Skandal löd rubriken på världsfackets (ITUC) rapport som presenterades vid det ekonomiska toppmötet i Davos i förra veckan, Inside the Global Supply Chains of 50 Top Companies. Där visas att multinationella bolag endast direktanställer sex procent av dem som arbetar i företagen. Medan 94 procent är vad ITUC kallar bolagens gömda arbetskraft i de leverantörskedjor bolagen använder sig av. De är allt ifrån filippinska sömmerskor som syr våra kläder, till turkiska elektronikarbetare vars produkter är betydelsefulla i både vardag och arbetsliv. I rapporten ges exemplet att medan en tröja sydd på Filippinerna ger företag-produktleverantör-återförsäljare 75 procent av butikspriset, utgör löneandelen 0,6 procent.
Att världens femtio största multinationella bolag gör ohemult stora vinster möjliggörs av att många av de 94 procenten i bolagens leverantörskedjor har en lön de inte kan leva på (trots att arbetsdagen ofta är längre än 8 timmar) och arbetsplatser som saknar, eller har bristfälligt skydd och säkerhet.
Storbolagen alltmer dominerande
Därtill står de oftast utanför de sociala trygghetssystemen. Hela 116 miljoner människor jobbar under sådana här villkor i bolagens underleverantörsled, uppskattar rapporten.
Affärsmodellen med en gömd arbetskraft i leverantörskedjorna har utvecklats explosionsartat de senaste tre decennierna. Samtidigt som världens bruttonationalprodukt tredubblats och storbolagens sammantagna världsmarknadsandel av produktion, transporter och tjänster växt till hela 60 procent.
Det rapporten beskriver är inte okänt för någon – vare sig regeringar eller företagsledningar – och bolagen skulle, om de ville, kunna minska den ekonomiska snedfördelningen och värna arbetstagarnas rättigheter och skydd. Det menar världsfacket som listar fem konkreta förslag:
- Ta reda på leverantörskedjornas villkor för de arbetande
- Säkra arbetsmiljön genom inspektioner
- Trygga arbetsvillkor utan korttidsanställningar
- Kollektivavtalsförhandlingar
- Garanterade levnadslöner
Bland de 50 företag som rapporten granskar finns två svenska multinationella företag: H&M och IKEA. H&M har 132 000 anställda, medan den dolda arbetskraften i leverantörskedjorna uppgår till 1,6 miljoner arbetstagare (siffrorna för IKEA offentliggörs i en kommande rapport).
Ulrika Isaksson, på H&M:s press- och kommunikationsavdelning svarar bara skriftligt på frågor.
Rapporten visar en affärsmodell där underleverantörerna betalar så låga löner att arbetskraften inte kan leva av den, arbetsplatser som inte uppfyller basala säkerhetskrav, till och med att slaveri förekommer. Finns sådana problem bland H&M:s underleverantörer?
Även om de inte är anställda av H&M har vi ett ansvar att arbeta för rättvisa levnadslöner och bra arbetsvillkor i de länder där vi köper våra produkter från. Alla leverantörer som H&M arbetar med måste skriva under vår uppförandekod som tar upp områden såsom hälsa, säkerhet, arbetsförhållanden och arbetsrättsliga frågor. Alla leverantörer måste betala minst lagstadgad minimilön, men de allra flesta textilarbetare har en högre lön. Vi ställer höga sociala, säkerhets- och miljömässiga krav på leverantörerna och kontrollerar hur väl de lever upp till vår uppförandekod.
H&M skrev nyligen ett globalt ramavtal med IndustriAll som ska öppna upp för en mer hållbar textilbransch där anställda får en lön de kan leva på, ger dem rätt att organisera sig fackligt för att skydda sina intressen och skapa trygga arbetsplatser. Hur länge dröjer det innan detta blir verklighet för H&M:s gömda arbetskraft?
Eftersom det handlar om komplexa frågor är det svårt att ge exakta tidsramar. Vårt mål är att det ska finnas ramverk för rättvisa levnadslöner hos alla strategiska leverantörer 2018. Det innebär bland annat att det ska finnas en god arbetsmarknadsdialog och regelbundna löneförhandlingar.
(I en tidigare version av denna artikel hade inte H&M kommit med fullständiga svar.)