Frankrikes president Emmanuel Macron har ersatt sin premiärminister för att toppa laget inför valet till Nationalförsamlingen i juni. Ny premiärminister är den tidigare arbetsmarknadsministern Élisabeth Borne. Den 12:e och 19:e juni är det dags att välja 577 ledamöter till Nationalförsamlingen, parlamentets andra kammare.
Mélenchons valaffisch. Foto: AP Photo/Michel Spingler
Den ”tredje omgången i presidentvalet” enligt vänsterledaren Jean-Luc Mélenchon, som nu stoltserar på valaffischer över hela landet med texten ”Premiärminister”.
Eftersom fyra vänsterpartier har beslutat om ett valsamarbete under namnet Nupes, hoppas mannen som kom på tredje plats i presidentvalet att få övertaget i den folkvalda församlingen.
Men det är ytterst osäkert om han lyckas.
Nationalförsamlingen
- Nationalförsamlingen och Senaten utgör tillsammans det franska Parlamentet, som stiftar lagar och som ska kontrollera regeringen.
- De 577 ledamöterna i Nationalförsamlingen väljs av invånarna vart femte år.
- Varje valdistrikt väljer en ledamot. Om en kandidat får majoriteten av rösterna i den första omgången är hen vald. Annars går de kandidater som har minst 12,5 procent av rösterna vidare till andra omgången.
- Senaten består av 348 ledamöter, som däremot utses av så kallade ”stora väljare”, vilket betyder att ledamöterna väljs av församlingar bestående av lokala folkvalda.
Emmanuel Macron är visserligen impopulär hos delar av befolkningen, och en majoritet säger att de gärna ser att något av oppositionspartierna får makten i Nationalförsamlingen. Flera traditionella ”vänsterfrågor” som ökad köpkraft för låginkomsttagare och lägre pensionsålder, prioriteras också av invånarna.
Men en fördel för den omvalde statschefen är att folket är oense om vilket politiskt läger som i stället borde få makten. En radikal vänster, eller en nationalistisk och främlingsfientlig höger?
President Emmanuel Macron har bytt namn på sitt parti. Foto: Kenzo Tribouillard, Pool via AP
Vinnarna är med Emmanuel Macron
Presidentvalet i april visar på en polarisering, där det går att urskilja tre väljargrupper. Åtminstone i stora drag. Enligt forskaren Tristan Guerra, som är specialist på politisk sociologi vid högskolan Sciences Po i Grenoble, är det inställningen till globaliseringen som är vattendelaren.
– De som upplever att de vinner på globaliseringen röstar på Emmanuel Macron. De som däremot uppfattar att den hotar deras arbeten och ser utländsk arbetskraft som konkurrenter röstar på Marine Le Pen.
De som röstar på vänsterledaren Jean-Luc Mélenchon befinner sig mellan de två. De har inga problem med den kulturella globaliseringen, alltså invandringen. Men däremot är de kritiska till den ekonomiska globaliseringen, säger han.
Det här vill Ensemble (inklusive Macrons Renässans)
- Full sysselsättning är ett av målen, och ses som ett medel både för att kunna finansiera landets trygghetssystem och för att sänka skatterna.
- Ökad satsning på skolan för att minska ojämlikheter mellan invånare.
- Ökad satsning på forskning och utveckling för att öka sysselsättningen.
- Nya möjligheter till vinstandelar för löntagare anställa hos börsnoterade företag.
- Diskriminering ska bekämpas bland annat genom testning av större företag.
- A-kassereglerna ska vara hårda när arbetslösheten är låg och mer generösa vid hög arbetslöshet.
- Socialbidragstagare måste delta i vissa aktiviteter med målet att de ska integreras på arbetsmarknaden.
- Pensionsåldern höjs till 64 eller 65 år, undantaget personer med tunga jobb.
Emmanuel Macron har sina starkaste sympatisörer bland högutbildade, pensionärer och invånare som tjänar minst 30 000 kronor i månaden. Han har också ett visst stöd från löntagare i mellanställning, som lärare och sjuksköterskor.
Marine Le Pen har däremot fler väljare bland lägre tjänstemän, arbetare och låginkomsttagare.
De som röstade på tredjeplatstagaren Jean-Luc Mélenchon har andra profiler, förklarar Tristan Guerra.
Marine Le Pen nådde andra omgången i presidentvalet. Foto: AP/Francois Mori
– Det handlar ofta om yngre personer som har högre utbildning, men som har svårt för att finna ett arbete som motsvarar deras kompetens. De lever i allmänhet i urbana miljöer och har inga problem med invandringen. Han har också ett visst stöd bland offentliganställda som är missnöjda med att deras löner har varit frysta sedan flera år tillbaka. Invånarna i utsatta kvarter röstar också på honom, säger han.
