Bland statligt anställda finns en utbredd upplevelse av att kritik inte tolereras av deras arbetsgivare.
Det visar en ny studie som bygger på enkätsvar från 1 508 personer med tjänster i den statliga förvaltningen. Fackförbundet ST står bakom studien, och dess resultat indikerar att flera myndigheter präglas av bristande öppenhet och oro för repressalier inom personalstyrkan.
Enligt de statsanställdas svar tycks det finnas fog för denna oro. 16 procent av de svarande uppger nämligen att de på olika sätt har blivit föremål för bestraffningar efter att de lyft oegentligheter på sina arbetsplatser. Drygt tre av tio svarar att de känner till en kollega som har varit med om detta.
Avstår från att larma om missförhållanden
Som en konsekvens av den utbredda oron för att dra på sig sina chefers och i somliga fall sina kollegors motvilja väljer därför många att blunda för problem på arbetsplatsen. Fler än var femte har vid något tillfälle avstått från att framföra kritik eller larma om missförhållanden.
Därtill upplever var tredje tillfrågad att det finns låg tolerans för kritik bland deras överordnade och ungefär lika många anser antingen att det inte finns eller är osäkra på om det finns tydliga kanaler på arbetsplatsen för att framföra kritiska synpunkter.
Det kan påverka deras löneutveckling eller så blir man förbisedd när det kommer till nya uppdrag
Det huvudsakliga skälet till detta, menar rapportförfattarna Björn Hallberg och Shervin Vahedi, är att den statliga förvaltningen under de senaste decennierna i allt högre grad kommit att drivas som ett privat företag, i linje med de senaste decennierna New Public Management-reformer.
– Som vi ser det hänger tystnadskulturen ihop med det. Rörelsen mot NPM har inom verksamheterna skiftat fokus från demokratiska processvärden till ekonomistyrning. Vilket inneburit att cheferna har prioriterat konkurrens och att odla den specifika myndighetens varumärke framför upprätthållandet av en kultur som gör det möjligt för de anställda att lyfta kritik, säger Björn Hallberg och fortsätter:
– För eftersom varumärkestänkandet vuxit sig större inom myndigheterna riskerar befogad kritik att smutsa ner deras profil. Och det vill man inte, säger han.
Det rättsliga skyddet är inte tillräckligt
Björn Hallberg och Shervin Vahedi, som bygger vidare på en studie från 2014 där ST undersökte statligt anställdas möjligheter att framföra kritik på sina arbetsplatser och som nådde fram till likaledes nedslående slutsatser, menar att det bakomliggande problemet som gör det svårt för medarbetare att göra just detta är myndigheternas arbetsplatskultur.
– Det finns ett starkt rättsligt skydd för medarbetare som kritiserar sina chefer eller utnyttjar sin meddelarfrihet. Men uppenbarligen är det inte tillräckligt. Man värnar inte om de anställda och utnyttjar de sina rättigheter att framföra kritik kan de ofta bli bestraffade på ett sådant sätt att det är svårt att bevisa att de faktiskt blivit utsatta för repressalier, säger Björn Hallberg och fortsätter:
– Det kan påverka deras löneutveckling eller så blir man förbisedd när det kommer till nya uppdrag. I vissa fall blir de personer som upplevs som besvärliga utfrysta på arbetsplatsen, båda av chefer och kollegor.
Eftersom varumärkestänkandet vuxit sig större inom myndigheterna riskerar befogad kritik att smutsa ner deras profil
Enligt studien blir dessa tendenser tydligare när det rör sig om mindre och nystartade myndigheter, eller när en statlig verksamhet hamnar i medialt blåsväder. Om arbetsplatsen är föremål för intensiv granskning är risken stor att man som medarbetare uppfattas som illojal om man i ett sådant läge inte rättar in sig i ledet.
Talande nog uppger nästan en av tio statligt anställda, inklusive chefer, att de har blivit uppmanade att inte lämna ut information som skulle kunna vara negativ för myndigheten.
– Om man som medborgare ska känna förtroende för en myndighet är det jätteviktigt att det finns en intern öppenhet. Så det är ett väldigt stort problem. Och ingenting tyder på att situationen blivit bättre sedan förhållandena senast undersöktes, säger Björn Hallberg.
Dåliga kunskaper om meddelarfriheten
Ytterligare ett problem som lyfts fram i studien är att så många som tre av tio svarande inte har fått någon utbildning om meddelarfriheten. Och en av de åtgärder som Björn Hallberg och Shervin Vahedi anser är nödvändiga för att tystnadskulturen ska luckras upp är att statsförvaltningen inför en introduktionsutbildning under vilken alla anställda presenteras för sina rättigheter.
– På ST har vi i många år drivit frågan om en sådan utbildning, och vi vet att en sådan är på gång nu. Vi vet dock inte hur den kommer att utformas, och det vi trycker på är att den måste vara ganska ambitiös för det verkar finnas stora brister när det kommer till de statsanställdas kunskaper om sin yttrandefrihet och meddelarfrihet och liknande, säger Björn Hallberg.
Rörelsen mot NPM har inom verksamheterna skiftat fokus från demokratiska processvärden till ekonomistyrning
De två utredarna vill dessutom se att regeringen inför en öppenhetsombudsman, vars ansvar det ska vara att utvärdera öppenheten inom den statliga förvaltningen och i vilken mån de anställdas rättigheter efterlevs.
– Man behöver ta ett helhetsgrepp på frågan och då behöver vi en öppenhetsombudsman som granskar den statliga förvaltningen och som förebygger den här typen av problem, säger Björn Hallberg och fortsätter:
– Eftersom vår lagstiftning inte räcker till i dagsläget, eftersom det rör sig om en förvaltningskultur, behöver regeringen ligga på myndigheterna om att värna öppenheten. Den måste helt enkelt trycka på ovanifrån.