Just nu håller remissinstanserna på att mangla den så kallade Strut-utredningen, om lärosätenas styrning och resurstilldelning, för att lämna sina remissvar till regeringen senast i juni 2019. Som Arbetsvärlden har berättat tidigare, blev TCO mycket nöjda när man kunde se att utredningen föreslår att det livslånga lärandet åter ska skrivas in i högskolelagen. TCO har varit en av de som försökt skynda på så att utredningen skulle göras.
Ett annat förslag som redan har välkomnats av många är förslaget att det prestationsbaserade anslaget till lärosätena i praktiken tas bort, ett anslag som länge ansetts vara en hämsko för lärosätena att erbjuda yrkesverksamma kurser eller distansutbildning, eftersom genomströmningen där har varit sämre.
Frågan är: vad händer nu? Det var också en av de frågor som ställdes på ett seminarium om det livslånga lärandet i skenet av Strut-utredningens förslag som hölls på måndagen.
Vädjade till att se helheten
Utredaren Pam Fredman menade där att hon hoppas att alla nu ser att utredningen har lagt fram ett ramverk, och vädjade till alla inte fokusera på detaljer utan att se helheten i förslaget.
– Vi har lagt fram förslag om en process, som ska vara grunden. Med fyraårspropositioner för utbildning och forskning hoppas jag att man ska jobba med bättre förutsättningar, utan att det sker en massa inspel under den perioden. Dessutom är det bra om man kan följa upp efter varje period hur det har gått.
Efter propositionen ska en dialogbaserad process ta vid, som enligt Pam Fredman ska öka förståelsen för hur man kan jobba vidare med de mål som har satts i propositionen. I det arbetet ska det livslånga lärandet och samverkan finnas med som en ingrediens.
– Vi föreslår att skriva in livslångt lärande i högskolelagen. Prestationsdelen i anslagen är en hämsko för högskolorna, så vårt förslag är resurstilldelning utifrån helårsstudieplatser, prestationsdelen ska lärosätena leva upp till när det gäller antalet studieplatser.
Jag tror inte att det finns något lärosäte som inte har tagit upp resurstilldelningen i det sammanhanget
På frågan om vad Strut i dialogerna med lärosäten och aktörer har fått med sig när det gäller just det livslånga lärandet, svarade utredaren:
– Det livslånga lärandet har kopplats tillbaka till resurstilldelningen. Jag tror inte att det finns något lärosäte som inte har tagit upp resurstilldelningen i det sammanhanget.
Pam Fredman kom med en viss kritik mot intressenternas åsikter om behovet av bättre dialog från lärosätena med intressenterna.
– Det har inte kommit särskilt bra förslag om hur man kan lösa detta! Det är ju ingen quick fix. Men med dialoger på både regional och lokal nivå som vi föreslår görs det möjligt att ta ansvar för kompetensförsörjningen.
Gränsöverskridande samverkan i Trollhättan
Martin Hellström, rektor för Högskolan Väst i Trollhättan, menar att högskolorna kan samverka, och att de redan gör det. Högskolan Väst har utvecklat ett arbetsintegrerat lärande och ett mer gränsöverskridande och nära samverkan med industrin och offentlig sektor.
– Detta innebär bland annat att vi har gemensamma forskningsprojekt, och tillsammans designar utbildningar som är anpassade till arbetslivets behov. Vårt koncept för livslångt lärande sträcker sig från studentexamen till docentkompetens, och öppnar även upp nya karriärvägar.
Högskolan har även lektorer som delar sin tid mellan arbete på lärosäte och exempelvis i industrin och i vården.
– Det handlar om att bestämma sig, och att upprätta styrdokument på högskolan som ställer fast vad man ska göra.
Utan KK-stiftelsen och utan Vinnova hade vi inte kunnat arbeta på det sättet
Men det saknas reguljära ekonomiska incitament för det i dag. Högskolan Väst lutar sig mot flera ben i den samverkan: resurser direkt från industrin i kombination med medel från KK-stiftelsen och Vinnova.
Martin Hellström konstaterar: Det är stora skillnader i vad man uppfattar som livslångt lärande. Det kan vara ordinarie kurser och utbildningsprogram som inte kräver några ekonomiska incitament för att kunna realiseras, och som underlättas av utredningens förslag att slopa prestationstilldelningen.
– De kurser som Högskolan Väst utvecklar i nära samverkan med industrin kräver däremot en väl etablerad samverkan med omgivande samhälle och även ett omfattande valideringsarbete. Den typen av samverkansbaserat livslångt lärande behöver ekonomiska resurser.
– Utan KK-stiftelsen och utan Vinnova hade vi inte kunnat arbeta på det sättet, konstaterar Martin Hellström.
Martin Hellström tycker inte att det, som han uttrycker det, ska åligga KK-stiftelsen att rädda livslångt lärande i Sverige.
Vem borde ta beslut om det?
– Regeringen, på förslag från deparmentet. Jag tycker inte heller att det är Pam Fredmans uppgift att i Strut-utredningen säga att det ska vara si och så många procent av anslagen som ska läggas på det. Det här är ett strategiskt beslut som regeringen måste fatta.
Ett sådant beslut kanske inte självklart skulle innebära extra resurser till de gamla stora universiteten.
– Någonstans blir det i så fall en omfördelning, där exempelvis stora universitet inte i full omfattning kan eller vill ta till sig de resurserna. Och då har du den diskussionen, som departementet måste ta. Därför säger jag att departementet måste vara modigt. Däremot behövs ingen Strut för att vara modig, regeringen skulle kunna satsa de pengarna i dag!
Tycker du att Strut har gjort ett bra jobb?
– Ja, det tycker jag. Men allt beror på hur departementet tolkar och implementerar det som står där.
Martin Hellström påpekar att Strut-utredningen ”förtjänstfullt” skriver fram högskolornas autonomi, ansvar, profilering.
– Och jag välkomnar den diskussion som följer, efter Strut-modellen där alla lärosäten kommer överens med departementet vad man vill göra, och vad som är vinsten för samhället med detta. Detta i sin tur gäller inte minst samverkan och samverkansbaserat livslångt lärande.
Vill inte avslöja var regeringen står
Malin Cederfeldt Östberg som är statssekreterare hos ministern för högre utbildning och forskning, Matilda Ernkrans, berättade på seminariet att hon aktar sig väldigt noga för att säga var regeringen står i utredningens olika förslag. Men hon avslöjade ändå att regeringen kommer titta särskilt noga på vad remissinstanserna svarar om kompetensbristen i legitimationsyrkena, om möjligheterna att minska prestationsbaserade anslag och i frågan om samverkan.
– Samverkan är en fråga som både förra och nuvarande regeringen anser vara viktig. Här behöver vi också fortsätta jobba med vad vi vill ha ut av samverkan. Det är viktigt som företeelse, men också för att klara dimensioneringen och för kvaliteten i utbildningen.
– I januariavtalet (mellan S, MP, C och L, reds anm) pekar vi ut många olika frågor som har koppling till det livslånga lärandet. Och när man läser avtalet ser man att mycket handlar om kompetensförsörjningen. I omställningen finns inte minst frågan om att reformera studiemedelssystemet, kunskapslyftet och reformerad lärarutbildning. Så vi kommer att arbeta mycket aktivt med det under den här mandatperioden.