Få ledamöter till Le Pen
Det här vill Nationell Samling
- Nationell prioritet, vilket betyder att personer med franskt medborgarskap ska ha företräde till arbete, bostäder och sociala förmåner.
- Utlänningar som har varit i arbetslösa i ett år ska utvisas.
- Stopp för möjligheten till utstationering av arbetare.
- Pensionsåldern sänks till 60 år för alla.
- Momsen sänks till 5,5 procent på ett hundratal basvaror.
Det här vill Nationell Samling
- Nationell prioritet, vilket betyder att personer med franskt medborgarskap ska ha företräde till arbete, bostäder och sociala förmåner.
- Utlänningar som har varit i arbetslösa i ett år ska utvisas.
- Stopp för möjligheten till utstationering av arbetare.
- Pensionsåldern sänks till 60 år för alla.
- Momsen sänks till 5,5 procent på ett hundratal basvaror.
Men det går inte att räkna med att invånarna kommer att rösta på samma sätt som i presidentvalet. Valdeltagandet brukar till exempel vara betydligt lägre, särskilt bland arbetare och låginkomsttagare, vilket är en av anledningarna till att Marine Le Pens parti, Nationell Samling, inte kan räkna med att få så många delegater.
En ny ingrediens är alltså också att Socialistpartiet, Kommunistpartiet och De gröna har slutit upp bakom Jean-Luc Mélenchons Det okuvliga Frankrike.
Lovar höjd minimilön
Partiernas program innehåller en rad frågor som berör löntagarna. Vänstern lovar till exempel att höja minimilönen från 1269 euro till 1500 euro, alltså 15 700 kronor, men också att sänka momsen på basvaror.
Det här vill Nupes (4 vänsterpartier)
- Flera arbetsmarknadsreformer som har antagits under de senaste tio åren ska tas bort.
- Däribland Socialistpartiets reformer (före 2017) som luckrade upp arbetstidsreglerna, och underlättade ekonomiska uppsägningar. Likaså den senaste a-kassereformen, som skärpte reglerna för att få a-kassa.
- En minskning av inkomstskillnaderna.
- En höjning av minimilönerna.
- Återinförande av den förmögenhetsskatt på finansiella inkomster, som slopades 2017.
- Ökat löntagarinflytande.
- Hyreshöjningsblockeringar.
- 60 års pensionsålder.
- Olydnad inför flera av EU:s regler, som uppfattas som ett hinder för att stötta löntagare och inhemsk industri, och för att utveckla den offentliga sektorn
Det sistnämnda är också ett löfte från Marine Le Pen.
Emmanuel Macron hävdar att det är bättre med riktade stöd, till exempel i form av matcheckar till dem som har lägst inkomster.
Förslag om höjd och sänkt pensionsålder
Pensionsåldern är också en stor fråga. Både vänstern och Nationell Samling lovar att sänka pensionsåldern till 60 år, medan Emmanuel Macron vill höja den till 64 eller 65 år för att som han säger ”rädda systemet”.
– Däremot diskuteras frågor som berör löntagarnas arbetsvillkor förvånansvärt lite, säger Tristan Guerra.
Lovar olydnad
Inställningen till EU är ytterligare en stor skillnad mellan de tre blocken. Macrons parti med det nya namnet Renässans vill stärka den Europeiska unionen. Nationell Samling vill i stället stärka nationernas ställning. Vänstern lovar ”olydnad” vad gäller flera av EU:s regler.
Oavsett vem som vinner valet i juni gör polariseringen av väljarkåren att den nya majoriteten i Nationalförsamlingen knappast kan räkna med att regera i lugn och ro under de kommande åren.
Så gick presidentvaletv i april 2022 i siffror
Emmanuel Macron blev omvald till statschef 24/4.
Hans parti, som placeras i mitten på den politiska skalan, har nu bytt namn från LREM till Renaissance (Renässans, alltså pånyttfödelse).
Macron fick 58,55 procent av rösterna i andra omgången av valet, och Marine Le Pen 41,15 procent.
I första omgången, som i högre grad speglar folkopinionen, fick:
Emmanuel Macron 27,85 procent, Marine Le Pen 23,15 procent och vänsterkandidaten Jean-Luc Mélenchon 21,85 procent.
Sammanlagt fick sex vänsterkandidater tillsammans 31,94 procent av rösterna.
De tre kandidater som definieras som extremhöger (däribland Le Pen) fick 32,28 procent av rösterna.
De två traditionella regeringspartierna, Socialistpartiet och Republikanerna, fick 1,75 procent respektive 4,78 procent av rösterna.