Greklands största fack, GSEE, har sitt centralt belägna huvudkontor i ett patricierhus på Patisiongatan. Fasaden har paintballträffar i svart och rött.
– Unga anarkister, förklarar GSEE:s vice generalsekreterare Thanassis Danousis när han tar emot Arbetsvärlden efter inslussning genom låsta dörrar och under kameraövervakning.
– Eftersom vårt hus är arbetarnas hus ville de göra sin röst hörd, säger han och visar viss förståelse.
Andra officiella byggnader – som myndigheter och ministerier – attackerade av arga anarkister har fått kontor utbrända och datorer sönderslagna. Gissningsvis arbetslösa unga anarkister. Hela 58 procent av Greklands alla unga 15-24 år är arbetslösa.
– Åtgärderna som vi tvingats acceptera med de ekonomiska stödpaketen har misslyckats och arbetslösheten totalt är nu 28 procent.
Valutgången har liten betydelse
GSEE organiserar 600 000 inom det privata näringslivet.
– Men vi representerar två och en halv miljoner arbetstagare, understryker Thanassis Danousis.
Det stämmer överens med att ungefär var fjärde grekisk löntagare är med i facket. Medlemstappet har varit kännbart sedan krisen började.
Kontoret vi slår oss ned i är litet och en tavla hänger snett. Det är bara dagar kvar till det extrautlysta valet. I augusti avgick den regerande vänsterkoalitionen Syriza efter att ha förhandlat fram ett, menar Thanassis Danousis, ”förnedrande” tredje ekonomiskt stödpaket.
Så vad hoppas GSEE på för valutgång? Spelar det någon roll vem som vinner?
– Nej, svarar han omedelbart.
Men tillägger sedan:
– Vi har förstås ett stort intresse i valet. Allrahelst efter det tredje stödpaketet som på många sätt innebär en obehaglig utveckling för våra medlemmar. I synnerhet för de med låga inkomster.
Sedan följer ett långt resonemang om att vare sig den grekiska regeringen, facket eller folket längre bestämmer. Det gör trojkan: EU-kommissionen, ECB och IMF.
– Den grekiska fackföreningsrörelsen är besviken och djupt frustrerad över resultatet av de åtgärder som följt med de ekonomiska stödpaketen.
Syriza lovade för mycket
Syrizas vallöften inför ordinarie valet i januari ingav många greker en förhoppning om förändring. Löften som att återställa försämringar i arbetsrätten och återta rätten att sluta kollektivavtal (som togs bort 2012).
– Att kollektivavtalsrätten togs bort var en ”statskupp”, säger Thanassis Danousis.
Minimilönen kunde därmed sänkas med 32 procent i den privata sektorn. Vidare förespråkades flexibla anställningsformer, socialförsäkringarna försämrades, pensionsåldern höjdes och pensionerna sänktes.
– De här orättvisorna lovade Syriza att ta bort om de vann valet. Vilket de sedan inte kunde när de väl vann.
Varför?
– För det första försökte de inte ens. Samtidigt trodde de att de skulle kunna ändra maktbalansen i förhållande till trojkan och sätta sig över den. Det var naivt. En orealistisk inställning.
Vill ha EU-fackligt samarbete
GSEE är medvetet om svårigheten i uppgiften, liksom svagheterna i det grekiska socialförsäkringssystemet och välfärden.
– En reformering av systemen är nödvändigt, men ska göras genom en bred social dialog mellan alla parter.
Vad skulle Syriza gjort?
– Fördelat krisens bördor rättvist. Det är de politiska partiernas uppgift. Det har de inte lyckats med.
– Stödpaketet är både orättvist och oproportionellt.
Du säger att ni är besvikna och frustrerade. Hur ska ni gå vidare?
– Vi kommer för det första att motarbeta att det blir lättare att avskeda folk som stödpaketet kräver. För det andra att motarbeta att vår demokratiska fackföreningslagstiftning försämras.
– Och för det tredje att arbeta för att få tillbaka rätten att kollektivavtalsförhandla.
Hur ska ni uppnå dessa mål?
– Genom samarbete med fackföreningar i EU. Vi måste ta vara på det stöd vi fått och får från europeiska fackföreningar och Europafacket för att stå emot de här förändringarna.