfest kan tyckas. Men det mesta av den extra köpkraften har lagts på att öka sparandet. Hushållen har amorterat, betalat räntor och lagt pengar i hög, på bankkonton eller i värdepapper.
Sparandet är rentav på en rekordhög nivå. Cirka 7,5 procent av den disponibla inkomsten avsätts just nu i sparande. Innan jobbskatteavdragen kom (2007) och finanskrisen slog till (2008–2009) var sparandet till och med negativt, det vill säga hushållen lånade till konsumtion.
”Folk blir mer försiktiga med sina utgifter när tiderna är sämre.”
TCO:s chefsekonom Göran Zettergren säger att det är ett normalt beteende i en lågkonjunktur. Hushållen reagerar på omvärldens signaler.
– Folk blir mer försiktiga med sina utgifter när tiderna är sämre. Därför har skattesänkningarna på senare år till största delen använts till ökat sparande.
Trots sparandet har hushållen haft utrymme att öka den privata konsumtionen en del. Det är detta som har hållit igång den svenska ekonomin medan exporten inte har velat komma igång.
– Om inte hushållen ökat sin konsumtion hade arbetslösheten varit på en ännu högre nivå än vad den är i dag.
De närmaste åren då? Göran Zettergren tror inte på några stora reallöneökningar framöver även om vi ser en vändning i ekonomin nu. Produktiviteten har utvecklats svagt efter 2008, företagen har inte arbetat med full kapacitet och investeringarna har varit på en låg nivå.
– Jag tror att produktivitetstillväxten tar fart igen när krisen väl har bedarrat men att vi nog kommer att få räkna med en svagare reallöneutveckling än under perioden 1994–2007.
Nu tycks det i alla fall som om en vändning sker. Konjunkturinstitutet talar i sin senaste prognos om exportökningar på 5 procent i år såväl som nästa år. Det är bäddat för den starkaste BNP-utvecklingen på tio år. Riksbanken infört negativ styrränta (minusränta) för att få extra fart på aktiviteten i ekonomin och inflationen. Riksbanken har missat inflationsmålet även tidigare, men aldrig har man tagit till så drastiska grepp som nu för att stimulera ekonomin.
Det normsättande industriavtalet, som slöts 2013, gav de anställda en ram på 6,8 procent under tre år att utgå ifrån. Med start i höst ska flera stora avtal på arbetsmarknaden omförhandlas.