Kristy Milland försörjde sig som ”turkare” – så kallas personer som utför uppgifter förmedlade via plattform – under fyra år, och fortsatte sedan på deltid medan hon studerade.
– Jag tittade på videofilmer för Youtube, klassade dem, bedömde om de stred mot policyn och placerade annonser. Jag klarade att få in 20 dollar (cirka 170 svenska kronor) i timmen, men det krävdes att jag satt 17 timmar i sträck framför datorn för att hugga bra jobb och beta av så många som möjligt innan de tog slut.
Sedan två år tillbaka tycker hon dock det blivit omöjligt att nå en rimlig timlön.
– Google brukade tidigare betala etiskt, men nu har de också gått över till att erbjuda struntsummor.
Diskussioner i exempelvis Facebookgruppen ”Mturk Members” visar att arbetare i dag uppfattar 8–10 dollar (68–85 svenska kronor) i timmen som ett bra resultat, något som långt ifrån alla når.
Försök att organisera
Kristy Milland insåg att det inte räckte att slipa på sina personliga strategier för att nå en acceptabel inkomst – hon började engagera sig i olika försök att organisera denna nya, fragmenterade digitala arbetskraft. Hon har varit med om att driva forumet Turker Nation, skriptet Turkopticon och webbsidan Dynamo, som har kallat sig ”världens första virtuella fackförening” och som hon också skrev en studie om när hon återvände till universitetet.
– Mechanical Turk byggdes för att separera arbetarna, och det är en form av förtryck enligt min mening.
Svårt driva krav mot uppdragsgivare
Plattformsekonomins stora aktör är Amazon. Foto: Ted S. Warren/TT.
Många har noterat att Amazon på Mechanical Turk har ett komplicerat poängsystem för att ranka uppdragstagarna, men ingen motsvarande ranking av uppdragsgivarna. De tar heller inget ansvar vid utebliven betalning eller andra tvister – samtidigt som uppdragsgivarna inte är tvungna att lägga upp sitt verkliga namn och någon kontaktinformation, vilket gör det svårt att driva krav mot dem. De kan också underkänna ett arbete utan förklaring – och ändå behålla arbetsresultatet – vilket inte bara kostar uppdragstagaren lönen, utan också sänker dennes kvalifikation i rankningen.
De olika projekten har vart och ett sitt sätt att angripa problemen. Turker Nation är helt enkelt ett diskussionsforum. Turkopticon är ett tillägg till webbläsaren, som låter användarna göra det Amazon vägrar – att ranka sina uppdragsgivare.
– Före Turkopticon gick du i blindo, det fanns inget sätt att veta om en uppdragsgivare var seriös eller inte. För att det ska fungera krävs förstås att många medverkar. Och Amazon talar inte om att Turkopticon finns, så det gäller att folk söker efter det själva, säger Rochele LaPlante, som sedan 10 år tillbaka har turkat för bland annat Disney och DARPA och är en av programmets skapare.
Har skapat etiska riktlinjer
Dynamo – ”världens första virtuella fackförening” – låter sina medlemmar rösta på nätet om olika förslag på kampanjer som de sedan driver. Dynamos främsta framgångar är etiska riktlinjer som många amerikanska universitet har accepterat när de lägger ut frågeformulär på plattformar, och att turkare i Indien får betalt kontant i stället för med Amazon-kredit.
”… strejker och blockader är extremt svåra att organisera bland digitala arbetare som aldrig ser varandra ansikte mot ansikte.”
– Både Dynamo och Turker Nation har organiserat bojkotter mot oseriösa uppdragsgivare eller sådana som bara betalar alldeles för lite. Men för att verkligen driva upp lönenivåerna generellt skulle krävas nya organisationsformer. Jag vet inte precis hur det ska se ut, men strejker och blockader är extremt svåra att organisera bland digitala arbetare som aldrig ser varandra ansikte mot ansikte, säger Kristy Milland.
Svenskt samarbete med tyska IG Metall
Trots att detta handlar om att organisera arbetskraft kring löner och villkor har facken länge varit frånvarande. Men förra året lanserade tyska IG Metall sidan Faircrowdwork.org, som granskar och rankar de olika företagen i branschen, och som också svenska Unionen nu har inlett ett samarbete med.
”Faircrowdwork är en början i blygsam skala, hur vi ska gå vidare är något vi måste utveckla i dialog med de som arbetar inom plattformarna.”
– Det behövs transparens. Den som jobbar på någon av de här plattformarna klickar i att man har godkänt långa snåriga avtal som få förstår. Då kan någon juridiskt kunnig från facket göra den granskningen en gång för alla och presentera den lättillgängligt, förklarar Unionens utredare Fredrik Söderqvist vid ett seminarium om plattformsekonomin som hölls i Almedalen på tisdagen.
– Men Faircrowdwork är en början i blygsam skala. Hur det ska gå vidare är något vi måste utveckla i dialog med de som arbetar inom plattformarna, fortsatte Fredrik Söderqvist.
Unionen söker gemensam syn internationellt
Lagstiftare har haft svårt att hantera fenomenet bland annat för att företagen verkar över nationsgränser.
– Ett sätt att möta det är att vi arbetar tillsammans med ett tyskt fack – att vi söker en gemensam syn internationellt.
Kristy Millard pekar dock på vissa begränsningar med det initiativet.
– Det skulle behövas något etiskt alternativ som skiljer ut sig positivt för att det ska göra någon skillnad. Om alla företagen rankas 2 eller 3 av 10 så hjälper det inte mig så mycket.