Det var under förra årets Almedalsvecka som debatten om digitaliseringen av jobben verkligen tog fart. Stefan Fölsters rapport fick ett enormt genomslag – alltsedan dess har hela samhället upprepat rapportens rubrik som ett mantra: hälften av jobben försvinner i digitaliseringen inom 20 år.
Någonstans på vägen blev framtidens huvudscenario i debatten att vi måste sluta jobba. Eller skapa andra jobb som ersättning.
Under årets Almedalsvecka hoppas Unionen och TCO att debatten i stället ska handla om hur vi konstruktivt ska möta den här utvecklingen.
Fredrik Söderqvist, Unionen.
– Generellt går det inte att säga att jobben försvinner. Den slutsatsen tyder på okunskap om vårt svenska omställningssystem och brist på förståelse för vilken variation som finns i jobben. Nej, framför allt skapar digitaliseringen ett omvandlingstryck på jobben.
Det säger Fredrik Söderqvist, ekonom och utredare på Unionen. Han är en av dem som deltagit i digitaliseringsdebatten, numera är han också en av experterna som anlitas av regeringens Digitaliseringskommission (se separat faktaruta) inför dess slutbetänkande i slutet av 2015.
Inventering av omvandlingstrycket
Under våren har Unionen arbetat med en egen inventering av vilka yrken inom deras avtalsområde som har ett stort omvandlingstryck, och var insatserna behövs som mest. Inventeringen är gjort på en mer detaljerad yrkesnivå än Stefan Fölsters kartläggning och resultatet kommer att presenteras före Almedalsveckan.
Mål: Sverige ska bli bäst i världen på digitaliseringen
Den svenska staten arbetar medvetet för att Sverige ska bli bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Regeringens digitaliseringskommission har i uppdrag att just verka för att Sverige ska vara bäst i världen på digitaliseringen. Kommissionen tillsattes redan 2013 av dåvarande alliansregeringen.
I praktiken innebär det att den svenska staten också arbetar för att digitaliseringen ska ske ännu snabbare här än i andra delar av världen.
En del i kommissionens slutbetänkande i december 2015 handlar om kompetensutveckling.
– Vi har inga entydiga procentsatser utan presenterar mer ett riskspann av möjligt omvandlingstryck som finns inom varje yrke. Och vi ser där att det är ganska breda yrkesgrupper som är utsatta för högt omvandlingstryck. För att klara den omställningen är kompetensutveckling allra viktigast.
Han tror att tonen i debatten har blivit så alarmistisk för att den har sitt ursprung i USA.
– Där har medelklassen redan fått det sämre och man saknar samma möjligheter till omställning. Sverige har ett ganska omfattande kompetensutvecklingssystem – inte minst i omställningsavtalen, där parterna själva ganska snabbt kan anpassa avtalen efter nya behov i arbetslivet.
”Utmaningen är utbildningssystemet”
Fredrik Söderqvist tillhör optimisterna, och menar att det behöver informeras mer om vilka möjligheter vi kan använda för att testa och våga.
– Det viktiga är det finns någon form av trygghet under tiden.
Naturligtvis hoppas han mycket på att de nyligen återupptagna förhandlingarna om ett omställningsavtal kommer att leda till en ny stiftelse för kompetensutveckling. Men det finns mer som behöver göras.
– Utmaningen tror jag är att reformera det formella utbildningssystemet och få staten att gå in med resurser där. Utbildningsutbudet matchar inte behoven och det behövs mer validering av reell kompetens.
”Utveckling i fel riktning”
En alldeles färsk rapport från TCO visar att möjligheterna för yrkesverksamma att vidareutbilda sig är bristfälliga, och till och med har minskat i vissa fall de senaste åren, efter en tillfällig ökning i finanskrisens spår.
German Bender, TCO. Foto: Jann Lipka.
Rapporten bygger på en bearbetning av antagningsstatistiken till cirka 300 000 utbildningar på högst ett år på yrkeshögskolor respektive högskolor och universitet under åren 2008–2014.
– Generellt går utvecklingen i fel riktning. Det beror framför allt på en programmifiering av utbildningarna på bekostnad av enstaka kurser och utbildning på till exempel deltid, distans, sommartid, kvällar och helger, säger German Bender, utbildningspolitisk utredare på TCO och författare till rapporten.
Det är en utveckling som drivits på både från politiskt håll och från institutionerna själva i ambitionen att fler och yngre studenter ska läsa längre utbildningar. Inom Yrkeshögskolan måste utbildningar på kvalificerad nivå vara minst två år långa, något som också bidragit till den låga andelen utbildningsplatser på korta program.
Antalet antagna till korta kurser och program på högskolor och universitet har visserligen ökat något mellan 2008 och 2014. Men andelen i korta utbildningar har minskat i relation till de längre utbildningarna, och en större andel platser går till studenter på program.
Detta har skett samtidigt som samhällsutvecklingen i stort gör att det snarare vore önskvärt med återkommande utbildning, menar German Bender och räknar upp:
– Vidareutbildning kan bidra till ökad rörlighet både yrkesmässigt och geografiskt. En högre utbildningsnivå i befolkningen leder i sig till efterfrågan på ännu mer utbildning.
Behovet av vidareutbildning ökar också om människor ska kunna arbeta högre upp i åldrarna. Dessutom finns ett positivt samband mellan högre utbildning och entreprenörskap och innovationer.
”Särskilt digitaliseringen kommer att påverka många av de som inte påverkats tidigare, och betydligt fler tjänstemän.”
Men den allra viktigaste orsaken till ett ökat behov av vidareutbildning är just den tekniska utvecklingen och globaliseringen.
– Det har lett till snabba och stora förändringar, säger German Bender. Särskilt digitaliseringen kommer att påverka många av de som inte påverkats tidigare, och betydligt fler tjänstemän. Strukturomvandlingen sker snabbare på fler områden.
Omställning nytt uppdrag
Vad är det då som behövs?
Förutom att utöka antalet utbildningsplatser så föreslår TCO att de eftergymnasiala utbildningarna får ytterligare ett uppdrag: Omställning.
Fredrik Söderqvist tycker också att det generellt behöver forskas mer i vad digitaliseringen innebär och vilka krav det ställer på samhället.
– Vem ansvarar för att skaffa oss bättre kunskap om konsekvenserna i arbetslivet? Det är synd att Arbetslivsinstitutet lades ner – det hade verkligen behövts nu.